man, när högqvarteret förlägges dit. I Soir meådelas, att bajerska garnisonen i Moatevedy har fått order att börja bryta upp den 15 Juli, och att general Manteuffel den 4 dennes varit i Belfort för att vidtaga de sista anordningarne för denna fästnings utrymmande. Såsom genom telegrafen radan är kändt, har den 7 depnes i Luxembourg en duell egt rum mellan Ranc och Paul de Cassagnac i anledning af de väldsamma och ärekränkande anfall den sistnämnde i sin tidning Pays tillätit sig mot Rance. Vid slutet af den första attacken, som räckte i tio mizuter, var Ranc sårad i öfra delen af högra armen och blod syntes. Då emellertid både Rance och hans båda sekundanter förklarade, att såret icke var af nog allvarsam beskaffenhet för att motivera duellens afbrytande, följde en andra attack, i hvilken efter någia minuter Cassagnac sårades i handen. Rancs värja hade inträngt i densamma, och Cassagnac mäste släppa sin värja. Hans fältskär förklarade, efter att ha undersökt hans hand, att såret var allvarsamt och att främre delen af armen skulle komma att betänkligt infammeras. Sekun danterne på båda sidor förklarade nu, att duellen icke kunde forträttas. Sedan hans sär blifvit förbundet, fördes Cassagnac i en vagn till den närbelägna staden Bettembourg. Ranc återvände till Luxembourg. Hrr Ranc och Cassagnac talade icke ett enda ord till hvarandra och gjorde endast en bugning, då de möttes. Underrättelsen om den förestå ende duellen hade lockat en så stor mängd nyfikne till stället, att gendarmeriet måste träda emellan, Den sak, som i Preussen för närvarande , mest tager allmänhetens uppmärksamhet i anspråk, är det klerikala partiets fortsatta, systematisk. opposition mor statsmakten, och regeringens åtgörander för att undertrycka denna opposition. Det anses sannolikt att det klerikala prestseminariet inom kort kommer att tillslutas af de verldsliga myndigheterna. Utbetalningen at etatsbidraget till seminarierna i Posen och Paderborn har blifvit instäld. Biskopen af Fulda vill icke låta sitt semivarium inspektcras af regeringens kommissarier. Doktor Martin, direktör för seminariet i Pelplin, har tagit afsked, emedan han ogillar sin bi xkops motstånd mot de nya, kyrkliga lagarne. Malrkeserriddarnes barmhertighetesamfund i Sctlesien har afskedat sin ordförande, hertige7 af Ratibor, för det han undertecknat de loiale katolikernes adress till kejsaren. Till följd af denna åtgärd ha en mängd adlige medlemmar utträdt ur samfundet. Men det är icke blott det katolska episkopatet i Preussen, som bereder regeringen svårigheter. Det högkyrliga partiet bland protestanterna förorsakar benne icke min: dre bryderi. Öfverkyrkorådet i Berlin har pu efter långa och stormiga debatter fattat sitt beslut avgående anklagelsen mot Sydow, hvilken, som bekant är, de kyrkligt rättrogne vilja skilja från prestembetet för hans i oftentligt utgifven skrift uttalade förnekelse af läran om Jesu underbara födelse. Öfver. kyrkorådet har visserligen icke stadfäst Brandenburgkonsistoriets på atsättnisg 1ydande dom, men dock beslutit att gifva hoom en officiel tillrättavisning. Redan det att han icke blef afsatt kan emellertid anses som en seger för den fria forskningens :väsner. Utgången är säkerligen en bitter wissräknicg för de kyrklige renlärighetsifrarne. Till den slutliga utgången torde icke så litet ha bidragit den hällning öfverkyrkorädets president Hermann från början i denna sak visat. Denne, som länge åå njutit ett stort anseende såsom professor i kyrkolagfarenhet och som af den nuvarande ikultussajnistern, Falk, blifvit kallad till den plats, han nu innehar, hade förklarat, att hån ämnade inlemna sin afskedsansökan i fall öfverkyrkorådet stadfäst Sydows af konsistoriet beslutna afsättning. Den 9 dennes antog engelska underhuset med 98 röster mot 88 ett förslag af mr Riehardå om en skrifvelse till drottningen med anhållan om att underhandligar måtte inledes med do utländska makterna angående upprättandet at en permanent inter nationell skiljedomstol. Iden till en sådan institution är som bekant icke ny. Redan år 1783 gåfvo England och Förenta Staterna ett exempel på tillämpningen af densamma för att förekomma ett nytt krig, ;hvartill gränsregleringen annars skolat leda. Vid en senare tidpunkt förfäktade Cobden summa system i ett förslag, som lord Palmurston försökte förlöjliga och som då endast lyckades vinna några få röster i underhuset. Sedan dess ha emellertid kabiretten ofta användt systemet med skiljedomstolar och Alabamaträgans lyckliga lösning på deuna väg. har: hos mänga väckt stora förboppningar om dess tillämpning i stort såsom en permanent institution. Olikheten i der: mottagande Cobdens förslag på sin tid rönte inom underhuset och det sätt, hvarpå nu Richards motion upptogs, visar hvilka sto ra framsteg denna is gjort i det allmänna tänkesättet i England. sn Na aa a ok