TT VRT ER FR a a ATS ERRORS 5, SNES utkommit i alla boklädor: Familjelifvets skiften. At Emile Souvestre. 2 rår. En öfversätniog af den berömda Memorial de famille, af den ädle, stoiske bretagnaren Emile Souvcstre — literaturens Aristideso — kanske den sundaste författare Frankrike haft under århundraden (P. o. Inr. Tidn) Äfven inom den franska literaturen finnas verkliga perlor, och till dessa, hjerta och förstånd bildande böcker räkna vi det anmälda arbetet af E. Souvestre. (Hud. P.) Emile Souvestre öppnar sin skildring med att framställa morgonen efter brölloppet, då ett ugnt par blickar förtröstansfullt mot den gemensamma framtiden, och han fortsätter den genom en berättelse om det äktenskapliga lifvets vidare utveckling. Det är således icke en bok, som trampar i redan nötta spår, utan intager genom något nytt, hvilket på samma gång visar sig vara något sant och skönt som ej blott fängslar uppmärksamheten för tillfället, utan. båller intresset vid makt under hela framställningen samt slutligen lemnar ett godt och varaktigt intryck. Det är en bok, som kan sättas i händerna på hvem som helst och af hvilken hvar och en, som ej är bortskämd af mindre god läsning, finner både nöje och nytta. (Svalan.) OQO På gamla dagar. Af Emile Souvestre, 2 rdr. Hvad vi ytwrade om Familje!ifsets skiften gäller i lika grad äfven för Få gamla dagar, hvilken är lika egnad att finna en plats vid den husliga härden och som -kan med fördel sättas i händerna på hvilken som helst, gammal eller ung, samt uppfattas och med nytta läsas af personer på olika bildningsgrad. Vi hoppas att dessa två i ordets fulla bemärkelse goda böcker skola finna en vidsträckt Yäsekrets i Sverige, Emile Souvestre är just en förfaltare, som är en sann vän till hvarje godt hem (Svalan.) Det är en vacker teckning af en gammal mans lif, af den ålderstignes förströelser och fröjder, som här är uppgjord. Den gamle enklingen, hvars lif framställes, har nedskrifvit sina sista dagars intryck och i skilsmessans stund samlat allt det, som gläder, lindrar och stärker själen.. Det hela är ett förherrligande af den eljest så fruktade ålderdomen, hvilket är lika intagande som ovanligt det är en idyll, omglänst af en något vemodig. men nästan öfverjordisk dager. Minnena från fordom endast tjena till att lysa den gamle till grafven, och hang förhoppringar sträcka sig bortom deta lifvets eri D (N. D. AV Må man ej i henne förmoda en ledsam afhandling 28 senectute,, den utgör en den mest intagande skildring om en ensam blifven gubbe, som förstår den svåra konst aut åldras med bebag,, som går omkring och gör godt, utjempar och försonar, och lär sig älska och vörda det iilla. (P. 0. Inr Tidn.) Med verklig saknad lägger man efter slutad läsning boken ifrån. sig, men lemnar i rik ersättning ett godt och varaktigt intryck. (Sm.-P.) (1740)