Länsstyrelsernas första årsväxtberättelser. Stockholms län: Den kärnfulla säd, som nästlidet år erhölls af hvete och råg. lemnade ett godt utsäde, bvilket jemte en tjenlig väderlek under såningstiden och längre in på hösten gaf dessa sädesslag god växtkraft, så att de, oaktadt den för dem mindre gynsamma väderleken under vintern, väl bibehållit sig och nu efter en under senare delen af våren inträffad. ymnig nederbörd hafva ett lofvande utseende. årsådden verkställdes deremot under ofördrlaktigare omständigheter och blef till följd af vederbörden försenad. J allmänhet bedömdt, torde förhållandet med de sö rskilda sädesslagen kunna angifvas som följer: och i synnerhet råg anses lemna god skörd. Vårsädet af korn, hafre, blandsäd, ärter och vicker beräknas gifva fvllt medelmåttig äring, ehura å några ställen mask delvis angripit korn och hafre.. Potates, allmäntuppkommen, visar sig lofvande, men andra jordfrukter äro ännu så litet försig. komna, att yttrandet i afseende å den blifvande skörden måste uppskjutas. Foderväxter at alla slag metses lemna en särdeles rik skörd. Jönköpings län: Under hela sistförflutna höst och början af vintern var väderleken ovanligt regnig. Föga snö föll under vintern, och marken var för det mesta bar, men dock något tillfrasen. Våren war i allmänhet kall med stundom starka nattfroster och mycken solhetta om dagarna. Häraf förorsakades farhåga för höstsäden; men vid slutet af Maj inträdde för växtligheten särdeles synnsamma förhållanden, som sedermera skingrat nämnda farhåga och ingifvit förhoppning om ävnn ett godt år. De särskilda växtslagens närvarande utseende föranleda följande omdömen: Höstsäden, bestående hufvudsakligen af råg och endast till ringa del af hvete, är mångenstiädes tunn och ojemn, men torde lemna medelmåttig afkastning. Färsäden, som utgöres af korn, blandsäd och väsendtligast hafre, ser frodig ut och lofvar god skörd, hvilket yttrande äfven gäller beträffande Trindsäden: örter, vicker och bönor. Potates, rofvor ovh rötter, likasom lin och hampa, äro väl försigkumna. Gräsväxten, såväl å naturliga ängar som å insådda fält, är sådan, att skörden, derest den blir väl inbergad, antages blifva utomordentligt ymnig. esse agan rt