-— Studentkonserten i Katharina kyrka i går kl. 1—3 e. m. var besökt af så mång: Bhörare, som lokalen kunde rymma. Student sångföreningen hade naturligtvis till kon serten inbjudit konungen och den kungliga familjen; men af densamma kunde endast kronprinsen och hertigarne af Gotland. och Westergötland efterkomma inbjudnirgen. De mottogos af studentkårens ordförande och togo plats uti en bänk i midten af kyrkan. Konungen bade inbjudit de med. anledning af kröningen hitkomna beskickningarne samt diplomatiska kären, till hvilkas disposition orgelläktaren var ställd. För öfrigt hade studentkåren inbjudit norska kröningsdepu: tatioren och norska statsministern, statsrådet Wennerberg, kamrarnes talmän, öfverstäthållaren, justitieborgmästaren, uni veraitetskansleren m. fl. Under hela första afdelningen af konserten åhördes de hänförande sångerna under beundrande, ljudlös tystnad; men efter sista numret i denna afdelning, norska vallsången, Lok, bröt en silfva af applåder ut från de främmande ambassadernas plats och gaf signal till en högljudd storm af bifall. Sedermera hördes starka applåder efter flera stycken, i synnerhet efter Wennerbergs Hör oss, Svea och O Gud, som styrer folkeus öden samt ef. ter Neckenge polska och Brudefärd i Hardanger. Till slut: sjöngs Ur Svenska hjertans djup, hvarvid hela församlingen reste sig. . Efter konsertens slut tågade studenterna i slutna leder ifrån Södermalm utefter Skeppsbron, der vid Gustaf III:s staty deras fansr och stardarer voro dem till mötes, med hvilka i spetsen de marscherade till det kungliga palatset vid Gustaf Adolfs torg. Konungen, drottningen och de unga prinsarne framträdde på palatsets balkong och studenterna uppstämde Ur svenska hjertan djop, hvarefter konungen gick ned och tackade sångarne; studentkårens ordförande docenten Montan höjde derefter ett lefve konungen, hvilket åtföljdes af ett väldigt fyrfaldigt hurrah. Derefter sjöngs Värt land, hvarpå följde nya hburrahrop för konungen cch drottningen, hvarefter studenterna aftågade, sjungande, Dåne liksom äskan, bröder, och upplöste sig på andra sidan af Gustaf Adolfs torg.