hk Örigaten, scm på Wienexpositioren egentligen för sta gången framträdde för Europas ögon sin hela glang, då t. ex. Parisexpositionen orientaliska afdelning, som den gången be Undrades så böjt, knappatt var nämhvär bredvid hvad Wien hade ätt uppvisa. andra omständighete) ökade relationerra med Orienten, förklara tillräckligt detta faktum. a Kina och Japan. Kunna vi strax vid ängen till den ja babesiska aldelpint h Soda blick ini biedegk Iokgtt ihäg at hela Crientens konstindustri som allmänt karak teristikon bar: färgstmets betydande öfvervigt öfver forisinnet, så blir det hufvudsakligen vår uppgift att närmare bestämma detta färgsinnes olika karakter hos de olika orientaliska folken, Der stå pu i fråga om formsinne kineserxa ovilkorligen lägst; deras hela orhainentik är fråa fotmelis sida ett rämpande under, föttör, af, alla dö jagar, vilka vestom sedan örhusdradsnadpstält Pt sn formsiön ornamentik. Hylla vi se can Greklands dagar en symmetrisk uatveckling af ornamentet, så kastar Kina alla sina former mellan hvarandra, sä gerna ett ornament i ett hörn och låt hela ytan för öfrigt vara tom — i sina skåp tälta kineserna lådorna på det för vära ögon Fahsinnigastö rätt, oregelbin ot mellati hvarandra, oå att, en låda börjar i en annan gar balfyaghöjds en I eft nedrå Körn, en ån2 på måsten v. 8 v.; — älska vi att låta linieornawenterra orgariskt och tangentformigt glica ut ur hvarandia, så sätta kineserna den ena linien i en vinkel till den andra som grenarne på ett af stormen piskadt träd; — är det uppgiften för vårt berstiekt!v 2 fratbötälla förembålens förininskande vid längre afstånd, så sätter kinesen det sflägsnare föremålet på hufvudet af det närmare 0. s. v.; — kommer nu härtill. alt. i senare tider, dessa årtusendens oför ändrade forniraditioper exförna på grand amen, feviskada ar folkets veröring med saropcerna, sä är det klart, att det skåde spel Kina erbjuder icke kan vara eyuner ligen tilltalande, Och hvad kineserna hafva lärt sig af ettropberna stödjer gig uppenbarligen icke vid de bästa, plai ofla hög vid de sämsta mönster, Tydli opelebrande tr åpEneR vär rdm med stolar! sou vurd på höga fötter, i motsats mot de låga asiatiska säten och bord, hvilka vi finna i japanesiska afdelningen, Ett dylikt bord hade en med skulpterade ornament öf verlastad fot af den art, att de nödvändigt måste komma i obehaglig kollision med den Yid bordet sittahdes bet; I det kela iaget glorde det kinesiska tränrbetet,inölnsfye den jaftnänk. kinesiok-arkbitektomsk stil höllaa EXägen, intrycket af en nation, som åtminstone exponerar, om än ej i verkligheten utöfvar: en förklårad kulturs öfvergifvande af sina ursprungliga former med ändamil att uppt:ga nya, svårligen för folkets kulturständpuskt passande, i och för sig me delnåttiga eäropeiekä formör. . Med större, tillfredesfällelke vändet men ME Kd ligtvil Ull landets egendomliga bknis, till arbeten i porslin och lackarbeten, eburu äfven här ett förfall tyckes ha inträdt. Jemföra vi gamla kinesiska porsliner med de moderna, skall man ovilkorligen kanna iskttaga en mera slapp färgbehandling, det) BimIA Ajäpat I då blå töhethå här gifviti 7ika för hårdare toner, och försöken igrön. och rödviolett färg gå ingalunda upp emot! de gamla. Herrliga äro guldlackeringarne på deras bord, fina mönster i guld mot mörk botten, men bordens egen form påminnar om intet så mycket som våra Bymaskinbord. I textilindustrien utmärka sig kineserra genom sina sidenschalar på hvit eller gå gul grand med röda eller blå blommor, der de, någorlåkda följande don allmänna oriontaliska t åtilörnämbntprincipen, dock visa en beblät för Iliha och Japan egendomlig navonalpregel. Ty det visar sig vid första blick, att lika mycket som Kina och Japan skilja sig från den öfriga Orienten, lika mycken gemensamhet eger desea två länders kultur inbördes; men en jemförelse dem emellan enligt hvad vi kuvpa observera i Wien utfaller obetin gadt till Japans fördel. Lika säkert som den kinesiska industrien i senaste århunAradet tyckes ha gått tillbaka, och lika litet intressant som detta skådespel förefaller os3, lika kraftigt och föryngradt uppträder Japan med anspråk på vår högsta, vår odelade uppmärksambhet. Det är sennt: grundvilkoren i dess kultur likga de kivesiska, och samma anmärk ning om färgsinnets öfvervigt gäller äfven bär; men denna anmärkning innebär i och för sig intet klander, när det är paradt med få mycken färdighet, så mycken säkerhet äfven på formens gebit som här. Mean behöfver blott tega i hand en af dessa folfjädrar, hvilka i tusentals såldes i japasesiska afdelningen i Wien (NB. af de äkta, k stämplade) för att observera hvilken frihet ; och hvilken naturuppfattnivg som herrska till och med i deras figurteckning. Öfre delen af ett rör splittras i en mängd långa trådar, dessa utbredas solfjäderformigt, befägtas i denna form medelst en genom rörets stam stucken och sedan efter golfjäderns form böjd smal pinne — hela den utbredda delen öfvertäckes med rispapper, på hvilket målas blommor och figurer med några få, men ytterst säkra och karakteristiska drag och med tydligt framträdande förkärlek för i den högröda färgen — och solfjädern är fört dig, eedan den emottagit några för oss oläs .. liga inskriptioner. 8 Naturligtvis äro dessa ritningar endast dussinarbeten; med större pretention men 8 också med oändligt större fulländning framträda de på skärmar af siden, än ritade, är inzydda med den högsta rent af pinsamma grad af finhet, så att man först på nära hb böll kan skilja broderierna från verkliga I ritningar. Dessa ritningar omfatta som all orientalisk målning med största förkärlek st blommor, dernäst fåglar. Säväl blommor som föglar vitpa om en deciderad naturak listisk uppfattning och uppträda sålunda ej som orramentik, utan som fri konst. Inter B stilistiskt, intet traditionelt element finnes tv qvar; med den specifikt nationella uppfatthingen sammanhänga de endast genom det st tillfälliga sätt, på hvilket de utan afseende på symmetrisk eller barmonisk anord. be ning äro anbragta omedelbart på den ljusa srunden, än i ett hörn at skärmen, än på de nidten, än emellan hörn och midt. Så fort 1 An en menniskofigar förekommer i dessa ritVv ningar, så reser sig plötsligt hela den traki litionella uppfattningen och vi få ej en ja vanes, såsom han står och går i verklighejen, ntan såsom japanesiska konstnärsögon ippfattat och framställt honom genom långa de tider, och då framträder starkt likheten i uppfattning med kineserne, men tiliika en stor olikhet i fråga om skicklighet i frams tällninmsan: am am dam 8 Fa Lö