misslyckades. Mågen Lars Mattsson, hvilken ätt. nade att begifva sig undan, möttes i förstugan af ett par af jernvägsarbetarne, hvarefter j forslades in med ett erhållet sår i bakre delen af hufvudet; sättet, hvarpå han fått detta, hade ej kunnat upplysas. I denna vefva kom sonen Lars ohan inrasande från en annan manbygnad, som låg på sidan, då man genast lade beslag äfven vå honom. Länsmannen frågade de senare om e ville kläda sig, hvartill de nekade, hvarefter de båda fängslades och, nästan oklädda som de voro, fastbundos vid en i spiseln inmurad EZ stång. Erik Jansson låg fortfarande fängslad i sängen. t : Efter denna jagt begaf sig länsmannen ut på mn och afsköt fyra pistolskott, hvilket till lem, som vid gården Krokslätt väntade med hästarna, var det öfverenskomna tecknet på attfånpm Da voro i ordning och att hästarna skulle omPaa. När dessa anlände, hade de tre fängslade, såsom vitnena, jernvägsarbetarne, måste intyga, åtminstone i1:, timme befunnit sig i den omnämnda barbariska ställningen vid spiseln. När de fängslade äga att det var allvar å färde, ingingo de k att kläda sig, hvarefter Erik Jansson bad att å åka efteregna hästar, hvilket förnekades honom. Så begaf sig det sorgliga tåget till Westerås länsfängelse, inom hvars murar de häktade fått dväljas i nära en månads tid, tills extra tinget nu inträffade. Vi hafva härmed gjort en sammanfattning af det som vid rättegångstillfället fram.ick af de många vitnenas i det stora hela sammanstämmande berättelser. Emellertid, under uttryckande af det högsta ogillande af Erik Janssons handlingssätt och för hvilket lagens näpst nog drabbar honom, kunna vi s annat än instämma i det som androgs isåväl häradshöfding Askers som notarien Selanders anföranden vid slutet af ransakningen, nemligen att det är djupt att beklaga att den personliga friheten skail ha så liten betydelse i vårt land, att man på så lösa grunder, som här varit fallet, vågat företaga en häktningsåtgärd mot Erik Jans sons son och måg, till och med utan något sken af orsak, och det hos ordningsmaktens representant naiva i att anse en larmande folkhop, som ej rättar sig efter länsmannens befallning, hafva gjort uppror. Domaren dolde ej heller att han ansåg länsman Andersson på eget bevåg hafva häktat de anklagade. Svarandenas juridiska biträden påyrkade naturligtvis att svarandena måtte på fri fot försättas; allmänna åklagaren påyrkade deremot att åtminstone Erik Jansson måtte i häkte hållas, emedan om ej domstolen ansåge honom såsom ät han dock måste anses vara en som tt rån! Bfter en kort öfverläggning, en fullkomlig motsats till den långa, minntiösa ransakningen, förkunnade rätten att de häktade skulle på fri fot försättas för att vid hemtningsäfventyr inställa sig å andra rättegångsdagen af nästa lagtima ting med Simtuna härad. De andra upprorgmakarne i skogen, som i all kor het blifvit hörda, skulle äfvenledes då inställa sig, dock ej vid hemtningsäfventyr. (vaG. NYH.)