To Forelzesninger af D. G. Monrad, sid. 44) Detta skulle således vara grundvalen för Danmarks och hela Nordens hopp om en betryggad framiid! En ankvytnisgspunkt bos nägon af jordens stormäktige — en alltför klen räddningsplanka, torde mången invända emot Monrad. Otvifvelaktigt med rätta, såvida man nemligen — i likhet med den högvördige föreläsaren — icke tillstädjer blicken att tränga utom kabinettspolitikens föga vidsträckta synkrets. Men hvarföre stanna inom denna? Det vore ju möjligt att den sökta anknytningspunkten stode att finna på ett område, der diplomatiens inflytande träder tillbaka för -makter af högre och allmängiltigare natur. Det låter sig ju tänkas, att den oetydelse, som ej längre kan tillkomma Danmark såsom stat, med hänsyn till stormaktspolitikens intressen, deremot kunde tillkomma det danska folket och dess odling, med hänsyn till det nutida bildningssökandets högsta angelägenheter. Historien företer icke få exempel på mindre nationer, som under tider af upplösning likt ett andligt salt hindrat förruttnelsens allmänna kring sig gripande, Tyda. ej mångahanda tecken derpå, att en dylik uppgift nu är förelagd Danmark och Norden i dess helhet? En sådan uppfattning af Danmarks framtidsbestämmelse har i sjelfva verket vunnit insteg inom vidsträckta kretear af nationen. Det är denna patriotiskt-religiösa tro — ty så torde hon riktigast benämnas — som lEter farhågorna mer och mer vika för det starka hopp, som jublar i den danska fosterlandssången: Fedreneland! Som paa Afgrundens Rand, Midt i Bölgerne blaa Skal du blomstrende staa, Med din Mai og med dine Kjaerminder Som en Mö med letrödmende Kinder; Du endnu har det Bedste tilbage, Det laa gjemt hos den Gamle af Dage. Grundteig. . Hvarpå grundar man då i sista hand ett så tillitsfullt framtidshopp? Tänkom 035. att man i våra dagar hörde upprepas den bekanta diplomatiska frågan angående Danmark: Pourquoi cette puissance ne cesserait elle pas dexister? — hvilket svar har man i beredskap på en dylik fråga? Ett i orden som i tanken dristigt svar: Vor Herre kan ikke undvere Norden. Vor Herre trenger til. Danmark l : Hvad detta svar egentligen innebär såsom ett slags kulturhistoriskt program för Danmark, skall jag söka förklara i det följande. Cev.B.