qvinnor, Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, Malmqvistska skolan, Hushållsskolan, Trasskolan, Herr Hiertas g0sshem, fröken : Åströms flickhem i Klara, Drottninghuset, Stockholms sjukhem, Hemmet för de eländigaste bland de eländiga äfvensom småbarnsskolan i Örebro och drottning Josefiias flickskola i Malmö, hvilka stå under H.: M:ts beskydd. Utom de förut omtalade deputationerna infunno sig på Rosendal, för iyckönskningars framförande, en åeputation från katolska församlingen i Göteborg, bestående af pastor J. Jurzicb, grosshandlaren Alex, Barclay och byggmästaren A. Heres; och från Örebro borgmästaren Wikauder, stadsfullmäktiges ordförande handlanden Wisce-l liag, fullmäktiges vice ordförande handlan. Pen Clevander, fabrikör Elgerus, samv rek-) tor Phragmen. I svenska akademiens namn öfverlemnades i går till HB. M:t ewt skaldestycke af prof. Böttiger, hvilket vi, efter Posttidningen, här! nedan ätergifva: Din jubeldag, o Drottning, helsa vi Med samma kärlek som vi fordom mötte På Djurgårdsstranden väna hjeltedottern, När, stigande som mytens Afrodite Ur hafvets skum, en solvarm Junidag Hon kom till våra skär och våra bjertan, Den unge Furstens unga, sköna brud. Det var vår Framtid, som der steg i land. Det var en morgonrodnad till den nya, Af hoppet bådade, föryngringsdagen, Uti hvars strålar seklets hälft sig solat Och tvenne fik sig värma än i ro. Ett nat al minnen ligger det förflutna — : Och tusen minnen spegla sig deri, : An leende och glada, fridomgjutna, Än dystert skuggade, af stormen brutna, Men alla, alla, nu ett stort förbi. Vi sågo Dig, en Söderns ros, i glansen Af vår och ungdom, flyttas till vär Nord, Vi hörde Dina första Svenska ord I denna ed, som under myrtenkransen : Du svor Din älskling, — Din, han var ock . vår! — Så kom en gyllne rad af gälla år, Der timmarne hvarandra tycktes jaga Och efterlemna idel rosenspår i I Stockholms slott, vid Drottningholm och. i Haga, En vördad, Nestor bland Europas drotter Carl Johan ön sin dubbelspira bar. Hur kär Du hoxom blef! Han slöt en dotter Uti siv famn, när Du begret en far, i Djupt var Ditt sår, men balsam för dess nmärta Du fann, som alliid. vid din Ostars hjerta, Och kring Er båda herrligt växte opp En krans at friska blomster, knopp vid knopp, Fyrväpplingen, don glada, och resedan, Den stilla, blyga. Ö Din fröjd var stor Att, stolt och lycklig såsom maka redan, Femdubbelt lycklig vara nu som mor, ; Hur tandets mödrar då mot slottets fönster) Mod glädjedruckna ögon sågo opp! Den unga rwodren der blef deras mönster, Hon bar, som de, på morgendagens hopp. Ditt Drottoinglif — Historien har det ristat I sina taflor, Det ör minnets arf. An inga skuggor att förmörka dristat Det vackra minnet af Ditt tidehvarf. Det ädla, stora blir ej lätt förgätet, Det goda, milda är en makt : ckså; Du länade ej Din från majestätet, Men, är det medfödt, herrskar det ändå. Hur skön var då den tafla, som vi sägo, Hur varma dagrar öfver henne lägo! Hur högt stod solen på Din himmel då, En himmel utan moln, en sommarblål Men mörker lade sig på tidens bölja, Och skrifvet stod i stjernors gyllene bok, Att ej i purpurn blytt, men sorgens dok, Dig vära blickar croget skulle följa Och alltid lika andransvärd Dig Be, Astrea först seb: sedan Niobe, Bäst Norges dalar vänligt mot Dig logo, Åskdigra skyar tätt sig sammäåndrogo Kring fjelens spets, Der kom en blixt, slog ner, — Och ? edan dess sig korsat ännu fler. När bref på bref hit flög från tjerran kuster ed svarta bud om svidande förluster, Jeh syskonkedjan länk för-länk föll af, När Du med sargadt bröst, med heta boner, Stod vid Din makes bår, och treune söner Säg bäddas ner i en förtidig graf; Hvem gaf Dig styrka då att icke falla, Hvem gat Dig mod att öfverletva ala, Hvem, om ej handen, som till stödjestaf Dig mer än blott en jordisk spira gaf? Mot korset böjd, vi sett den veka qvinnan Med upprätt hufvud än bland dödar stå, Och vi ha tänkt: den pröfvade bjeltinnan Har mycket ägt, att kunna mista så. Men rifvas opp må ej de friska såren, Ej sorg, som Din, i dagen träda vill! O, le sont. fordon! Krossa ännu tåren! It oss Dig tacka för de många åren, De rika ären, som Du hört oss till. Se, Maj har äter löfvat våra lindar, Hör, vakteln slår ännu på lummig strand, O. det var då Du kom med vårens vindar Och kom med svanerna till sagans land. Hvad skalden sjöng för femti är tillbaka Om väntad gäst, om kungasonens maka, Ditt hela lif det nu beseglat bar, Och halfva seklet är dess återsvar. Du blef hvad skalden drömt, hvad Norden velat, Du blef så Svensk som någou infödd var; Du led vår sorg, Du bax vår glädje delat. O blifve nu Din aftopbimmel klar! För allt hvad Du oss gat och Du oss lärde, För alla strälar al Ditt ivre värde, Tag wot vår rörda tack, Du folkets vän! Du i vär kärlek bar Ditt enkesäte. — Vär Konungs moder! Aldrig vi förgäte Hvad Du oss varit, hvad Du är oss än. Attunda nn S:t Barthelemy. K. M:t har i torsdags förordnat auditören vid Nerikes regemente vice häradshöfdingen J. EF. Ridbere att tills