ER VIE ZERe LR OMP TJB SEVMSRA SEN land, J. Schwarz, EK. Motzfeldt, Aschehoug och Sverdrup, skred man kl. 4 på eftermiddagen till votering, hvars utgång redan är känd. KEENAN Danmark i våra dagar, tecknadt i bref. Fljerde brefvet. Om Danmarks framtid. Farhågor och förhoppningar. I. (Forts.) Avnu ett inkast är att förutse från dem, som hellre tillstoppa ögon och öron, än de släppa sin tro på Bismarcks och hans kejsares idylliska kärlek till freden. Ingalunda förhåller det sig så, säger man, att Tyskland behåller Nordslesvig för att vid lägligt tillfälle ega en beqväm utfallsport mot Danmark. Tyskland behåller Nordslesvig helt enkelt derföre att Danmark vägrar uppfylla de tyska garantifordringarne. Det är alltså Danmark, icke Tyskland, som bär skulden för de danske sönderjydarnes olycksöde. Den som så talar röjer tydligt nog, att, om han möjligtvis känner de tyska, eller, riktigare, preussiska s. k. garantifordringarne — om dem få vi framdeles tillfälle att höra mera! — så känner han helt visst icke — Preussen. För att känna en nation, måste man känna nationens genius. Detär Preussens genius, som står bakom de stora tilldragelserna och håller deras trådar i sin hand. Bismarck, Moltke och hans härskaror, kejsar Wilhelm sjelf äro endast redskap för denna osynliga makt. Hennes vä sen låter sig ej lätt genomskådas; det är, om man så vill, ett slags spöke, en fix ide, som, i likhet med dylika id6er öfverhufvud, griper in i lifvet på ett olycksbringande sätt. Det var den inneboende makten hos denna id, som år 1864 lösslet från Danmark det gamla danska landet Sönderjylland, hvars folkspråk, enligt hvad nyare forskningar ådagalagt, är mera äkta och ursprungligt nordiskt, än till och med ö-danskan! Det var hon som år 1866 utstötte Österrike ur Tyskland samt annekterade Hannover, Hessen och Nassau; hon som år 1870 tog Alsace och Lorraine från Frankrike, i uppenbar strid mot det moderna rättsmedvetandets grundsats, att landomräådens öde skall afgöras, icke utaf det råa godtycket, men genom befolkningens egen, fria vilja. Det är denna makt, som redan sett på Holland till att begära det, för att begagna ett yttrande af V. Cherbuliez (i arbetet I Allemagne politique; jfr ätven afhandlingen La Hollande et Vempire germanique i Revue des deux Mondes 15 April 1872!). Det är hon somien måhända ej aflägsen framtid torde, till undsättande af tyskheten i Östersjöprovinserna, föranleda en sammanstötning mellan Ryssland och Tyskland, sannolikt det fruktansvärdaste politiska jordskalf, nyare tiden bevitnat. Det är hon som nu rufvar på Jyllands eröfrinvg, och som väl framdeles, förr eller senare, — såvida ej den svenska lagstiftningen här träder emellan i tid — skall lyckas utfundera något svepskäl för att äska garantier åt den verlassenen Bruderstamm — i Skåne! Orimligt är ett sådant antagande icke. Huru war det Björnstjerne Björnson sjöng är 1864, Da Norge ikke vilde bjalpe? ada drev fregaten mod Tyskland frem og bröd sin stavn! da flöj ifra borde hver stump af vort, hvert slegtskabs spor, det hivdes i bavet, det ryddedes bort med forbandelsens ord! Den nordiske löve, den gamle grå gallions fi Yr, den hugdes istykker, fregaten Iå som en nedskudt mur. Da atter vi sejled i Kattegat det var så tyst, der 1å kun en tysk admiral-fregat under Skånes kyst. Åren synas ej hafva undanröjt den norske skaldens farhågor. Visserligen uppfordrarhan ossnu till att förändra signalerna, komma Tyskland till mötes med vänskapsbetygelser — men hvarföre? Emedan i annat fall en ny tysk Folkefölelse af Harm mod Norden, oz da iser mod Danmark skall hafva till följd, at Tyskland legger Beslag paa Jyltand, for i Etftertiden at have Fred fra den Kant. — Detta i förbigående. Väl ega hr Björnsons antaganden icke någon bevisande kraft, men förtjena dock omnämnas, såsom vitnande om hvad en afdet nya Tysklands högljuddaste lofprisare tror detta land vara i ständ till gent emot Norden. Många äro de benämningar, man gifvit åt den här i fråga varande idn, som utgör den vidtomfattande tyska statskonstens ledande tanke. Under det senaste fransk-tyska kriget drog den anti-preussiskt sinnade pressen i hela Europa uti härnad mot hvad man då brännmärkte såsom pangermanism, borussianism, bismarckianism, 0. 8. V. Helt nyligen har — mirabile dictu! — en tysk skoiftställare haft mod och sanningskärlek nog att ställa sig på deras sida, som nämnt siden vid dess rätta namn, Denne skrift ställare är dr Edgar Baner, hvilkens histoviskt-politiska updersökning rörande Pragfredens femte artikel redan blifvit anmäld i Aftonbladet. Den fiende, af hvil l ken Danmark har allt att frukta, är, säl ger år Bauer, der deutsche Gedankex. Il sin utförliga studie öfver fördragsrätten och politisk sed i nutiden blottar förf. den ällfundighet hos den tyska politiken, som haft så olycksdigra följder för Danmark. Hvad har utgjort denna politiks egentliga 7.ttesnöre? Teorien om der deutsche Gedanke och dess upphöjåhet öfver allt annat vå jorden! Enligt tyskt åskådningssätt, säger förf., äro de bestående fördragen för kastliga, ogiltiga, omöjliga, så snart de befin. V4s lägga kinder i vägen för der deutsche Wfedanke. Det tyska ordets och den tyska tankens kamp moi alla hämmande fördragsplig ter utgör verldshistoriens egentliga innebålly det enda hvarmed den tyska var att befatta sig. De helivetenskapen ia : 2 gaste förbundsrättiyheter, de högtidligaste ollan furstarne bort öfverenskommelser m s blåsas som agnar i det ögonblick den tyska tanken träder upp på skådeplatsen. En svensk statsman har för några år se dan uttalat sig om den nuvarxnde tyska politikens grundtanke på ett sätt, Som när stan ordagrannt öfverensstämmer den tyske författarens beskrifning på der äcgtsehe Gedanke. amd år 1866. Betraktadt med afseende på I broschyren Kriget i Tysk-1 dess orsaker, utgång och följder (Stockholm, fve Henning Hamilton definierar gre 1869) de g jr boruseianismen såsom en fix id6 eller)