HÖlNNRNATNIENNANK SNRA 6 OT SIS Ni fann bästa bot för denna sjukdom, då nå tog till mikroskopet och håfven. Jag trodde så, en gång. Jag tillgrep redan för flera år sedan, i Indien, naturalI historien för att jaga. bort tankar, liksom andra män gripa till opiiflaskan eller konjaken, men liksom dessa, har den nu blifvit ett pehof som tyranniserar mig och jag går på, utan rast eller ro, att söka, upptacka, undra, törsta efter mera vetande och att ibland fråga mig sjelf: eui bono? . Jo, Btminstone dertill, sir, att gåvida inte sådana män som ni funnes; män, hvilka forska och arbeta af kärlek till vetande, skulle vetenskapen nu stå femtio år tillbaka från sin nuvarande ståndpunkt och vi, lakare, skulle vara i okunnighet rörande tusentals vigtiga fakta, hvilka ni ha den godheten att berätta för oss, och som vi sjelfva inte ha tid till att upptäcka. Sic vos non vobis — Ja, så är det; ni ha arbetet och vi draga vinsten deraf; — en god fördelning i vårt tycke, i betraktan af verldens olika håfvor. Och har ni lyckats göra vetenskapen inkomstbringande äfven på en sådan liten afsides ort, som Aberalva synes vara ? Åh, ja; vetenskapen är en god bundsförvandt hvar som helst. Tom började derpå med mycken hpmor berätta om sin föreläsning och den verkan vattendropparna, sedda genom hans mikroskop, hade fram: kallat. Hans komiska teckningar syntes likväl vara så bortkastade på Campbell, att han tvärt tystnade, oviss om han hade ta git sig en för stor frihet. Nej, fortfar, jag ber! Tvifla inte på, att jag ej är både intresserad och road, derför att mina skrattmuskler, af brist-på öfning, blifvit något stytva, Torde hända att jag