alla delar af det europeiska Ryssland Sämlade ÖR fångafdelningarne vid hufvudstationerna i Charkow, Moskwa och Nischni-Nowgorod för att i hufvudsamlingsplatsen, staden Kasan, sammanräffa. De till tvångsarbete dömda straff-fångarne gingo med fotblackar, de andra (undantagna de som tillhörde de privilegierade stånden) med handbojor, två och två sammansmidda, och hvart tredje par var tillhopasmidt med de andra om en jernstång eller med en ketting. Med essa afdelningar följde några vagnar för fånarnas tillhörigheter, för hustrur med dibarn, ör större barn och sjuka. Denna marsch varade ett år, om ej sjukdomar eller andra anledningar ördröjde den ännu längre, och från några dear af riket till och med två år. De tunga jernettrarne skadade, trots det underliggande lädret, Ibenen betydligt, utom det att fötterna ledo mycket genom den långa marschen. Odrägligast var dock hopkopplingen i par, hvarigenom handlofvarne ledo genom hvarje rörelse af kamraten, isynnerhet när de båda hopkopplade ej vorolika stora till växten. Den ohyggliga värmen om sommaren, plågorna, som framkallades.af bett af insekter, hvilka fångarne ej kunde med: de sammanlänkade händerna bortjaga, den rysliga kölden om vintern, de fuktiga, kalla; med qväfvande luft fyllda stationsbyggningarna, i hvilka af brist på utrymme alla ej kunde intagas — under sådana omständigheter var det som straff-fångarne måste göra marschen till de aflägsnaste trakter i Sibirien. Icke bättre var det med moraliteten under färden. Trötthet, lättja och äfven omöjligheten att i anseende till tidens korthet kunna företaga något arbete, föranledde fångarna att förkorta rastdagarna med berättelser om sin visst icke uppbyggliga, förflutna lefnad. Svårigheten att hålla ordentlig uppsigt, ofta äfven afsignig slapphet hos bevakningen, voro orsaken till att spelpassionen och utsväfningar af alla slag innästlade sig i stationshusen. Demoralisationens skola och otyglade orgier hade detskadligaste inflytande på hustrurna och barnen och på den långa marschen förlorade de dömde hvarje spår, de ännu kunde ha qvar af moraliskt värde. Samtidigt härmed omkommo de fysiskt, så att Sibirien med dem erhöll ett i fysiskt och moraliskt hänseende alldeles odugligt element. Icke alla kunde uthärda sådana själs och kroppslidanden och trots den starka ihopkopplingen och tillsynen från bevakningens sida lyckades det många fingar att rymma under marschen. Afdelnin rna af dömde — folket kallade dem helt enfelt de6-olycklige — drogo på det sättet under trumhvirflar genom byarna och städerna och framkallade allmänt medlidande, hvilket yttrade sig i talrika gåfvor från det fattiga folket och äfven från köpmansverlden. Nu sker transporterandet af de dömde ända till Nischni-Nowgorod i särskildt inrättade waggoner och från Nischni till Perm och från Tju men till Tomsk på floderna i särskilda fångbåtar, om sommaren och på sträckan mellan Perm och Tjumen med åkdon förspända med tre hästar och rymmande 6 personer. Från Tomsk till Östra Sibirien har man visserligen ännu a den gamla färden till fots med allt det dermed förenade onda; men regeringen torde vid reformerandet af tvångstraffsystemet äfven här låta en förändring till det bättre inträda. Vid transport på jernvägar, fartyg eller fordon äro qvinnorna alltid. skilda från karlarne. Genom alla dessa förändringar har regeringen gjort besparingar, uppgående till mer än en million silfverrubel.