NORGE. Utgåvgen af ståthållarefrågans behand ling i. storthinget är redan bekant, och då den tbatt, som föregick voteringem, enligt hvåd man af redogörelserna derför i dagens norska. post finner, var temligen matt och af föga intresse, emedan de fleste talare. som uppträdde, ej aktade nödigt att utförlj :gare motivera sina åsigter i sjelfva hufvud: saken, afskaffandet af! ståtbållareskapet, så anse vi det icke vara skäl att upptaga någöt större utrymme med referatet öfver en fråga, som nu ändtligen tyckes ha förlorat sin fordna karakter af brinnande. Af konstitutionsutskottets betänkande fin fer wan, att ett förslag till förändring i grunolagens 3 12 m. fl. den 15 Juni 1869 framst.ides i fyra alternativ, föreslagna af Sverdrup m. fl. Dessa alternativ skilja sig hufvudsakligen deri, att i tre af dem yrkas, att i stället för ståthällare skall en statsminister utvämnas, hvilken skulle ega att Yerkställa de göromål i den norska regeringen, som gruvdlagen. nu ålägger stöthållaTen; hvaremot det fjerde alternativet icke anser en statsministerpost behöflig. Den inbördes olikheten mellan de tre förstnämnda alternativerna äro oväsentliga och gälla egentligen sättet att ernå den största möjliga tydlighet. Vidare finner man af betänkandet; att en minoritet inom konstitutionsutskottet; J. Velde och J. Seether, ville, att saken skulle läggas till handlingarna, emedan dexansågo kongl. sanktion icke erfordrag för grundlagsförändringar, och derför ansågo saken afgjord genom föregående eslut i storthinget. Utskottsmedlemmarne Aschehoug och Kyhn kunde icke heller under nuvarande omständigheter biträda an tagandet af något bland de nu väckta förslagen; hvaremot utskottets flertal tillstyrkte satt antaga Sverdrups m. f:s förslag. Debatten vände sig tillen början omkring frågan, hurnvida konungen eger sanktionsrätv äfvenigrundlagsfrågor, livilket bestreds af Velde, hvaremot Daae ansåg kopnngen ega er sådan rätt, och derefter om deg ordning, Ir vari de olika alternåtiven skulle komma under omwöstning. Om sjelfva hufvudsaken, :ståtbållanskapets afskaffande, hvarom alla voro enige; talades deremot obetydligt, och det anmärkningsvärdaste anförandet var representanten för Akershus, lir Selboes, hvilken representant var medlem af kröningsdeputationen i Stockholm. Han uttalade sin förhoppning, att den tid, som låg emellan stor