mitt manskap. Närmare detaljer om dessa färder skall jag gända med det parti, gom senast lemnar oss. Värvintern har här varit mycket kallare än hvad vi efter erlarenheten från Januari och December månader hade skäl att förmoda. Detta visas af följande tabell: Medeltemp. — Max. Ö Min. Januari... —99 8,6 —30,4 Februari —22,7 —1,6 —38,2 Mars.. .. —17,6 —0,)4 —38,0 April för det mesta varierande emellan —20 och —359, Doc. A. Wijkanders skrifvelse lyder sålanda: Vinterqvarteret Mosselbay den 22 Juni 1873. Hr grosshandlaren Oscar Dickson, Göteborg: På anmodan af professor Nordenskiöld får jag i korthet iedogöra för hvad som at vigt tilldragit sig, sedan han härifrån afgick för att framtränga norrut. Planen för nämnde färd var, att trenne partier härifrån skulle afgå, af hvilka ett under von Krusenstjerna skulle nedlägga en depot på Parry-ön, ett annat, bestående af sex man, hvaribland lapparne, skulle så långt som möjligt var, understödja hufvudpartiet, som utgjordes af 9 man förutom Nordenskiöld och Palander. De afgingo härifrån den 24 April öfver bergen till Treurenberg-bay. Dä under den dagen slädarne för tvenne af partierna bräckts, återvände såväl Palander som v. Krusenstjerna, den förre för vidtagande af några ändringar och förstärkningar å slädarne, den senare anseende sig ej kunna fortsätta färden. Nordenskiöld skulle under tiden fortsätta med öfversändande till Shoal-point af så mycket, han kunde, af reseutrustningen, hvarunder inträffade den i telegrammet om talade olyckshändelsen att en båtsman på isen i snötjockan förlorades. Den 3 Maj voro, slädarne i ordning, och afgick Palander att förena sig med de förut afgångne. God is påträffades till Castrens ö, hvarför de kunde, trots den tunga last de medförde, då af dem nu äfven mäste ä Parry-ön lemnas den depöt, som v. Krusenstjernas parti ursprungligen skulle nedlagt, tillryggalägga vägen dit på sju dagar från Shoalpoint. Kring Sjuöarne var isen af svårare beskaffenhet, enär den utgjordes af mot land uppskjuten skrufis. Den 16 Maj var hufvudpartiet färdigt att från Parry-ön afgå ät norr med 45 dagars proviant, på samma gång som det andra partiet anträdde återvägen. Den 23 återkommo dessa senare raska och välbehållna, förklarande att det var med goda förhoppningar och friskt mod de, som gått norrut, anträdt sin väg. Under marschen hade några fall af snöblindhet inträffat, men varit af lindrigare be: skaffenhet och lätt häfda. Af v. Krusenstjerna och Parent företogs den 20 Maj en färd mot Norsk-öarne för att der i en warde nedlägga underrättelser om tillståndet här och äfvenledes söka erhålla meddelanden från Sverige eller Norge. På vägen skulle efterses om några af de föngstmän, som förliden höst vid Greyhook instängdes, der öfvervintrat, hvilket vi kort förut fått anledning att förmoda genom hitkomsten af en hund, som igenkändes hafva tillhört dem. Isen delvis af strömmen sönderfrätt, delvis svår och hopskrufvad, tvang dock detva parti att återvända, efter att på Greyhook hafva nedlagt en depöt för att underlätta ett nytt försök, som var afsedt att ofördröjligen företagas. Dock skulle å släden och en medförd segelduksbät förut nägra förändringar vidtagas med stöd af den kunskap, som nu erhällits om isens beskaffenhet. Men dagen efter deras återkomst, den 27, började redan öppet vatten visa sig, hvarföre v. Krusenstjerna ansåg sig böra vänta, till dess han kunde i öppet vatten skicka båt mot Norsk-öarne. Detta kunde ske den 4 Juni, hvarföre v. Holten då härifrån i detta ärende afgick. Vid Greyhook påträffade han en skrifvelse med underrättelse om att fångstfartyg med pnderstöäs hit afgått, och ätervände deröre. Der 7 Juni ankom det första fartyget, hemma i Hammerfest, dock utan att med: föra några närmare underrättelser från Sverige. Följande dagen kommo tvenne sku tor från Tromsö — just de, hvilka å Greyhook nedlagt nyssnämnda skrifvelse — med bref och tidningar; desgutom hade sakförare Ebeltoft hitskickat mjöl och smör för cirka 14 dagar för alla man. Å Greyhook hade de anträffat skepparen Mattilas och hans kamrat döda, efter hvad det tyckes i skörbjugg. Någon underrättelse om de föngstmän, som i höstas begifvit sig till Isfjorden, kunde de ej gifva. Då enligt deras utsago och innehållet af de hit ankomna brefven och tidningarne, intet fartyg, medförande något större provi antförräd, var afsedt att hit afgå äfvensom provianten ej räckte längre än nägra dagar in i Angusti, oaktadt portionerna under hela vintern varit och fortfarande äro nedsatta med en tredjedel, samt vidare tillståndet hos besättningarne ej medgaf ytterligare förknappningar, utan gjorde önskligt att åstadkomma portionernas höjande, och då derjemte ännu viken Jåg belagd med så tjockt istäcke att säkerhet ej förefanns att den skulle uppgå inom den närmaste tiden, gjordes försök att förmå ett af:de fartyg, som ligga häruppe för fångst, att återvända till Tromsö för förråders intagande och hitförande. Inran denna plan bann att fullbordas till följd af de svårigheter, som å fångstmännens sida gjordes att aflägsna sig frän dessa trakter. der om lyckan är gynnsam,