ett fruktlöst försök att komma till Mitterhuk. Då jag hörde detta, styrde jag kurs på Mitterhuk, men råkade ut för stiltje, skickade derför min bagbords båt i väg den 17, kommenderad af harpuneraren Hans Andersen. Efter tio timmars förlopp kom han om bord på fartyget, som fortfarande läg och dref i stiltje, samt berättade, att alla man voro döda, och att folk hade varit der dagen förut, nemligen Kapiten Tellefesen, ängfartyget Elida, från Bergen. Han hade efterlemnat en skrifvelse, lagd på en af de döda, af innehåll, att han hade varit der och tagit alla papper. Då jag visste, att ängfartygen Ellida och Spitsbergen lägo i Adventbay, styrde jag kurs dit. Jag ville och kunde icke med mitt fartyg gå för aukar utanför Mitterhuk, då detta är en uåde och jag skulle ha riskerat för mycket derigenom. Det var. derför min afsigt att gå för ankar i Adventbay och derifrån skicka mina båtar för att Jå de döda begrafoe. Under seglingen till Adventbay mojnade det af, och fartyget låg och dref in i fjorden. , Kl. 23 e. m. den 18 Juni kom ängfartyget Ellida ut nr Adventbay. Kapitenen prejade och frågade, om jag vilie följa med till Mitterhuk för att begrafva de döda. Tande och jag gingo om bord hos honom, och efter en timmes förlopp lågo vi för ankar nedanför svenskarneas etablissement. I Elveklöften lågo båda de förolyckade fångstbåtarne omhvälfda. Dä vi ankommo till huset, sågo vi en mängd gängkläder, sängtäcken, ekinnfällar m. m., högar af halm och aska och dylikt ligga straxt utanför dörren. Längre norr om huset sågs en stor ram af trä, hvilken var öfverdragen med en stor pressenning. Då vi tittade under den, mötte oss en sorglig syn. Der lägo nemligen fem lik. Då vi öppnade dörren till huset, slog en förförlig stank, som icke kunde uthärdas, emot 038. Alla dörrar och fönster blefvo i hast öppnade, och innan vi företogo något, röktes det med tjära och svafvel, och jag stänkte pepparmyntsdroppar på våra kläder, emedan stanken var förfärlig. När vi hade rökt ungefär en tinme, började vi undersöka alltsammans. I rammet till höger lågo 6 lik, magra och infallna, och sågo rysliga ut. Ansigtena voro alldeles gula och mögliga. Det var en syn, som hvem som helst måste rygga tillbaka för af fasa. I rummet till venster lågo 4 döda; 3 lågo i säcgen, men den fjerde läg på en trälår, stödjande sitt hufvud på den högra handen, och benen hängde nedan: för trälåren. Han var klädd i skinnmössa och skinntröja, hvita Nordlandsvantar, på fötterna hade han pjexor. Den sida afansigtet, som var vänd uppåt, säg icke illa ut, och det är min tro. att det icke var länge, sedan han dog. En massa blod hade flutit ur honom och på trälären och var för ös8 alla en hjertslitande syn. De 3 döda, som .lågo i sängar, sågo förfärligt med: tagna ut ; vid den enes säng lågo skorpor, vid den andres säng lågo 4 eller 5 kakor socker och grönsaker, som voro orörda. Ellidas besättnivg började pu gräfva en graf, som kunde rymma alla. Sängarne, som de lågo i, begagnades såsom likkistor, och alla begrofvos med kläderna på och med sängkläderna. På de dödas kläder var en massa ohyra. Före och efter jordfästningen sjöugos ett par psalmer. Derefter nedgrätdes alla, nemligen 15 stycken. De tvä öfrige hade dött redan tidigt och förmodligen blifvit begrafna förut. Vi sökte öfverallt, men funno ingenstädes någon graf. Då det ännu låg mycket snö, lågo do sannolikt under snön. Huset undersöktes öfverallt, vroviant fanns ännu i öfvesflöd. I ett rum midt i köket fanns en massa proviant, likaså ö vladen, — Olyckan är, att dessa menniskor icke ha förstått att begagna de pro: viantsorter, som voro tjenligast för dem. Af hermatiska och torkade grönsaker var obetydligt användt, likasom det också fanns en mängd potates på vinden, Deremot var mycken hermetisk mjölk förtärd. Af Lie bigs köttextrakt voro flere dosor begagnar de; sh vidt jag kan förstå, har det icke blifvit uppblandadt med vatten, utan ätits sådant det var i dosorna. Deremot var af gal: kött och fläsk mycket användt, deraf kade de ätit till det sista, då det-idetrum, der de fyra liken lågo, ännu hängde rökt kött på väggen, likaså fanns i köket ett fat, hvarpå låg ett stort stycke kokt fläsk, och på ett annat fat klimpar, som bestodo mera af ärter än mjöl. Alt såg osnyggt och ruskigt ut. I det rum, der de alla till en början hade. vistats, och der nu de fyra sist lefvandes lik funnos, lågo stora höga af smuts och exkrementer. Jag fiek det intrycket af det hela, att de icke hade förstått att ställa till åt sig på rätta sättet. Ingen, som har öfvervintrat på Is3bafvet, har haft så stora hjelpmedel som desse: proviant af alla sorter i öfverflöd, ett vackert hus, tillväckligt med bränsle, verktyg af alla möjliga slag, hyfvelbänk m, m Hade dött af skörbjugg, hvilket är troligt, undantagandes den siste, som låg på trälåren — han tror jag har öfvergitvit hoppet och frusit ihjäl; hade det varit skörbjugg, hade han lagt sig i sängen, som stod tom bredvid låren. (Kanske jag tager fel.) Vi undersökte, om vi icke skulle finna något arbete efter dem, men allt, som fanns, var skrofvet af ett litet fartyg och en pulet; detta röjer mogsamt, att de öfverlemnat sig åt lättja och trott att all den proviant, de hade, skulle skydda dem för skörbjugg. Likaledes hade de så dåligt ordnat ät sig, att de packat ihop sig i ett rum i stället för att dela sig i flere sofeum. Köket var stort och rymiigt; det kunde de hafva begagnat till matsal; men som det tyckes, hafva de endast tänkt på avt äta och sofva. Hyfvelbänken, som bort begagnas flitigt, låg utanför huset. . Den proviant, som fanns i det rum, der de döde lågo, bortkastades, då vi fruktade att andra skulle äta af den. Fönster och Järrar ställdes öppna för att vädra rummen,