Hjertelag vende sig mot Tyskland, afspisades han med det kärfva tillkännagifvandet, att tidskriftens utgifvare icke delar de åsigter, som i uppsatsen uttalate. Dermed punkt. Icke ett ord till tack för det emickrande berömmet eller till svar på h Björnsons enträgna frågor: Hvorfor vil nu Tyskland ikke skaffe sig en god Ven i Norden, naar det kan ske med en simpel Retferdighedshandling, som man endog skal udöve mod en Fjende? Hvorfor vil det ikke ge ind i Fremtiden, og hvorfor vil det tvinge sit Broderfolk til at vere en Fjende, naar det dog vil og maa vere en Ven? När för några månader sedan dr Bauer i förening med hr Bille vädjade till tyska nationens rättskänsla, i skriften om Pragfredens femte artikel, blet denna skrift, enligt hvad det danska Dagbladet berättar, af den tyske Presse trakteret de haut en bas, som et skjendigt Forrederi imod Tyskland af-den tyske Publicist og som et lat: terlig naivt Forsög af den danske Forfatter. Ikke eet Blad, ikke eet Organ have vi seet.i hele den store tyske Presse, som har havt Mod til at erkjende, at der her paahviler det nye Rige en baade i Billighed og i den positive Ret grundet Forpligtelse, og at baade Aeresfölelse og Klogskab byde at opfylde den. Og desverre, denne Presse er i det hele et tro Afbillede af det tysko Folks Betragtning. Danmark är svagt, men Tyskland är starkt. Hvarföre skulle jätten bland stormakterna bekymra sig om den föga fruktansvärda grannstatens klagan? Wir brauchen ja gar nicht mit Dänemark zu rechnen! Detta svar gafs för icke länge sedan till en framstående dangk politiker utaf en medlem af den tyska riksdagen, som bär ett europeiskt ryktbart namn. Det nya Tyskland räknar ej med rättegrunder, endast med kanoner och bajonetter! Kan man då undra öfver, att t. o. m. en och annan tysk patriot börjat förntsäga, att det preussiska knektregementet, om det får ohämmadt befästa sig, skall inom en mansålder göra tysk odling och tysk heder till en fabel? Och hvad är naturligare än att Danmarks folk med afsky slungar itrån sig hvarje uppfordran till signalförändring gentemot detta Tyskland, som — för att tala med den främste mannen bland Grundtvigs efterföljare — med Jernhel, uden Medynk, uden Skaansel, under Trods, Grin og Spot, tramper hen over to hundredetusinde danske Hjerter, der vaande sig og blöde — detta Jettevesen, der til Forherligelse af Umenneskeligheden og Iskulden vil knuse Alt Gud bar givet Lov til at leve, naar det kommer ivejen for dets umettelige Rovbegjzerlighed og den Aere, Man söger i sin Skjendseb. (Jfr V. Birkedals stridsskrift Norden, Tydskland og Björnstjerne Björnson, sid. 7.) Kjzerlighed og Had kan ikke skilles ad, siger det gamle nordiske Ord (og Kristendomien siger det Samme) (a, st. sid, 7). — Man skall begripa och erkänna det, hvarhelst ett fosterländskt hjerta klappar hos Nordens män och qvinnvor, att det danska folkets tyskhat icke är något an nat än en oundviklig följd af den glödande kärleken till det egna fäderneslandet — den kärlek, som af skilda partier gör ett folk, med det gemensamma fältropet: Den Pligt vi fik i Friheds Daab At hade de Tyranner, Og holde ud med Tro og Haab Ved gamle Danmarks Banner. (Ur sången vid 1872 års grundlagsfest ; Kjöbenhavn.) Ställningen är alltså klar: för en nation, som har att göra med en sådan vedersakare gom det nutida Tyskland, återstår blott en utväg till räddning. Danmark måste rusta sig till sjelfförsvar, med uppbjudande af hela sin kraft, och det hellre i dag än i morgon. Sker det ikke, yttrar varnande Dansk Ugeblad, saa skal den Stund komme, og det om faa Aar, lige saa vist som Nat föl ger paa Dag, da Örneban6ret vajer overalt i Danmark, da Dannebrog stryges for at aldrig hejses mer, da vore Penge vandre i Tydsklands Krigskasse och vore Sönner i tysk Krigstjeneste. Här inställer sig emellertid ett spörsmål af allra högsta vigt: kan Danmark försvara) sin sjelfständighet? Antag, att Tyskland föresätter sig att, kosta hvad det vill, rikta ett åråpslag mot Danmark — skall det lilla landet då vara i stånd att afvärja slaget? Frågan har naturligtvis mer än en gång varit föremål för danska fosterlandsvänners allvarliga öfvervägande. Stort uppseende väckte det sätt, hvarpå hon för några årj sedan besvarades af en ryktbar dansk statsman, biskop D. G. Monrad. Uti sina den 3 och 15 December 1869 hållna och sedermera offentliggjorda föreläsningar öppnade Monrad för sina landsmän tvenne framtidsvägar, mellan hvilka han menar att danska folket måste välja. Den ena vägen är fullständig afväpning. Danmark skulle då öfvergifva all tanke på försvar, afskaffa här och lotta och omskapa sig till ett monarkiskt Hamburg, grundande sitt hopp om en fort satt statstillvaro uteslutande på den akt ug, stormakterna måhända. skulle känna ör av. Bation, som gjort sitt land till ett redens hem midt uti det af krigsrustningar edtyngda Europa. Förkastar man denna fväpningstanke, såsom ovärdig ett fritt olk, måste man besluta sig för den andra rägen: strid på fullt allvar, på lif och död, ch begagnandet af fredens stunder till nö-! iga förberedelser för striden. Monrad är Iock öfvertygad om att Danmark ensamt ned sitt nuvarande försvargväsen, i trots at lo största ansträngningar, omöjligt skall unna motstå sin mäktige granne. Frukt ös är äfven förhoppningen om allians med ågon stormakt. Danmarks bistkad är för itet värdt, för att någon stormakt skulle rilja Btaga sig dess sak. Helt annorlunda lefve förhållandet, om man tänker sig Dannark säsom en länk i ett nordiskt försvarsörbund. Det ligeoverfor Udlandet forenede Torden vilde vekke en ganske anden Delagelse og Opmierksomhed i Europa end i in nuverende splittede Tilstand. Jeg har alt med Mzend, säger Monrad, der have avt at gjöre med store BStaters Styrelse. Palte jeg med dem om Danmark, da var der rods de faure Ord en Ligegyldighed i dees Blik, der slet skjulte deres Tanker om ror haablöse Stilling. Men slog jeg paa de kandinaviske Strenge, da foregik der en ludselig Forandring; der kom Ild i Öjet, sv i det hele Minespil, og de körte med pendt Opmerksomhed paa hvert Ord. Vilde da det forenede Norden vere i Stand to Bangtarva ale Hmantvartfar on fKrtapmmagmt NI su I skog KR bd es Bg