att det ena bakbenet tvärt albröts. Då den etterskickade veterinärläkaren förklarade skadan obotlig, fanns för den stackars egaren ingen annan utväg än att för 40 rår till en slagtare sälja hästen, ett ännu ungt kreatur, som i inköp kostat honom 300 rdr, frukten af flere års besparingar. Med hästen förlorade den fattige torparen det bästa medlet till den arbetsförtjenst, hvarmed han hoppats kunna anskaffa ett dagligt, om än stundom knappt, bröd åt de sioa, med den förlorade han ätven utsigten att kunna bibehålla ett nyligen tillträdt torp. Hvad under då, om den arme: mannen gret som ett barn! Nöåpgra personer, som från ett fönster åsågo tillragelsen och ömmade för honom, hafva sökt skaffa sig närmare underrättelser om hans förhållanden och från hans själasörjare erhållit nedanstående betyg. Detta och den här ofvan anförda enkla berattelsen om olycksfallet tala tillräckligt till menniskovännens hjerta. Några smulor från rike mans bord, en och annan zenkans skärf och den stackars torparen skall måhända åter kunna förskaffa sig en häst och lyekas att genom sträfsam flit försörja hustru och barn. Den som menniskovänligt vill bidraga till att lätta den fattige torparens bekymmer, torde godhetsfullt lemna sin gåfva i C. E. Fritzes bokhandel vid Gustaf Adolfs torg, der lista finnes framlagd för sådant ändamål. De medel, som möjligen insamlas, skola i tidningarna redovisas, och öfversändas till pastorserbetet i Ösmo församling, för att tillställas i fråga varande torpare,