RIESDAGEN. Riksdagens afslutning. Det af oss går i kortbet omnämnda tal, hvarmed blders presidenten i Andra kammaren, friherre Gri penstedt besvarade talmannens afskedf,os sing, hade följande lydelse: Hr talman: Såsom den äldste af kammarens ledamöte torde det tillkomma mig stt å kammaren vägnar besvara den vackra och hjertliga af skedshelsning, som hr talmannen nu beha Bat till oss framföra, Och detta uppdrag ä icke heller svårt, då jag är förvissad om att jag endast gör mig till tolk för en all deles enböllig känsla, när jag till eder, h talman, hembär allas vår gemensamma tack sägelse för det utmärkta sätt, på hvilket n T.ppfylit edert mödosamma och ansvarsfall: all såsom ledare af våra förhandlingar Hvad som vid riksdagens början i detta hän seende endast utgjorde en välgrundad för hoppning, nemligen: att ledningen af dess: öfverläggningar alltid skulle bära vitne on skicklighet, rättvisa och oväld, har i fulla ste mätt under den förflutna tiden blifvit a erfarenheten bekräftadt; och derföre bedj: vi eder också såsom en ringa lön för edr: mödor mottaga ett varmt och uppriktigt ut tryck af vår aktning och erkänsla, hvar jemte vi anhålla att af samma skäl äfver få utsträcka denna vår tacksägelse till vå högt värderade vice talman. Men må aet tillåtas mig att nu iafskeds stunden, innan vi åtskiljas, få kasta en blick tillbaka, dels på den nu tilländalupna riks dageus resultater, dels på en tilldragelse som. under densamma inträffat. Hvad som under devna riksdag blifvitnt rättadt är i sanning ej obetydligt, och då man, såsom tillbörligt är, tager i betrak stande, att när riksdagarne årligen återkomms och skola afslutas på fyra månader, i följö hvaraf. man icke skäligen kan fordra a! hvarje sådan riksdag lika mycket som di riksdagarne inträffade endast hvart tredje år, och då riksdagsarbetet ofta utsträckter Vll mera än ett helt år, så tror jag icke att 1873 års riksdag behöfver frukta en jem förelse med sina. föregångare. Förutom de beslut, som i fråga om skol väsendet och, främmande trosbekännare sam ätskilliga andra vigtigare frågor blifvit fat tade, har äfven rörande landets penningvä sen den högst väsentliga och af behofvet allt mora påfordrade förändring blifvit vid tage.a, att värdemätaren skall bestå af guld i stället för silfver, äfvensom att i samman aang härmed fullständig likhet i dessa för. hällanden blifvit vunnen med ett af våra grannländer. Och om nu också det andra af dessa grannländer funnit för godt att a skäl — gom vi böra hoppas åtminstone icke må vara af den beskaffenhet som de, hvilka Presidenten i Storthinget från sin plats fun nit lämpligt att anföra — vägra att biträda den för alla de tre nordiska länderna i detta afseende föreslagna gemensamma kon ventioren, så blir olägenheten häraf för Oss ringa eller ingen, men det har der igenom åtminstone blifvit visadt, att då nu från Norges sida någon önskan till närmare anslutning äfven i en rent materiel fråga icke förefinnes, så ämna vi å vår sida ej heller deraf låta förhindra oss från att gemensamt med Danmark vidtaga de ätgärder, som vi finna för oss lämpliga. Den bändelse under riksdagens lopp, på hvilken jag nyss hänsyftade, är deras majestäters kröning. Vi ha visserligen sett, att olika meningar egt rum angående lämplig heten och tidsebligheten numera af en dylik ceremoni, men jag antager såsom alldeles gifvet, att i fråga om det sätt, på hvilket denna tilldragelse blifvit af främmande mak. ter beaktad, endast en odelad känsla af till fredsställelse inom hela landet gjort sig gäl lande. Den sällsynta äran att ha fått från nästan alla länder mottaga särskilda högt ställda ombud att öfvervara den högtidliga akten, då konungaparet kröntes och de begge statsmakterna utbytte sina trooch huldhets försäkringar, tillkommer utan tvifvelifräm sta rummet de höga personer, som utgjorde festens föremål. Men jag tror likväl, at man kan vara berättigad antaga, att äfven detsfolk och land, som i konungen ser sin främsta representant, åtminstone i någon mån kan känna sig delaktigt i den aktnings betygelse, som vid detta tillfälle vederfarits dess konungahus. Vi äro i detta som i många andra afseenden så lyckliga, att vi från våra fäder mot tagit ett dyrbart arf af aktning och anseende. och våra senare obestridliga framsteg ej blott i materielt välstånd, utan ock i fråga om undervisningsväsendet samt andra sociala och politiska förhållanden hafva utan tvifvel än vidare tillvunnit sig andra länders uppmärksamhet. Må vi derföre också fortsätta att på ett lugnt och värdigt sätt sålunda häfda vår plats bland de civiliserade folken. och säkerligen kunna vi då också alltid med tillförsigt se främtiden till möte — i detta