EN PROVINSBOS. Novell af QOuida. Fritt öfversatt från engelskan aft C. C. — IL Jag var en provinsros. En liten obetydlig växt, med späda ljusgröna blad och blommor af den renaste hvithet, ett litet bräckligt ting, men, som man sade, ändå vacker, der jag stod uti det låga fönstret i en mörk kammare, som vette utåt en gata. Jag kommer så väl ihåg min födelseort; En stor, vild trädgård, der rosor i milliontal blommade omkring mig och der vi alla så stolta sträckte upp våra ljusa hufvuden emot de varma, herrliga solstrålarne, en träd gård, som låg vid ändan af en gammal stad — så gammal som Rom — hvars ruiner voro beklädda med vilda fikonträd och alla slags frodiga krypväxter, som växte och grönskade fritt i vårt blida luftstreck. Jag kommer ihåg, huru en å lik en mörk strimma slingrade sig igenom våra marker, huru de färgskiftande ödlorna kröpo fram och tillbaka i gräset, huru otaliga fåglar ) svärmade omkring oss och qvittrade sina i da sånger, huru menniskorna vandrade silt?l oss, huru solen sjönk och månen med sin vad rerglans trädde upp, huru allting tyst burn af och föll i slummer utom vi sjelfva, sitt puder lilla blåvingade fågeln smög in da en vud i våra hvita bröst och drack ka ning våra hjertan och sedan i melodiJag kö gat oss sin tacksamhet. 388 XOmmer ihåg — men hvad gagnar