. ) Yorna, Vilja vi möka dessa I deras ur lighet, så Änna vi dem hos de nord ska folken, direkta arfklenoder frå; det folk, soxt beherrskade Mauritatia oci Gras Men huru förekomma de? På de nndgafeeekna sätt uppblandade med och undgafstuckna mellan rent enropeiska ön Br, och mången gång kan man vara itvif vel, huruvida dessa arbeten hafva uppståt vid Nilens och Byrtens stränder eller Paris. Ja, detta tvifvel går så långt, att stundon just de stilfullaste arbeten genom sin ren het och sin stilriktighet förefalla oss som historiskt trogna imitatioher, utgångia från .länder, som, stående på civilisationens höj: der, endast lör det historiska intreesets skull imitera en försvunnen tids konst iett nu halfbarbariskt land. Så t; ca i den egyptiska afdelningen Oh Parvla tvenne heriliga skår meo sägre sldoflyglar, der inläggnvingsarna (ef elfenben i ebenholz?) äro hållna i förträffligt afvägda, nätliknande, rätliniga geometriska ornament, som naturligt upplösa sig i rosetter, stjernor 0. B.v., a till och ined Våga sig djerft, nen lyckigt, in på försöket att använda stalaktitbågar som öfre afslutging af dörrfälten. Att i Tanis träffa på kärlformer, hvilka till och med tyckas kunna kterföras till gamla egyptiska motiv, är ej ovanligare än att finna glacerade tegel i gröna, gwa och blåa figurer på grå-grön grund, tydliga rester af den moriska tekrik, som i medeltiden med dylika tepel betäckta golf och vägbar i Ålhambräs och Alcakzars palats, Meh. bredvid dessa urgamla rester al en ånhbimsk kultur finna vi det modsrna tur kiska inflytardet i den praktfulla vapensamling, som BSidi Mustafa Haspadar, Tunis premierminister, har låtit exponera. Sadla: i mörkrödt och guld med stora paljetter i guld och silfverbleck med tälken 6. B, Vv. i sanima förgyllda Erenornaimentik, som vi omtalade vid den turkiska vagnen och derjemte nppvisande fornarabiska arabesker, göra ett intryck af hvataböra korsande in rn som Verkar i högsta grad oroligt, Tikpande sadeltyg visade äfven khedivens afdelning. — Det samma turkiska inflytande varsna vi i Morpurgo Nilmag expolition af fruntimmerskläder, döt vill säga ej så mycket i drägtörna som i sjelivå — skåpen, det bästa uttryck för det vacklande torkiska atilen, hvitt trå mcd röda, blåa och för Rylldå ornament, rundbågar och byzantinsks halfkolonner. Det är eu sällsam bland niug ar style dempire med bostorusremi scensser, och påminner gerom. sitt höfvad intryck om ornamentiken I Snltahebs nya sora!j i Konstäntinopek Men inatt dessa sköp finner man Uundeidigra säker. Stoffer och ornament äro till stor del uppenbarligen utgångna or tyska och franska fabriker. och som för att Visa den böjd a! europeisk eivillsation till hvilken Tanis heuott, har prinsessan Lella Keltum varit på nådig att visa verlden sina broderier i Canavas, föreställande röda kor ned fyrkantiga hufvidek och kroppar, samt btt slott, örauför hvilket några alldeles fyr åntiga varelser, som troligen: skola till höra slägtet homo sapiens, tyckas hålla vakt, vitnande om en uppfattbing af den textila industrisns uppgift, som: stör ungefär i bredd med dö i vär mormors Ida stundom sig upPenbaravde mästerstyckets, som dock vis Berligen stundom äfven hos oss ännu spöka på kokoltelsskärmar och softkuddar, hvilka snälla flickor skänka sica föräldrar på fö sAdelse och namnadagar. Intressanta voro eremot folkets qvisnodiägter deri det hufVvadsakliga glittret frambringas genom silfverbleck, lagda i greuwoch bladfignrer, samt sinspla yllestoff med tre och fyrkantiga mönster, och kraftiga färger. derl rödt spelade på ets liffullt, fost något brokigt sätt mot röpt och blått, under det kontrasterna mil drades medelst en rikare ax vändning uf svart och hvitt än man är van vid att finna i Orienten. Att vi också nu ha avancerat så långt vesterut, att öct endast är folkets ursprurg, ej landets himmel, natur och färgprakt, som är orientalisk, visar oss också den i mareckanska afdelningen exponerade praktfulla, enormt stora mattan, med orientaliska mo tiv, men i färger, hvilka i sin alltför dystra ton Visade osg, vt vi afligsrat oss från de länder, öer sinnet för kraftigt lysande färger är medfödt, Likaledes kunde man i Maroceo träffa porsliner med ganska fina, bleka färger der dominanten utgjordes ar det anilingrönal Mera egendomliga voro de enkla oglaserade maroccanska lerkärlen, orperade med stora röda, svarta och blö. blommor. Såväl Tunis som Bzypten hade exponerat intressanta avtiqviteter, hvilka vi här ej finna tillfälle att beröra (bl. a. sten medin skriptioner från Carthagos ruiner) likaledes visade oss Tunis det inre af ett praktfullt rum, Egypter en erkel beduinhydda från Massara vid Röda hafvet. Det turesiska rummet verkade rikt och skulle med nägot mera barmoii i former och färger äfven ha verkat tilltalande. Det var tapetseradt medelst fritt böngande röda mettor, på golfvet såg man omwvexlande en stol och runda, tabourettliknande bord ef en stols höjd till att sätta koppar och kärl på. Ett vackert inlagdt bord på on for men åf reat europeisk form störde det orientaliska totalintrycket, som nfgorinnds uppehölls ge nom rika divaner längs väggarne, Vid ev divan kande man se en samling välformade glas — men jag vågar betvifla deras äkt tunesiska ursprung, En kög fötöljliknande uppsats tjenade som bokhylla och på golfvet stodo fyrkantiga lådor af sköldpadå och perlemor, Beduinhyddan från Massana via Röda hafvet åter gaf en bild af en kultniståndpunkt, som har fö och enkla behof. Jag skulle snarare än bydda vilja Kalla denna boning ett af flätverk och deröfver hängda mattor sammausatt tält. Färgerna. vero genomgående mörka, svartbruna och gåfvo intrycket af fattigdom, I tältet, hvars försteröppningar bildades af korslagda rör, stodo endast en tarflig bädd ech em vattenkruka, men under taket hängde en med .glasperlor och snäckor rikt utstyrd ihålig krona at flerfärgadt ylletyg, hvars bestämmelse jag ej känner, Troligen en fläktare? Under det sålanda såväl Tunis som Egyp: ten i etnografiskt afseende voro synnerligen äntressanta, väckte do i konstindustrielt afseende intrycket af länder, som stå på ev ganska låg sindpunkt, der brokig prakt får ersätta bvad som brister i formoch färgsinne. ; e) Grekland och Bumänien. Mead vemodsfull blick. bskädar man wi ställningen från det land, med hvara konst industri en gång intet annat lands i verl den kunde mäta sig, källan för hela vår kultur sä längt det är fråga om skönhetssinne och konpstodling — och nu mindye än , en skugga af rin egen stora förnid,