DEDERPEOPTNENSRROREEN BLANDADE ÄMNEN. Shahen af Persien har uppehållit sig tre hela dagar i Turin. På den tredje dagen sof han först riktigt ut för att hemta sig efter de föregående dagarnes strapatser, och sedan tog han i all maklighet stadens märkvärdigheter i hetraktande i stället för att med konung Victor Emanuel begifva sig ut på jagt, såsom först var beramadt. Shahen utdelade, innan hanlemnade Tnrin, icke mindre än 150 dekorationer. deribland till alla dem, som dagen förut varit tillsammans med honom vid galataffeln, och så lät han packa ihop sina 450 kistor och askar. Hans rikliga bagage har genom Victor Emanuels föräringar ytterligare förökats med 17 collies. I Innssruck hade man förgäfves bränt sina kol för dot persiska majestätet. Efter flere: hvarandra, motsägande underrättelser om tiden för hans s0komst hade man slutligen fått klart för sig; att han skulle anlända med bantåget vid mid natt, soupera i Innsbruck och efter ew timmes uppehåll fortsätta färden till Wien. Genom det kejserliga hofkökets försorg väntade också en den finaste supå i den praktfullt dekorerade sta tionssalen, de civila och militära myndigheterna samlades att mottaga den höge gästen och en stor menniskomassa stod tåligt väntande under rätt skarpa regnskurar. Slutligen slog klockan en qvart öfver tolf, det kejserliga hoftåget Tusade in på bangården, .den Tarskaka folksången skallade, tåget stannade, dörren till shahens vaggon öppnades — och en tjenare utsteg och förkunnade, att H. M. önskade sofva till kl. 6 på morgonen och sedan fortsätta färden. Shahen säges efter hemkomsten från sin euroeiska resa ämna företaga en pilgrimfärdstill de heliga platserna Mekka och Medina. — En historisk gåta. Införappellationsrätten i Paris skall snart förekomma ett ganska sällsamt, om än icke särdeles nytt mål... Detta har nemligen väckts af arfyingarne till Naundorff. den bekante tyske urmakaren, som i början af detta århundrade gaf sig ut för att vara Ludvig XVII och anhöll hos prinsarne af huset Bourbon, att de skulle anse honom för den ende laglige arftagarem till den äldre grenen af familjen Hans arfvingar kalla sig i sjelfva verket Louis de Bourbon, Marie Antoinette de Bourbon, och de hafva öfverlemnat utförandet af. sin process åt Jules Favre. Naundorffs anspråk tillbakavisades på sin tid af domstolarne, men de aktstyc ken, som efter hans död blifvit såmlade, tyckas vara tillräckligt vigtigå att kunna ingifva de klagande ett visst höpp om framgång: an om understickandet ett annät barn istället för Ludvig XVI:s son under fängelsetiden i Temple är ännu ett olöst historiskt problem. Anhängarne af denna understickning säga, att den unge prinsen bortfördes från Temple den 19 Jan. 1794, och grunda sin öfvertygelse på ett bref från hertiginnan af Angouleme eng syster). Den 19 Jan., säger hon, shörde. vi ett starkt buller i min brors (prinsens) rum, hvilket lät oss gissa. att han fördes bort från Temple. ock vi voro alla desto mera öfvertygade härom, då vi,seende ge: nom nyckelbålet. fingo se att hans kläder m. m. borttagits. De följande dagarne hörde vi dörren Pm och ljudet af stog i rummet, och vi förblefvo alltjemt öfvertygade om att Dauphin var bortas. Det understuckna barnet, påstås det vidare, var stumt, och anläggningen utfördes af de Estee och Ojardins, utskickade från prinsen af Conde, som köpt den bekante fångvaktaren-skomakaren Simon. Det är historiskt säkert. att man från och med den dagen aldrig fick så dauphin, och man vidtog de största försigtighetsmått till förekommande af hvarje förbindelse mellan det kungliga barnet och den yttre verlden, t. o. m. med de andra innevåvarne i fängelset. Han inneslöts i et: mörkt rum; och Laurent, förste fångvaktaren i Temple, hvilken enligt hertiginnans af Angoulöme eget intyg hittills bemött honom med stor vördnad, visade ifrån denna dag intet afseende för fången. Detta kunde onekligen gifva ett sken af sannolikhet åt påståendet, utt Laurent ej kunde bysa något intresse för.ett tarfligt barn, som var offer fören hemlighetsfull konspiration. Det är äfvenledes säkert, att den unge fången var helt och hållet stum ifrån den tid, då understickningen skulle ha egt rum. Då delegerade från allmänna välfärdsutskottet besökte honow i Februari 1795, gjorde han allt hvad man fordrade af honom, han reste sig upp och gick några steg på deras befallning. men efterkom inga uppmaningar om att tala. Simons hustru tillbragte återstoden af sin lefnad på sjukhuset för) ohjelpligt sjuka; och enligt de systrars vittnesbörd. som skötte henne, förnekade hon upprepade gånger dauphins död. Hon förklarade, att hon och hennes man deltagit i hans bortförande samma dag de undangkaffades från Temple; hon påstod, act en stor låda med leksaker för den unge prinRen förts till fängelset, att den stumme gossen låg i denna låda och att dauphin tog-plats uti henne samt fördes bort på en kärra bland deras husgerådsartiklar. sn Ludvig XVII:s död egde rum d. 20 prairial. Regeringen öfverlemnade, af ett sällsamt undan-; tag i en så vigtig sak, åt tjenstemännen i fön-! zelset omsorgen att intyga barnets död och afll sig ifrån att lagligt bekräfta kroppens identitet. Ex undersökning anbefalldes emellertid, men läkarne infördes i ett rum, som var så mörkt, ! tt de klagade öfver att ej kunna utföra sitt upprag; litet ljus insläpptes då och de uppsatte fölande dokument: — jey Anlända alla fyra till den yttre dörren till Temple, mottogos vi at kommissarierna, hvika nförde oss i tornet. Komna rill undra våningen, fanuo v: i det inre rummet af en duplett på ena säng den döda kroppen af engosse, som syntes ;s3 vara omkring 10 år gammal, hvilken komRING