en lika stor auktoritet, oå ännu lefvande rätts lärd, hvilken såsom sådan innehar en rahg, som jag tror mig kunna våga säga, ätt ingen annan är i landet vill bestrida honom, jag menar den vördnadsvärde professor Schlyter. Då lagkomitåns förslag offentliggjordes. var han en bland dem, som drogo i härnad mot detsamma och han gjorde detta ungefärligen från samma ståndpunkt som den, hvilken den ärade talaren på kalmaränken nu intager, men med den skilnad, at has gick till väga med vida större könsegvens. fråga om det af laägkomiten afgifna förslag anförde egepdömsförhållaldet makar emellan, i vilket förslag, lägkomiten tillstyrkt, att den Olshe I gfreenue å giftorätten, som egde rum R ligt Ionusrätt, skulle med vissa undantag upp, anmärkte han, att lagkomiten icke förfarit Jöljdriktigt. Jag ber att få uppläsa Mågra afde betraktelser. hvartill berörda förslag gaf honom anledning och de skäl hat anförde deremot. Vi kunde förfäras — yttrar han bland annat — öfver det oväntade resultat, hvartill lagkömittn i denna fråga kommit, att nemligen den hittills gällande giltorätten efter landsrätt e) står attförena med äktenskapets väsönde. Men vi behöfva ej taga så illa vid oss; ingen fara är på färde. Aktenskabet är grundadt på naturliga förbå den, för hvilka det af lagkomiten uppstälda jemikhetsbegreppet är alldeles främmande, Enligt essa naturliza förbållanden äro hvarken bå könen i allmänhet, eller man och hustru isyhhlrhet, eller föräldrar och barn, eller bröt oCh syster, eller äldre och yngre syskon, på detsättet stälda i bredd med hvarandra. tiv en jemlikhet i rättig heter dem emellan skulle vara en nödvändig följd af en tåden förment naturlig jemlikhet. T oh; just den naturliga olikheten har föranledt en olika fördelning af inbördes rättigheter emel. lan dessa personer, hos det ena folket på ett sätt, hos det andra på ett annat, Hvad makar beträffar, är det en gudomlig lag, som skall gälla så länge verlden står. att mannen skall vara hustruns herre, att de båda äro ett kött, men mannen hustruns hufvud. Vidare säger hen — och detta ber jag att få särskildt framhålla mot min vän på kalmarbänken — att -lagkomiten, som. för att vara konseqvent. hade bort tillägga makarne i allt jemlika rättigheter, ej kunhat undgå att förklara, att mannen är hustruns målsman. och eger öfver boet råda; att hustrun ej är ftillätet sxtt sluta något aftel om fast egendom. ej heller pantsätta, sälja eller bortgifva något af lösören i boet, utan mannens tillstånd, Der se vi alltså. hurusom en man, på hvars omdöme man kan. lita, förklarar. att, när lagkomiten tog ut det första steget och medgaf åt båda makarne i vissa fall lika rätt i boet, borde följa såsom den yttersta konseqvensen ut denna grundsats byad som i reservationen nu påyrkas. eller att stadgandet om mannens målsmansrätt skall uteslutas ur lagen, I enahanda riktning uttalar sig samme rättslärde man om tvenne andra reformer, hvilka numera äro genomförda, jag menar qvinnans myndigblifvande vid 25 års ålder och giftomanparättens upphörande, då bon blir myndig. I detta hänseende yttrar ban, bland annat, följande: -Sasen bar en djupare grund. Om qvinran uppfostras ej blott, såsom lagkomitån säger inom en trångare krets, utan ock för en sådan nemligen för det inre husliga lifvet. så frågas: hvarföre uppfostras hon då så? Man behöfde ju blott uppfostra barn af begge könen lika, så kunde man i alla afseenden utföra den jemlikhetsidt, som utgör ett, af symbola i den moderna visheten — man behöfde då icke stanna vid den lika giftooch arfsrätten, man behöfde icke hafva undseende för en lika myndighetsålder för båda könen (och i sjelfva verket gör den af lagkomitön bibehållna skilnaden af fyra år ivgen ill raken) — tilltåvgen till alla civila, eck a och äfven militäre embeten kunde öppnas för qvivnor likasom för män — med ett ord. all borgerlig skilnad mellan könen kunde upphäfvas.Han förutsåg i sin visdom hvarthän reformen bar, och derör kan man icke annat än hålla honom räkning. Dette förbållande utgör ock ett af bevisen derför. att vi befinna oss på rätt väg, då vi vilja täphäfva målsmansrätten. Den, som icke inser deta, oaktatt de föregående. af mig nyss omnämnda xeformer, hviika redan vidtagits i riktningen bf qvinnans likstäliighet och bvartill jag vill ytterligare lägga den lika arfsrätten. den som icke vill erkänna denia konseqvens, står icke på samma följdriktiga ståndpunkt som den förattare, jag åberopat. Jan var ej rädd att utdraga konseqvenserna tili deras yttersta gränser. Han hyliade tydligen den satsen: må verlden förgås, blott lagen har sin gångs. I den afhandling. hyarur jag nu uppläst några stycken, utvecklar han på ett annat ställe konseqvensen af mannens ttnllning i äktenskapet sådan han tänkt sig den, Denna utveckling förekommer i sammanhang med en fråga, som de, hvilka ej hört talas derom, knappt skulle kunna tro, att den kunde för endast några och 30 år tillbaka på allvar, uppkastas af en rättslärd — den frågan nemligen, om mannen hade rätt att aga sin hustru och bevisade eller trodåe sig bevisa, att mannen efter 1734 års lzg hade en så den rätt. Han sluter sig dertill på den grund, att, då i Magoi Erikssons landslag fanns ett stadgande, eom innehöll. att mannen hade rätt att skäligen aga sin hustru eller. såsom orden lyda: näpser han henne för brott henues skäligem vare saklös. och lagstiftaren vid affattan et af 1734 års lag icke uttryckligen uteslntit detta stadgande ur lagen. men ett upphöfvande af en förut uttryckligen stadgad rittighet hade måst ske med utiryckliga ord. vid sådant för-! hållande och vid en jemförelse med den nya lagens lydelse i öfrigt. den förr uttryckligen medgifna rättigheten att aga fortfarande måste anses vara orubbad. Jag ber eder, mine herrar, bemärka, att den lagparagvaf. hör afsågs. förblef: gällande ända till år 1861. Den lydde sålunda: ) Hvilken man af bat eller i dr skap eller för annan qvinnas skull, slår hustru sin blå eller blodig, lam eller Iytt; vare det-alit i tveböte. Slår fustra man sin; stånde samma rätt. Med stöd af detta lagrum förklaradse vu. att mannen : hade rätt att aga husiwun. och befivtligheten afi denna rätt grundades på de skäl. som jag redan : citerat. Jag vill särskildt nämna, att anlednincen hverfören sådan ktadt lagens tyst. i: nad, ansågs berättiga ft tet vorel!s uppenbart, att lagstiftaren endast åerföre uteslutit tillägget om den tillåtna agan, dan han ) ansett betänkligt att genom uttryckligt medgit ! vande at en sådan räitighet synas likasom tpp-! muntra till dess begaznande,, Författaren går4 än längre och försvarar denna mannens rätt mot 1 dem, som påstått, att en lagstiftare omöjligen ; L C 1 1 kan gilla något så groft som det. att en man agar sin hustru. Ett sådant påstående-, säger han, grundar sig likväl helt och hållet på okunnighet; ty våra äldre lagar bafva uttryckligen stdgat just det, som en sådan lagtolk menar icke vara möjligt; och ställningen har alldeles icke så förändrat sig. att icke de vigtiga skäl lc som våra äldre lagstiftare i denna fråga funnold vara gällande; skulle äfven bafva gällt för nyare s tiders lagstiftare. Desse hafva ganska väl insett, s att, bland den lägre folkklassen,ihvars ställning 1 en lagstiftare också måste sätta sig, förhållanl den kunva inträffa, der en vanartig, egensinnig: eller i högsta grad vårdslös hustru endast med aga skulle stå att rätta -der en med förstånd l använd tuktan kunde föra hustrun till besinnings och verka till återställande af ett bättre förhål-ls lande makarne emellan, då deremot, utan dettal1 botemedel, den för alla föreställningar döfva och ; K j f t 1 E 1 E f E 1 1 genom dem ännu mera uppretade hustrun skulle genom ett fortsatt och ökadt dåligt förhållande allt mera göra äktenskapet olyckligt och förbittra mannen på ett sätt, som äfven för hustrun komme att medföra ett fortfarande lidande, vida svå rare än det af en i rätt tid verkställd skälig aga, och att ett förbud mot mannen att bruka detta vapen skulle i sådant fall vara att betaga honom det enda medlet att befästa sitt husbondevälde och hålla hustrun i tygeln, enär väl ingen kan finna det rimligt att mannen skulle vid omstolen anklaga hustrun. utan för verkliga brott, eller då han sökte skilnad i äktenskapets, 1 och vidare: -att den busliga kretsen måste vara fridlyst för ett sådant inträngande af den lagstiftande beställsamheten och af domaremaktensf åtgärder, hvarigenom oberäkneliga ledsamheterl skulle uppstå, uten att det åsyftade ändamålet! ändå stolle att vinnas. Jag frågar eder, minel!l herrar. om man icke här återfinner för dettalr speciella fall angifpa alldeles samma skäl, som 1 vi nu fått höra ånfo anföras till stöd för måls lt mansrättens bibehållande. fastän man icke velat: så tydligt uttala den. Och hvad är målsmans q rätten ? Enligt mitt förmenande allenast en åter stod, som står qvar och och spökar efter den uppfattning af förhållandet mellan äkta makar, !k som i det anförda citrtet gifvit sig luft på ett! så konseqvent och eklatant sätt. Jag ber attjs särskildt få lägga den ärade representanten från s Kalmar på hjertat denna konseqvens af det äldre systemet, på det att han må jemföra den medl4 hvad han nyss vttrade om de båda vilior. som ly