Joch den klassiska linien redan i första kla Jsen. Hr Hedin bade naturligtvis ingentir emot att latinet undansköts, men han vil icke köpa denna fördel till prisetufåen tr åriga period, under hvilken lärjungarne ich skulle få läsa något annat främmande språ än tyska. Stadgandet härom klandrades me yttersta skärpa af denne talare, som betecl nade detsamma såsom ett dödande hrgg emo modersmålet, och dermed också imot sjelfv vår nationalitet, ty modersmålet vore, enlig ett kändt yttrande, -nationalitetens ande drägt. Tal. sökte utförligt ådagalägga de förderfliga inflytande, som denna uteslutand sysselsättning med det tyske språket skull utöfva på lärjungarnes ännu icke uppöfvad språksinne, ännu icke skärpta språköra. Ta var för öfrigt icke säker på att någon så sto eftergift komme att ske i afseende 8 latin läsningen, som man hade föreställt sig, oci huruvida man icke kunde komma att taga dej tillbaka genom att fylla de öfre klassern; med latin. Att utbyta det latinska skri profvet mot en öfversättving från latin til svenska vore kanske att bota ondt med värre då det icke vore sannolikt att lärarne, åt minsone de gamle, bytte om metod i sin la tinska undervisning. Han ansåg vidare för slaget innefatta en reaktionär ätgärd, i de detsamma gjorde ett anfall på realundervis ningen. Tal. beklagade för öfrigt, att ut skottet, som preliminärt beslutit trigifv: vissa embetsexamina från latintvånget, se dan återtagit detta beslut, ty läroverksfrå gan löses ej utan i samband med frågor som stå utom elementarläroverken. Om mar bibehåller målet oförändradt, huru skall mar då kunna förändra det derför väl afpassade medlet? Men om hr Hedin sålunda skilde sig full komligt från hr Törnebladh i afseende 8 latinstudiet, var han deremot med honom fullkomligt ense i klandret emot afslutningskurserna, öfver hvilka han lät utgå en skur af blodiga sarkasmer, anmärkande att.man i afseende på kunskap i modersmålet ställde på tolfåringar sådana anspråk, som om de skulle vara fulländade talare och skriftställare; att man af lärjungarne i femte klassen fordrade kunskap — icke om de bibliska böckernas innehåll — utan om de bibliska böckernas och deras författares historia, såluada om något som måste anses tillhöra en teologisk specialdisciplin, och att man af lärjupgarne i fjerde klassen fordrade insigt i svensk litteraturhistoria innan ännu någon kännedom om svensk litteratur kan förefinJas, Med andra ord, att man vill hos yngingarne inplugga en hop fullfärdiga omdönen om sakor som de ej känna, bvilket vore tt utmärkt sätt att fostra liiterär humbug. Talarens slutomdöme om förslaget var, att let var osammanhängande, ogenomtänkt och de väsentligaste punkter vådligt. Efter den votering genom hvilken, såsom vär ofvan nämnts, den första punkten i beänkandet blifvit antagen, behandlade Andra kammaren i går afton äfven de åtta derpå ordningen följande punkterna och godkänle dessa utan diskussion, med undantag af, els att hr Törnebladh yrkade afslag ä det frågasatta utbytet af det nu vid afgångsxamen stadgade öfversättningsprofvet från venska till latin mot en öfversättning från atin till svenska, hvilket förslag deremot örsvarades af brr A. Rundbäck, C. P. Larson och Törnfeldt, dels ock att hr Törnebladh nsåg inrättandet af en anstalt för elemens prlärarnes praktiska utbildning för närvaande onödigt och att man kunde åtnöja sig ed en utsträckning af protåret. Hr T. amställde dock ej något yrkande, men hrr ven Nilsson i Österslöf och Gjerling föreogo en redaktionsförändring, äsyftande att v tiden för förslagets framläggande för ngd. För bifall talade hrr A. W. Staaff, ) uss, Jonas Andersson, A. Rundbäck, Uhr och örnfeldt. I dagens plena ha båda kamrarne fortsatt shandlingen af skolfrågan För besluten cola vi i nästa nNnNamer redamära j j