storn uppspelades folksången. Under det densamma spelades (men icke sjöngs) förblefvo äfven de kungl. personerna stående. Efter folksängens slut gick ridån upp, och för åskådarne visade sig en dekoration, föreställande ett grekiskt tempel, omgifvet af Hlg, I förgärden till detta tempel stod ganggudinnan (fru Hwasser), stödd mot en kolonn, vid hvars fot syntes sångens och tragediens attributer. Hon framförde föl jande helsning till konungaparet: Från svenska sångmörs tempelsal må ljuda I dag en helsning, vördnadsfull och varm, Då dikt och toner sitt välkommen bjuda t kungaparet, fördt från festers larm; Här firas ock en fest i qvällens timina, En trögen kärleks glada segerfest, Dcea elivor danöa uti månens strimma, Esr Huon snart hos Oberon är gäst. Välkommen, konung! till den festens under, Jag vet du älskar den från ungdomsår; Du åvaldes gerna förr i diktens lunder. Och sångens kransar bundits om ditt hår. Nu bär du Sveriges gamla kungakrona Med stora minnens rika perlor i: Låt dikten dig med hennes tyngd försona, Och hvila njut vid sångens harmoni. Välkommen drottning! till de tempelsalar. Der Weber helssar från din barndoms bygd, Der Schiller svärmar och der Goethe talar Om tro och kärlek, ära, pligt och dygd: För konsten varmt är ock ditt ädla sinne, Fast lifvets allvar på dess botten bor; Men heligt allvar tronar ock bär inne. Och scenens spegel är som verlden stor! i edert hägn, I kortungsliga sönkar, ig Sustafs skat ujse så hopplullt gör, ch såtigmön gläds åt att från tronen vakar Pu vänlig blick, som hennes sträfvan ser! äl kung och folk i endrägt henne gästa Att sång och saga ge sin bifallsgärd, Då har bon nått det högsta och det bästa, Med löjets gissel och med straffets svärd! Välkomna derför, hennes fest att fira, När tunga hvärf sitt moln på sinnet lagt, Och iåten diktens barn en blomma vira Kring smyckena i kungakronans prakt! 0. gifven sångmön minnen fler att gömma Ibland de många hon från fordom har, Att framtids slägten må sig gerna drömma Tillbaka till Oscars och Sophias dar! a —ed—. Derefter gafa Webers Oberon, i hvilken bpera fru Micheaöli utförde Rezias, fru Strandberg Fatimas, hr Arroldson riddaren Hiions samt hr Ödmann Oberons parti. Slutligen uppfördes för anåra gången det fo br Hedberg författade tillföllighetsstycset Vid riksgränsen. Detta divertissenett, söm äfven gafs kröningsdagen, kan aturligtvis icke göra ringaste anspråk på Iramatisk betydelse eller nägot verkligt nonehåll. Det framställer ett bondbröllop, om vid gränsen emellan Norge och Wermand eger rum just på sjelfva kröningslagen, i det en norsk Gut gifter sig med n svensk jänta, hvilken omständighet ger resten anledning att vid bröllopsbordet äga hvarjehanda uppbyggliga saker om koungen och konungabuset, om unionen och m brödrafolkens väl, hvaraf åter hröllopsrästerna få anledning att hurra och jubla. Några i stycket inlagda norska folkdanser oa och intressera. — Till sist uppspeltes nyo folksången, som åtföljdes af hurrarop.