Geografiskt. En karta öfver de verksamma vulkanerna m jorden meddelas i Brockhaus Bilderatlas. Europas utmärkes vulkantrakten medelst en linia från Vesuvius öfver Aetna till Säntorin; från den europeiskt-asiatiska gränsen går en linia från Elbens till Demawand söder om Kaspiska hafvet. Små vulkansträckor bildas dessutom å ena sidan. i Central-Asien af vulkanerna Po Chan, Ho-Tscheou och Solfatara, å andra sidan af några vulkaner på sydvestra kusten af Arabien. En lång vulkankedja begynner i Bengaliska viken och drager sig längs Sundaöarne till Nya Guinea, hvarifrån och från norra-kusten af Borneo hon fortsättes öfver Filippinerna, ön Formosa, samt de japanska öarne vid östra kusten af Kamtschatha och går öfver till Aleutiska östne, under det att hon isöderfrån Nya Guinea öfver Nya Hebriderna och Vänskapsöarne går öfver till Sällskapsöarne och bildar en sidogrupp i norra delen af Nya Zeeland. I Amerika sluter sig till Aleutiska öarnes vulkaner en rad af vulkaner på halfön Alaska, och derefter draga sig flere vulkangrupper längs vestra kusten af Amerika. i synnerbet myckvy starkt representerade och kända för intensi verksamhet i Mexiko, Centralamerika, Quito. Peru och Chili. Parallelt med Amerikas vulkankedja går en på de små Antillerna, likasom Quitos vulkangrupp fortsättes till Gallopagos öarne. Till Afrika hörande vulkaner äro de på Azonerna, Cap Verd-öarne, Pico de Teyda i vestra delen af den bredt framskjutande norra hälften af denna kontinent; öster om dess södra hälft drager sig en linia af vulkaner från ögruppen Comorerna öfver Madagaskars norra kust till öp Bourbon. Det nordligaste vulkanområdet är ön Island. Det. södra palarlandets vulkaner äro icke utmärkta på kartan, emedan dennes nedre del begagnats för att framställa: flera vulkanutsigter, t. ex. kraterna på den år 1831 vi Sicilien uppkomna ön Ferdinandea samt af Barren-ön i Bengaliska viken. nn TEE Eg