Uueb UA vVIaXlIgL I8CR. Vi halva Ingen an npan utväg än att vända oss till den utrike politiken, icke vår utrikes politik, utan an dra länders, och skulle samtalen på det om rådet få någon lifigare fart, vore det vä endast genom grefvens af Paris besök ho grefven af Chamborå. Se der måste ma: hafva någon politisk orsak. Det är åtmin stone ej gerna troligt, att grefven af Pari farit hela långa vägen till Frohsdorf endas HTör att gifva folk något att tala om och än Du mindre bara för att roa sig, ty på Frohs dorf lär det vara mindre roligt, i synnerhe när grefven af Chambord är hemma och ha: alla sina slottskaplaner hos sig, hvilka icke öra annat än messa från morgon till qväll och från qväll till morgon sjunga litanio: öfver tidens ondska. Oh, detta Froschdori Det skrifves Froschdert egentligen. Nej, politik var det, och det midt under rötmänaden, hvilket är den allra farligaste politik, en politik som kan framkalla rabies. Men hvad blef utgången af de begge herrarnes möte? Det är just frågan. Har grefven af Paris, den konstitutionelle Ludvig Philips sonson, blifvit legitimist eller har grefven af Chambord, en af allenaregerandets ock allenasaliggörandets få återstående stöttepinnar, blifvit orleanist? Sannorligen vi åtaga oss att afgöra den saken, Men något är i görningen, derom kan man vara öfvertygad. Kanske — vi zäga endast kanske — att grefven af Chambord verkligen för klarat sig villig till några eftergifter och åtagit sig att adoptera grefvens af Paris -8on samt således återföra de orleanska kättarne i den heliga legitimistiska kyrkans sköte för att derigenom betrygga sina egna rättigheter mot den oförsynte Adelbert de Bourbon, som nu på allvar börjat en process till återvinnande af sina verkliga eller för menta fäders arf, Alla hafva hört talas om en person, hvilken uppgaf sig vara den från skomakaren Simon räddade kronprinsen af Frankrike, Ludvig den sextondes son, som enligt en mera utbredd åsigt verkligen dött som barn, i hvilket fall pretendenten ej skulle hafva varit någon märkvärdigare person än en urmakare vid namn Naundorf. Denne Naundorf eller Ludvig den sjättonde har efterlemnat barn och bland dem en son, som kallar sig Adelbert de Bourbon och är officer i holländsk tjenst. Det är han som nu i eget och sina syskons namn gör anspråk på arfvet ofter sin faders faster; men tilldömes han detta, så är han ju en verklig bourbon och närmare berättigad till franska tronen än gref. ven af Chambord. Det är sjelfve Jules Favre som åtagit sig att föra Adelbert de Bourbons talan vid rättegången, som lärer öppnas i dessg3, dagar. Denna hr de Bourbon skall, efter hvad trovärdige holländare försäkra, Vara en högst respektabel person, bildad och språkkunnig, så att han talar fyra å fem språk med stor ledighet, dessutom angenäm sällskapskarl och ganska framstående bland dena finare societeten i Haag. Han är liten och fetlagd, med ett ansigta, som mycket påminner om porträtten af Ludvig den sextonde. Der har man alltså bourbonen lifslefvande! Det är visst sant, att hans politiska åsigter lära vara mycket li berala, nästan republikanska, och detkunde i synas betänkligt, om man ej visste att farstar utan land, ja till och med furstar som1 veta sig skola få ett land, ofta nog äro liberala, så länge de ej riskera nkgot dermed. I ett bref från Haag af den 6 dennes; hafva vi funnit den ganska öfverraskandel uppgiften, att när denne Adelberts far dog,t skall konungen af Holland hafva befallt,!; att kommunalmyndigheterna i Delft, derli dödsfallet inträffat, skulle inregistrera den1 aflidne under namn af Charles Louis de Bour-r bon, hertig af Normandie, son till Ladvigl c den sextonde och Marie Antoinette. Kom-y munalmynigheterna tvekade och vände sigll med en förfrågan till konseljpresidenten,!1l hvilken, efter att hafva ytterligare inhemtat konungens åsigt om saken, befalde att in-sg registreringen skulle ske som konungen F ville. Då Adelbert de Bourbon önskade na-vyv taraliseras i. Holland för att kunna gå ilo holländsk krigstjenst, skedde en ny under-lå sökning om hans härkomst, och när han se-a dermera skulte gifta sig, blef på regeringens befallning offentligt i giftermålsregist-si ret på rådhuset inskrifvet, att han voreln sonson till Ludvig den sextonde, konung iln Frankrike, sedermera afliden o.s. v., samt afln Marie Antoinette, erkehertiginna af Öster-a rike, drottning i Frankrike o. s. v. de Enligt dessa intyg skulle således i fråga k varande monaieur de Bourbon vara den rätte li rfvingen till den gamla franska tronen,lfa ch grefven af Paris reste alldeles för långt, ) he lär han for till Frohsdorf. Han behöfdelfa ndast hafva farit till Haag. Men grefvenlyc Chambord var naturligtvis mycket belå-hö en med att han kom till Frohsdorf, ochse refven af Paris kunde då i förbifartensk asta en blick på verldsutställningen i Vien, innan han på den österrikiska ayd-fö anan steg af vid Katzelsdorf-Neudorfel ochsa 08 extrapost till Frohsdorf. Mycket beror de u derpå, om Jules Favre, den gamle repu-föj likanen, förmår vinna processen åt densk olländske officern och således förskaffalsk rankrike ännu en bourbon. Det är åtwin-tu tone något, hvarom man kan tala ännu en jåi d, i fall det blir ondt om tilldragelser. it Lotsirågans lösning skulle väl vara enlko lidragelse, men det ser ut som vore mantil nu icke rätt säker på den saken och der fot r uppskjutit till innevarande vecka attbr: irmare yttra sig derom, Hvad våra egnajtaj ocale Forhold angår, så förmå vi ickelhä ycket intressera oss under rötmånaden.lsoc tt det ändtligen blef förbjudet att görajtrö grafningar på Johannis kyrkogård har vi-tån, t 083 stockholmare huru lefvande våralrat yndigheter äro, och vid den länga pre ski riptionstiden till Augusti månads slut tyc )tin s ingen hafva fäst sig, så mycket min-lut e som myndigheterna skaffat oas temligen! pla isk väderlek i staden, utan att derför be iut fva ens anstränga sig med mera utsträckt vin tubevattning. Låt oss alltså vara tackden mme, . 40 En insändare i denna tidning har nyligen I utd tryckt sin förvåning öfver att staden ko-llocl Ar så mycket på sprängning och planering Dei Blasieholmstorget för att sänka dess obetill dliga kullrighet, som, enligt hvad han på I lig ir, varit lika litet stötande för ögat som ett svärlig för passerande; men den insändadels tyckes hafva glömt att den s. k. Bla jatt holmskyrkan ligger vid ändan af närmndel ter g och att inga kostnader kunna vara för!nas