till den lifiiga agitation, man märker inom pressen, måste sökas i den italienska regeringens bestämda önskan att få en utländsk påfve, som icke kan återställa den verldsliga påfvemakten. En påfve, som kom till Rom från stränderna af Spree, Seine, DoJan eller Themsen skulle få att kämpa mot VÄRD Aa -fvbrigleter. Det klerikala bärtiet sjel skulle icke kunna erkänna en sadan påfve. Så långt Voce della Veritå. Vi kunna icke taga den sista delen af detta sällsamma yttrande på allvar. Kyrkans så mycket prisade disciplin fordrar att alla katoliker och alla kardinaler erkänna hvil ken påfve som helst, som är vald enligt den kanoniska lagen, från hvilket land hav än må vara kommen. Det är icke sant, att italienska regeringen vill ha en äv: indsk påfve; denna regering vill tvärtom ha en italiensk fåfve och det är just Vatikanens Srkäher som vilja ha en utländing.