HOLVyCISVIRSNRg?, SalL atv I sSynnerDetv på 8enaste tiden derstädes uppstitt en liflig opj position emot ortodoxien. ledd företrädesvis af fördomsfria och högt begåfvade lekmän, (Jemf, Handbuch der neuesten Kirchengeschichte, von F. Nippold, s. 462.) I bufvudsak härmed sammanstämmande uttalanden förekomma i hr Th. Fabers förtjenstfulla skrift Aabent Brev til Darmarks Theologer -lom Nyrationalismens Forhold til den kristne Tro (Kjöbenhavn 1871) samt i dr C. Rosenbergs afhandling (i Dansk Maanedsskrift) om Ny-Bationalismen i Sverig. Denna afhandling röjer en i det väsentliga riktig uppfaxinivg af hvarom fråga är i striden mellan i den svenska konfessionalismen och dess moti ståndare. Författaren anmärker. att den mera upplysta delen af den svenska allmänheter på sensre tiden med ovilja vändt sig bort :rån presterskapet, som icke blott uppträdt krasst konservativt emot så godt som alla reformer i frisinnad och human riktnisg, men äfven visat sig fientligt sinnadt emot den verldsliga upplysningen,. och, strängt fasthållande det traditionella dogmatiska systemer, icke velat finna sig i nägon undersökning om detsammas riktighet eller oriktighet. Å andra sidan framhåller han, hurusom nyrationalisierna erkänna alla själsförmögenheternas rätt att få sina behof fylda samt söka att genom en förutsättnirgslösg. strärgt historisk granskning af de bibliska skrifterna bringa till afgörande fråzan om de kyrkliga dogmernas sanning. De åsyfta ingalunda kyrkans upplösning, endast hennes renande: en stor, allmän reformation och menskligheters återförande till ett nu nästan utslocknadt, innerligt lif i Kristi anda, men grundadt på, enligt deras uppfattning, renare föreställningar om ph. 8 och om Guds väsende, än de, som fått sitt systematiska uttryck i kyrkoläran. Den on: ständigheten, att de svenske lekmännens fejac. emot ortodoxien numera erhållit hvad man kugde benämna ett motiveradt program, står i samband med det inflytande på tänkesättet som obestridligen utöivars af den ryktbara skriften Bivelps lära om Kristus. Då vi åt hr Vicior Rydbergs bok tillerkänna eu sådan betydelse iegenskap af väckande och i viss mån vägledande impuls, sker detta icke på grund af någon öfverdritvet hög uppskattning af arbetets vetenskapliga värde. Deta värde skulle otvifvelaktigt varit ett högre, såvida j den af förf. använda undersökningsmetoden vore, ur bibelkritisk synpunkt, fullständigt ohållbar. Vill man gå nageifarande till väga, kan det sägas, att redan bokens titel röjer författarens ej särdeles korrekt kritiska ställning ksa till sitt ämne. Väl innehåller bibelu nemligen ätskilliga läror om Kristus, men der: emot gifves det alldeles ingen bibelns lära om Kristus. Eller, för avt uttrycka vår mering tydligare: det yttersta hvartill man kommer, så länge man blir ståcnde vid det för de bibliska skriftställarne gemensamma kristologiska Åskädningssättet, är den negativa utsagon: menniskan Messias (Kilstus) är icke Gud. Härutinnan öfverensstämma de alla. profeter såväl som evangelister och apostlar. Men gå vi ett swg vidare och fråga: hvem är Kristus. enligt bibeln. i sitt positiva förhållande till eudvmen? då erhålla vi ef våra religionsurkunder icks ett enda, utan flera hvarandra motsägande svar. Ifråga om Kristi person såväl som rörande mängfal diga andra punkter af läran råder på intet vis likformighet och öfverenestämmelse mellau de nämnda urkondernas åskådningssätt. Fastisera låter sig inom detsamma iakttgas en utveckling af lärobegreppet genow en gradvis fortgående stegring iran ett lägre vill ett högre, dervid mellan första länken a! den så uppkomna kristologiska tankekedjap och den sista en pummarslutning är verk: , tällbar allenast, sårom antyddes, i läran om hvem Kristus icke är, icke med hänsyn till 12t som om hans väsensbeskaffenhet i jakzmde form intyzas och läres. Det är den nyaste tyska bibelforskuingens förtjenst att ha fra lagt i dagen det anförda förhållandet serwom en hittills ovederlagd och väl äfven ve lerlägglig bevisföring. Genom densamma jar födsstöten en gång för alla gifvits åt len urtodoxa ivspirationsdogmen, som dess jdå tom är lika obiblisk som förnuftsvidrig, och Je sruvd valen har lagts till en väsentligen nylde bet -ak telse af de nytestamentliga skrifternas oc appkomst och läroiunehåll. Den gamla bi-lij nelnttolkningens, den us. k. harmonistikensda bedröfligt ryktbara fromma svek, dess otafö liga öfverskylningsoch hoplappningsfunder l sti iro nom vetenskapen graflagda för alltid. llä Ingen sakkunnig och ärlig bibelläsare för I hj nekar numera den handgripliga skiljaktighe-jte en meilan de olika framställningarna afiD: Kristi person i de tre första evangelierna, jet hos Paulus ock i detfjerde evangeliet. I jem ltig bredd med dessa trenne Kristusbilder möta oss I tr ännu andra i de icke-paulinska brefven och idc i Uppenbarelseboken, företeende större eller eft mindre afvikelser från de nämnda kristolo-fö! giska grundiyperna. Just denna mångfaldve af olika uppfattningssätt bär vitne om till-lve ståndet inom den första kristna församlinJe gen. Det var ingalunda, såsom man älskat rai föreställa sig, ett tillstånd af ostörd endrägttr och idylliskt lugn; tvärtom antyda de ny-lan testamentliga skrifterna sjelfva tiillvaron af split och ej sällan häftiga meningsbrytnin-be var. Vördnaden för den hädangängne Mä-l tis ssaren och hoppet om en hans snara åter-l tix komst i öfverjordisk herrlighet och maktlkn .parusien) var det de särskilda partirikt är oingarne sammanhållande bavdet; men under i H: infiytandet af olika tidsförbällanden och ilme min af de ledande personligheternas olikalms skaplynnen och bildningsgrader yppade sighe i Kristusbilden vissa skiftningar, efterhandsk växande till motsägelser. med den följden, lar att den ursprungliga bilden sönderföll i flera. na (En öfversigt af kristologiens äldsta utveck-nå lingsformer finnes i A. R6villes till svenskan vå öfverflyttade skriit Dogmen om Kristi gudom. ha till sin historiska utveckling, Stockholm på 1870. För ett mera omfattande studium aflns hithörande frågor kan anbefallas t. x.ko F, Chr. Baurs Vorlesungen iber neutesta-sv mentliche Theologie, Leipzig 1864 samtltu H. Holzmanns förträffliga arbete Judenthum tis und Christenthum im Z italter apokryphischer til und neutestamentlichker Literatur, Leipzig 1867). 1 sti Ett grundligt uppmärksammande at det nulun berörda sakförhällandet är, på bibelveten-s. skapens nuvarande ståndpunkt, den oefter-!ut gifliga förutsättningen för åstadkommandetke af en biblisk kristolegi. Mindre tillfölitligtte blir deremot det förfarande, som antingen fra tager de nytestamentliga skrifterna, så attlHri suga i klump, utan behörig hänsyn till dellag djupgående mepingeskiljaktigheterna demld emellxn i läran om Kristus. eller ock rik isig tar undersökningen företrädesvis o ej ute-Åtor slutande Må ett enda af de nrkrisina läro Ihv begreppen, liksom om dettas kristologiska bestämningar aterfunnos hos alla de öfriga. ldet En metod af förra slaget har hr Rydberglun användt i de båda äldre upplagorna af sittlna här ifrågavarande arbete; i den senaste upp-ske lagan framträder, om ock i mindre utsträck-v ning, den sistnämnda ensidigbeten vid denlme exegetiska undersökningen om merniskans lig förut-tillvaro. l Emellertid har br Rydberg naturligtvis ejllig varit okunnig om de af bibelkritiken fast-un ställda fakta, på hvilka vi här i förbigåslö ende fästat uppmärksamhetes, I en notutilde: den senaste upplagan af sitt arbete påpe loci Kar han sjelf, hurusom ortodoxiens söta-da gande att-det gifves en solidaritet och öf de ycvensstämmelse mellan de olika nytestako lfsa os haftannas Bab dningascsitt acCh nt I Ho