samlingen af atgjutningar efter ok del a de antika mästerverken i Thesetistemplets museum i Athen, som gjorde dehna plats til den käraste för mig, ehuru afgjutnivgarne ej utmärkte sig för framstående renhet och skärpa. Nationalmuseet i Pesth hade köp hela Böämlingen (deri äfven Dixikosmona mentet inberäknadt) för 12,500 fr. En samling af herrliga marmörprof från alla de berömda grekiska marmorbergen, liksom en rik samling af trämaterial visade. att landet ännu eger stoffet till en rik konst — men medlen fattas, och man lemnar afdelningen med en ting lik på fotografier ha af SAthenb riälvöro och ett ont Dinm tränger sig ovilkorligt öfver läpparne. Likasom i Turkiet, Tunis och Egypten är det i Rumänien folkets industri, som i synnerhet fängslar vårt intresse, ja — låt mig hör tiljigga — söm nuteslitande tager det i anspråk; i 3 ; Qvirnoårägter af lysande röda, gula och bla ylleväfnader finna ökad prakt genom en oändlighet af i mångahanda figurer påsydda, små blänkande knappar (af silfverbleck ?); mansdrägterna med sina storblommiga, brokiga brödetler .viså eh särdeles egendomlig, men outveckiad smak. ; Högre lyfter sig intet. Gröfre spetsar, utan synnerligen egendomliga motiv, praktfull euldbrokad på röd grund med mera och mindre lyckade mönster kunna ej väcka vårt intresse, och komma vi framför den högre konstindustrien, så häpna vi öfver det totalt förvrängda i de smätlösa figurbroderirra hed ämnen som Ohristös välsignar arnen,, ett Vorhang af Anna Ozoadin, naturligtvis med fyrkantiga fyslognomier, som tekniken ju medför; eller vi vända oss med ovilja fråu en konstindustriel undervisning sädån som den Otelelisehanska flickskolan; od barhen öfvag i ätt utföra likande fyrkantiga broderade porträttet, äräs: liga karrikatyrer, som ej bli vackrare derför stt en vidhäftad sedel underrättar oss sim, alt desåa sneda, Ansigten äro KreuzWwets gearbeilets. Vi beklaga endast d barn, gom ha nedlagt så stor möda på eh a förfelad riktulsg. oo oo 4 Deremöt, blir jväk ler lätt om bjertat, när Man öfverräskås alatt i CbobA Sfdelbing f4 tillfälle att en gång i original se den beiteda Petrosgaskatten — ett fornfynd af uwdarbeten från romerska kejsartiden. Skatn blef öpptäckt 1837 af tvenne bönder, in öpt af furst Michael Ghica; men då hade redan af 22 siycken 10 försvännit, så att su ehdast 12 stycken qvarstå. Denna in tressanta skatt består döls al rena göldarbeten, två ricgar, en rikt ornerad käst kitva discus — som jag dock skulle vara lig att antaga för ett fot — en kanna af foaste form och en skål med en fristöende skulpteråd vinna, sttende i botten och basrellefs kriog fgaren; dels ar gold med ingda stenar ellet krystaller, nömligen ett Halsband, en fbula i förm alven Hök, tvenne ibisförmade fibult samt tvenn vaset med handtag. Guldet är utomordentligt mjukt, uuses för avt vara rent, olegeradt guld, och skatten bar troligen sitt ussprucg från den tid, då romarne ockuperade Dacien, d. v. EA århundradet efter Kristns: Vi hafva gezomvandrat Orienten, vi hafva sett att med undantag afporslinerna i Japan eh Kina det är textilindustrien som här rbsolat spelar bufvudrolen, och hvad vi tro ;8 böra göra handtverkare och broderande iomer uppmösksamma på: studiet af den orisutaliska textila ornamentiken har på de genaste ären fått en oerhörd betydelse. i det let stillösa i många europeiska väfnadsmön ter (isypnerhet vid mattor, porsliner o. d.) har gjort att smaken efterhand i Enropas hufvudländer har deciderat -ig för den ori eotaliska, förut: beskrifna orneriugsmetoden. Salonggrba i Paris, men isytnerhet i Wien jaga mer och mer afsked at de storblommiga naturalistiska mönstren och ha redan ufskedat alia landskap, lejon, kattor och menskofigurer sisom meningslösa i textilornantiken — der är på tid att äfven hos oss sinnet vaknar för det ädla, färgfriska och paturenliga i den orientaliska orhamentiken, som redan spelar en stor rol och är bestämd 111 en ännu större i den europeiska markaden. ÖREN