Barn oc hun. FW ALEr Sälja dem till höga priser För att kupua lyckas i detta rengöras och file hästarnas tänder mycket noga, ögonhåren färga: fläckar målas på huden, på det ej stulna hästa skola kunna igenkännas. Åtskilliga droguer blar das i fodret åt djuren, på det fradgan skall st kring mulen, och slutligen fyllas djurens ögor gropar omsorgsfullt med någon mjuk massa oc andra påbättringar göras för att åt djuren gifv ect så förmånligt utseende som möjligt. Men all dessa knep äro ett intet mot de bofstreck sor begås af Claude Baricaud, som stryker omkrin; i trakten närmast Paris för att köpa och sälj hästar, åkdon och seldon. Tyvärr har dock han senaste djerfva kupp fört honom inför polisdom stolens skrank. Pierre Comboulive, bonde i ej by i värheten af Paris, berättar följande om hu det gått till. I Maj månad for jag med min Tönsaksvagi till Paris. Jag hade min skimmel Coco för vag nen; men som han nu ej kunde komma fortare väg än steg för steg, så sålde jag honom til Baricaud för 35 francs. Den anklagade: Me var inte kraken värd heller! Ordf.: Tyst! låt vitnet tala! Vitnet: Ji 0, Vv talte om hästar och jag sade till Baricaud: n far fram och tillbaka bär i bugterna; om ni få fatt i någon bra, inte för dyr svart häst, så kom ihåg mig. Det sägs att svarta hästar äro star kare än ljusgrå. — Den anklagade: Andra sägs så och andra så om den saken. Ordf.: Tyst ni! — Den ankl.: Med största nöje. (Skratt.); Vinet: Han tog på sig en mir som om han vore försänkt i djupt begrundande och så sade han till mig: Topp! om 14 dagar skall ni ha en vacker, billig, svart häst-. Två Veckor derefter kom han också till mig med en svart häst, som gjorde några språng och såg ut att vara en f—n till het krabat. Jag trodde att Baricand hade gifvit honom dubbel ration hafre, så att han skulle vara vid friskt humör. — Den ankl.: Visst inte! Sånt dumt prat! Ordf.: Tyst, hör ni! — Den ankl. : Med utsökt nöje! (Skratt.) Vitnet: Dittills var allting nog godt och bra, men så snart min nya häst kom in i stallet var det slut på hans ysterhet och han stod och slokade nästan likadant som min gamla skimmel. . Ordf.: Nå, till saken! — Vitnet: Jag ledde hästen ned till ån för att han skulle få bada: han kom upp ur vattnet visade sig på buken långa, hvita strimmor. Godt, sade jag för mig sjelf, nu går smörjan af kraken som han strök Rå honom innan jag köpte honom. Såna satans onster de der hästmånglarne kunna fundera ut, de skojarne! Ordf.: Nå kom då ändtligen till saken! — Vitnet: Morbleu! Nu är jag just der. Jag lät hästen bada en gång till och nu kommo strimmorna fram öfverallt på kroppen allt mer och ved Slutligen såg jag, att det inte var någon äs Ordf.: Hvad var det då? — Vitnet: En zebra. (Allmänt skratt.) Ordf.: Se så, sluta ert vitnesmål. — Vitnet: Nå, godt! En dag for jag med min häst och vagn till Paris. Det blåste, det ösregnade oupphörligt, regnade alldeles ohyggligt. . . Ordf.: Håll er till saken eller också får ni inte säga någonting mer. — Vitnet: Jag ser noga å min häst och ju mer jag tittade, desto fler hus strimmor såg jag och de mörka försvunno allt mer. Ordf.: Så sluta då en gång! — Vitnet: till sluts blef han alldeles hvit! (Nytt skratt). Den ankl.: Det kan ju hända hvem som helst! (Skratt.) Vitnet: Då jag såg att hästen var hvit, kände je igen min gamla skimmel. (Allmänt skratt, ivari ordföranden, bisittarne, den anklagade, till och med vitnet, instämma.) Ordf.: Samma häst. som ni sålde till den anklagade? — Vitnet: To, samma en i egen person. — Den ankl.: Den eller någon annan! — Vitnet : Nej, inte någon annan; vi kände igen hvarandra båda två. När jag ropade Coco åt honom, så vände han hufvudet åt mig och vi kysste hvarandra. (Allmän munterhet.) Ordf.; Således, han har sålt er egen häst åt er, sedan han förut målat honom svart och så har han gifvit honom in åtskilliga medel. som fiorde honom yster (till den anklagade). Hvad ar ni att säga? Den ankl.: Jag har att säga, att det är osannt alltihop. Hvad menar ni? Den ankl.: Det finns Många hästar som heta Coco, det är ett mycket vanligt hästnamn. Jag har köpt hästen som han befanns; målningen var ej utförd af mig, för jag är inte någon djurmålare, (Skratt.) Ordf.: Äf hvem har ni köpt den? Den ankl.: Jag vet inte hvad mannen heter. Det var en herre som gick förbi mig och ledde en häst med en höbundt på ryggen. Jag frågade honom om han ville sälja hästen. Han svarade ja, vi kommo öfverens om priset, jag betalte kontant, kargick sin väg och jag har inte sett honom seVitnet : Men jag säger, att det är min gamla . häst, jag. . Den fiffige hästmånglaren blef af polisdomsto-. len dömd till tre månaders fängelse. — Nir 1. En brunnsgäst i Helsingborg, som i fjol ville besöka kappridningen, men derifrån af en egendomlig orsak blef hindrad, har meddelat Ö. P. derom följande: Genom en tidningsnotis har jag sett att kappridningen skall hållas den 20 åennes och till följd deraf rann mig min otar i fjol i minnet. Kappridningssöndagen anlände jag med familj till Helsingborg och gick 1 att uppsöka en vän (då badgäst sedan några dagar), som för oss hyrt en vagn, hvari vi skulle I öfvervara kappridningen. Obekant med staden, lät jag visa mig Storgatan, fann också straxt n:r 1 der min vän skulle bo. Af en brådskande betjent fick jag emellertid veta så mycket att här bodde icke min vän. Jag gick vidare gatan framåt, fann åter ett n:r 1, men huset stängdt; midt emot åter ett n:r 1, men icke heller här någon hemma; derpå ytterligare ett par n:r 1 bebodda af främlingar, som ingen upplysning kunde gifva och för öfrigt hade mycket brådtom emedan vagnarne väntade utanför dörrarne — till slut ett öppet n:r 1. der ändtligen en menniska, en vänlig, men döf gumma, efter långt bendande förklarade, hvad jag för länge sedan rp ommit önderfund med, att det fanns flera n:r 1 vid gatan och då jag sade, att jag ända från torget besökt alla, så upplystes jag om att gatan äfven utsträckte sig åt andra sidan torgetmt , sa att i den delen äfven funnos flera hus med n:r 1. Jag traskade alltså vägen tillbaka på den nu fullkomligt tomma gatan, fann på andra sidan torget åter flera n:r 1 och till slut min väns logis; men vännen hade med hästar och vi just nyss farit bort. En timme derefter träffade jag honom, och han förvånades öfver attse mig, ty han trodde att jag genom någon. oförutsedd N händelse blifvit. afhällen från att i rättan tid komma till Helsingborg. — Vi gingo i Helsan och tömde ett glas punsch för Helsingborgs förträffliga gatonumrering.. Anledningen till denna för främlingen märkvärdiga villervalla är, att de å husen befintliga numren äro tomternas matrikelnummer inom hvarje qvarter, och att husen sakna adressnummer, som annars enligt det senast uppgjorda numreringsförslaget skulle suttit utanpå. medan matrikelnumren skulle haft sin plats inuti. hvilket Ån lock stadsfallmäktige ansågo onödigt och beslöto vc adressnumrens utelemnande. (0) E T ) — Farlig belägenhet. Till norska bladet Stavanger skrefs den 1 Juni: Från Hilleförles i våras till Rögenses två hästar för att gåll8 ; sommarbete i fjellen. Pingstdagen fick KnudP vensen se, att den ena af hästarne hade kom. 13 mit mycket långt ned i fjellet och på ett sådant ko tälle, der folk har mycken svårighet att komma ram. äfven om de äro mycket vana att gå i fjell. Knud skickade strax bud till Rögenses härom ch bad att folk skulle genast anskaffas, för att m möjligt rädda hästen, i fall det läte sig göra, ocI y det var lifsfarligt att gå ned i fjellet till detex tälle, der han stod. Sex man försedda med : inor gjorde sig färdiga att gå upp i fjellet; om2 ring halfvägs der uppe kunde situationen också ättre iakttagas: hästen stod med hufvudet utåt) ) jellet, hvars höjd antages vara 120 å 180 fot, )Ex å en liten bergklint, ja så liten, att han omöj) för gen kunde vända sig på den, utan måste stå) 1 er alldeles orörlig. så vida han icke skulle störta Rå tföre. Då karlarne kommo ned till stället der til ästen stod, var det med yttersta nöd de kundel48 ken lina slagen om honom, hvarefter de med I jor fara fingo honom upphalad, ty han var ung ) Mc ch mycket ostyrig och tyckte alldeles icke om hål st bli upphalad med linan. Dock lyckades man Sp: it befria bästen välbehållen ur hans lifsfarliganot ällviog, men högst förunderligt är hur han må ommit ned på klinten utan att störta utförsk.: ellet -Alexander von Humboldts resa i Asien. id finansministerium i Petersburg har nyligen m arkivarie blifvit anstäld en tysk skriftstälre vid namn Schwanenhals, som vid sina forskngar i handskrifter skall ha stött på ett bref ån konung Fredrik Wilhelm i Preussen till jsar Nicolai, i hvilket konungen bittert beklar sig öfver att han fått sig på halsen en lång12. Å p 0 bes Nor allt