sannolikt, att fienden skulle försöka a framtränga i den trånga farleden. ging slutligen kåren A:s fartyg till ankars, me klara likväl att på första signal lyfta oc upptaga striden häsidelsö btt änfa örime att ex frän. Natten förgick eme btil Wlan attförsvarsstyrkan oroades. De Sadtliga flottan höll sig stilla i traktens Sandskär och Kalfö för att lemna en ds föregåonde dagen å södra delen af Wermäö Jandsatt truppafdelnitig (afdelhingar af År frå lifgärdet, torska skätpskyttegardet oc Svea ärtillstirtsemokte) tillfälle att mar Ächefå KOPPUt, drifva undan de försvarar 285 landttrupper och sedermera framryck: till lands mot Grindapositionen samtidig som denna anfölls till sjös. Omkring kl. 6 på morgonen blefvo flendt liga rekognosceringsfartyg synliga och någt: skott vexlades emellan döm och de försva randes förposter; men först fram mot kl. ! blef den fiendtliga hufftdstyrkan synlig. Ii Nflig artilletistrid tippstod nu då de både flottorta kommit ivom kanonhåll för hvar andra, Sedan densamma fortgått någor stund och den istyrka underlägsna försvars flottan börjat! sakta draga sig tillbaka; doch alltjemt under fortsatt strid, vågade sig et! par af de angripandes lättare fartyg uppåt sundet för att uppfiska de minor, som an griparnenaturligtvis antogvder våra nodlagda. Batteriet å Vigsö öppnäde emellertid mot fm br kesltig eld, som nödgade dem, att iorat bysselsätta sig en stund med detta bat. eri, som derigenom bragtes till tystnad, hvar: efter de nämnda fartygen avancerade uppåt mot minlinierna, Hara det skillle ha gått om de I söndst befintliga stötminorna verkligan värlt laddade och icke, såsom nu var häns)8en, endast förseddä med rör, på det man efteråt skulle könna ntröna kuru många af dessa minat Bom varit i beröring med far tygtbottnar, och om icke en röd flagga å minafdelningens station å Lökholmen gifvit då anfallande en vänlig vink att icke komma alltför nära förr än ett par verkliga minor, laddade hvardera med 600 skålpund krut, hade sprungit, är naturligtvis icke godt att Bäga i ty visserligen är minorfnas Odeläsgänd: verkan på dq fartyg som råka bfinra si GivgE om då de sprängas, ett faktan, hvars. Om ten osrhörda vattenmassa, som vid en Minas spröngande slungas upp ililt-n, upp löst i ett snötthvist skum, nogbämt bär vitnesbörd, och vi ha heller ingen anledniug betvifla att de sinnrika anordningaras för de elektriska minörnas änvtäldning i just det ögonblick fienåtliga fartyg passera de purkter der de äro förlagda, skulle väl stå sitt prof om det gällde; msn doremöt har Man föga eller ingon erfarenhet ännu i aktiva krig, i hvad mån det skall blifva möjligt för fartyg. som vilja förösrä ibinlinfer, at lyckas uppliska eller tillintetgöra minorna Ör ätt boreda sig väg, helst om minlinierna år så kraftigt försvarade som här var hänlelsen, så att det knappast kan vara möj: 2 ör mindra fortyg — de enda som man väl skäll äfventyra på så vågsamma före. lag. Här antogs emellertid, att det verkligen lyckades fienden att forcera minlinien; och let Bterstod då för den underlägsna för ;varsstyrkan ingenting Ahnat än att så kyndsamt som möjligt draga sig tillbaka. Phor och kanonångbåtarna hade också re: lan i temligen god tid dragit sig tär den ietaste elden, och de mindre och föga snabbrående pantärbåtarne Ferris och Garmer ade äfven, såsom vi förut nämnt, börjat måningom sacka akter ut, hållande likväl ortfaranae förstäfven, öfver livilken kano jen bär, vänd mot Åenden för att sända hoiom ännu några skott, Och sjelfva Isoke, de öravarandes kraftigaste fartyg, hade följt xemplet. Då: nu emellertid minlinien var orcerad, måste reträtten påskyndas och farygen alltså vända En scen at ganska pänpande Intresse följde nu. Ioke började in vändning först då monitorn John Bricss on, följd helt tätt af-pånsarbåten Hildur, oro temligen tätt inpå honom. Lokesläge yntes blifva ganska kritiskt, ty om han uppunnits af de båda sämnda pansarfartygen, ade han måst anses afskuren och tagen. För tt rädda den hotade kamraten upphörde a Garmer med sin redan började återgå nde rörelse öch ryckte ned i jemnbredd ed Loke. Jemnvigten i styrka mellan de varandra närmast motsatta kämparne var iunda återställd och Loke hann verkställa in vändning och få god fart att fortsätta tt återtåg. Men Garmers ridderlighet od den lilla båten dyrt. Under det Toke ed god fart ångade undan, förmådde den jga snabbgående Garmer deremot icke följa onom, utan blef lemnad i sticket. Vissergen hade han lyckats verkställa sin vänding och börjat så godt krafterna medgåfvo allra sig undan, men den jemförelsevis ganca snabbgående Hildur var honom snart på lifvet och Garmer var ohjelpligen för rad; ty, om det varit allvar, så hade Hilur antivgen skickat sina svåra projektiler ngskepps in genom den akterut blott svagt epansrade båten, som nu var alldeles värns, eller ock till följd af sin starkare fart fvit honom en knuff med sin skarpa föräf, som skickat Garmer med ens till botn. Garmer hade skledes allt skäl att ryka sin flagga så snart han såg att Loke r egen räddnings skull uppoffrade honom. armer ångade emellertid på framåt, hvarr Hildur, gom naturligtvis icke vidtog nå ondera af de åtgärder, som stätt till buds n leken varit allvar, ryckte upp sida om da med honom för att konstatera att han ir afskuren, och till yttermera visso ängaen fisndtlig kanonbät upp på hans andra da, så att det icke längre fanns något ifvel om att han var söäld. Nu gick också idtligen den hvita flaggan upp på Garmer. an ansågs dermed tagen och fick enDV rr A ct rn OR RM R ke ss rn HH rr MN cc