Om de nya rörelserna på den svenska rättskrifningens område. Al Fr. Er. IL Huru skall jag skrifva mitt modersmål?så lyder en fråga, som i våra dagar mängen med bekymmer gör sig, som förr aldrig alvarligare tänkt härpå Och den frägan tränger sig med förnyad styrka på honom, hvar gång han fattar pennan för att i svenskt språk nedskrifva sina tankar. Ännu helt nyligen tänkte han bekymmerslöst — så framt han tänkte något als häröfver —: jag skrifver sota de andra, som man brukar skrifva. Men på de sista tiderna har han blifvit väkt ur denna bekymmerslöshet. Han bar sett alt flere ansedde svenska skriftställare begagna ett skrifsätt, som betydligt afviker från hvad han hittils ansett eom allmänt bruk. Ja, i nästan hvarenda Dpyutkommen svensk bok, som han fått i handen, i nästan hvarje tidskrift, som han läser, finner han detta bruk mer eller mindre öfvergifvet och ett nymodigt skrifsättantaget. Han har då icke kunnat undgå att häraf märka, att något ovanligt måtte vara K färde, Han börjar ana, att nya lagar hålla på att göra sig gällande och tränga in i språket i stället för mycket af det gamla, som är vordet föråldradt. Han kan då icke, han vill icke längre hålla sig oberörd af de sträfvanden, som — det anar han — måste gå ut på att förbättra modersmålets rättskrifning. Ty han älskar detta sitt modersmål, han har redan sedan länge lärt att högt skatta de fosterländska mäns sträfvanden, som genom omfattande vetenskapliga forskningar bortrensat så mycket af det slagg, som förr vanstält dess formrena drag, dess svenska skaplynne. Och sträfvandet att förbättra modersmålets rättskrifning är ock ett sådant rensningsarbete, som han gärna skulle vilja vara med om, blott han viste, om det kan hafva någon utsigt till framgång, blott han finge fullt klart för sig, i hvilken riktning dessa sträfvanden gå, hvilket mål de närmast satt upp för sig. Det är för de mångas skull, som så tänka, som följande rader nedskrifvits i afsigt att upplysa dem om våra dagars rörelser på den svenska rättskrifningens område och om de utsigter till framgång för dessa nya rörelser, som förefinnas. Det må tillåtas oss att först undersöka det gevate, eller om sträfvandet att genomföra några förändringar i ett språks en gång faststälda rättskrifning kan hafva nägon utsigt till framgång. Det kan vara naturligt nog, att mången önskar blifva öfvertygad härom, innan han vill skänka sin medverkan åt sträfvanden, som, huru berät tigade de än i och för sig själfva kunna vara, kanske aldrig skola kuuna leda till något praktiskt resultat, utan blott väcka uppståndelse och oreda. Skväl främmande språks som vårt eget modersmåls historia har många hugnesamma och nyttiga lärdomar att moddela rörandel. möjligheten af att förändra ett språks rättskrifning,. Jämföra vi äldre tiders svenska skriftspråk, t. ex. Västgötalagens, med våra :! dagars, finna vi lätt, att den yttre drägten ganska väsentligt förändrats under de 500 ör, som ligga mellan båda Värt språks historia lär ogs8 också, att, förutom alla mindre, småningom och nästan omärkligt genomförda, förändringar, vårt skriftspråk trenne gånger i märkbarare mån förändrats i följd af framgångsfulla sträfvanden af för modersmålet nitälskande män. Första gån-gen skedde åetta, då med den kyrkliga reformationen äfven vårt modersmål i så mänga hänseenden förbättrades genom reformatorernas omsorg om modersmålets renhet. Det andra betydande steget tll vär skrifts förbättring togs i slutet af 1600talet, då män gsådane com en Lagerlöf, en Svedberg, en Tjällman lyckades genom ihärdiga bemödanden trots det häftigaste motstånd undanrödja flere af de värsta misgbruken i det svenska skrifsättet, såsom begagnandet af dubbla vokaler såsom längdtecken (flit, troor för flit, tror), at onödigt h (såsom jagh, tagha, gladhe, ordh), xm. m., m. m. Den tredje gången, vigtigare föränringar i vårt stafsätt stadgades, skedde detta, som bekant, genom Svenska Akademiens åtgöranden i slutet af det förra och början af detta århundradet. Vi vilja särskildt framhälla, att det denna gång gälde stadgandet af ett skrifsätt, som i många punkter afvek från det, som samtidens störste skriftställare så i bunden som obunden form, såsom en af Botin. en Ehrensvärd, en Thorild, en Kellgren, en Bellman, samt sä kerligen större delen af den skrifvande allmänheten begagnade. Hvarför skulle vi nu med dessa historiens lärdomar för ögonen vara klentrogne och misströsta om, att de fosterländska sträfvanlena äfven för fjärde gången skulle kunna vinna framgång? En synnerligen anmärktingsvärd och för de nämda sträfvandena öftesrik lärdom gifver oss det ofvan an förda, nämligen att försöken att förbättra svenska rättskrifningen bäst lyckats, då de vått hand i hand med det språkliga renslingsarbetet i sin helhet. Det är också sanska naturligt, att så skall vara förhålandet, Ty förändringar endast och allejast af rättskrifningen anse de fleste alt ör obetydligt att bekymra sig om. Men rid södana tidpunkter — i språkens histoia ofta periodiskt återkommande — då en ensning af språket iandra, vigtigare hänseenlen företages och af allmänheten med erkännande omfattas, måste förbättringar af ättskrifningen hafva lättare att vinna integ hos de till omvårdnad om modersmålet äkta sinnena, Att de kyrkliga reformato ernas och deras närmaste efterföljares sträfranden för svenska språkets renhet sträkte ig vida utöfver omsorgen för rättskrifninsen, hafva vi ofvan antydt, och det är ock Ilmänt bekant. Mot slutet af det 16:de och början at det 17:de århundradet blef svenka språket för första gången föremål för ;rammatikalisk behandling, och den omsorg ör modersmälets rykt och riktighet, som lärvid ädagalades af män sådana som Laerlöf, Tjällman, Svedberg, kom äfven rättkrifningen till godo. På samma sätt hade ckså genom eh Ihres, en af Botins forskingar och arbeten jordmånen beredts för ;venska akademiens ofvan uafsedda arbeten ör stadgandet af det svenska stafsättet. På alldeles samma sätt har slutligen i vära agar — vi äro lifligt öfyertygade härom — et storartade svenska språkrensningsarbete, om J. E. Rydqvist företagit, och hvarb reultat finnas nedlagda i det för svensk språkorskning epokgörande arbetet Svenska språets lagar och derifrän genom elementarläroöcker och lärare spridts öfver hela vårt and, beredt vägen för de nya sträfvandena ör vår rättskrifnings förbättring, som på et naturligaste sätt ansluta sig till de i ela landet, som det vill synas, med allmänt eltagande omfattade strätfvandena för moersmålets formrenhet och befrielse från rämmande inflytande. Att äfven i detta istnämnda hänseende den nya rättskrifningsörelsen är af ej ringa betydelse, skall nedan isas. ; Vr: lr Ae LL ma MM MM an feet bod an hag om om ARA ft LÄ RR Vf VV AR Ik RR Re Sw HH LV MI MM SM KT fue bå eg mi ket ng Ing fr