Article Image
BLANDADE ÄMNEN Shahen af Persien har den 15 dennes an ländt till Konstantinopel. Vice-konungen af Egypten, hvilken någon tid vistats i Konstäntinopel, har, som förut meddelats, den 10 dennes återvändt hem för att förbereda ett festligt mot: tagande af shahen, då denne på hemresan passerar Suez. Det påstås emellertid, att Nasr-ed din a det under sin värdighet att besöka en vasall. å Morning Post har den 5 dennes från korresjondent i Teheran erhållit ett intressant bref, enne skrifver bland annat, att persernb visserligen sätta värde På det vänskaplig? mottagande, som shahen rönt i de europeiska hufvudstäderna, men att de betrakta gaken från helt annan synpunkt än europåe7na, Dessa smickra 8 med att hafva: gjort shahen en stor ära, men igt persernas begspp är det tvärtom europåerna, som böra köana sig hedrade. Schah-inShah har gjor engelska drottningens anlete hvitt derigevom, att han hedrat revyen i Windsor med sjua närvaro, och visat en synnerlig nedlåtenhet mot prinsen af Wales derigenom, att han supers,; i Marlborough house. Så yttra 518 persema, och den engelske korrespondenten frukta: att Nasr-ed-din delar denna öfverdrifna SjelKänsla och inbillar sig vara en mäktig moMark, för hvilken hela Europa krupit till korset. — Roger Tichborne, den s. k. äg fortfar att vara temli passiv vid den långvariga rättegången. Deretmot är d:r Kenealy, hans rättegångsbiträde, å mycket verksammare, så att the Lord Chief Justiceoch bisittare och synas alla högst otåliga, en känsla, som d:r enealy fortfarande högst artigt påstår sig sentera, under det han anlitar alla de genom de britiska vättssedvanorna tillåtna omvägar, som stå honom till buds för att i oändlighet utdraga denna skandal. D:r Kenealy påstår nu, att poor Roger har varit tokig en längre tid och att detta gifvit anledning till de löjliga historierna om Arthur Orton. En del olyckshändelser i hans ungdom hade gjort hans hjerna OR och doktorn anser sig kunna bevisa, att, när de skeppsbrutna från Bella räddades afsOsprey,. stt ännu icke anträffadt amerikanskt fartyg, så var icke blott vår baronet, utan hela besättningen i en -semi-delirious states, ett tillstånd som länge fortfarit. Under inflytandet af en viss själsrubbning föll också den hoppfulle arftagaren af hästen i Australien och bröt af sig näsan. Så tillkom solstyng, och under hela tiden spädde sir Toger, genom oaflåtligt förtärande af whisky, på det kroniska rus, han bekommit. Efter upprepade påminnelser om desss. obestridliga fakta börjar d:r Kenealy läsa upp långa stycken ur Abercrombies lärda arbete om sinnesrubbningar, föranledda af feber och omåttligt förtärande af rasdrycker och kommer omsider efter åtskilliga afbrott från domstolens sida in på det märkvärdiga och här högst användbara precedenstallet, att sjelfve sir Walter Scott i sin autobiografi förklarar, att han glömt det grekiska alfabetet, hvarefter han påpekar, att den lärde Erasmus läste så mycket latin och grekiska, att han glömde holländskan, hvilket ju dock vore ett lättare språk, som till på köpet var don namnkunnige mannens eget modersmål. Förgäfves vädjar -the Lord Chief Justicetill d:r Kenealy och frågar honom, om han tror, att han, äfven Om han i 50 år vistades på en obebodd ö, skulle lönma det språk, söm han nu så vältaligt bruar. D:r Kenealy vill ej utsätta sig för experimentet, men fortfar att med en otrolig ihärdighet söka göra tydligt, att alla de fakta, som göra det osannolikt. att pretendenten är sir Roger, alldeles icke hafta någon betydelse. En juryman förklarar, att han redan kan hela pretendentens historia, alla hans äfventyr och allt, som kan i sak upplysas. utantill. D:r Kenealy fen att han bör. få tala åtminstone lika länge, som hans motståndare fått npptaga tiden för den ärade domstolen, för hvars lidande han emellertid, i betraktande af de obeqväma sittlatserna, har det djupaste medlidande. För varje särskild bevisning vore dock nödvändigt att gå igenom alla fakta, som kunde dervid anses såsom premisser, äfven om de förut vore omnämnda. Så omvexla långa historier, fyndiga och Töjliga vändningar och artigheter med hvarandra, afbrutna då och då af ett och annat bittrare utfall mot motståndarens rättegångsbiträde.

21 augusti 1873, sida 4

Thumbnail