Hvad nu? Här i min egen metropol Man vågar röfva mig mitt monopol? Hur törs väl någon annan väga, hut, Att skrifva resebref, sen mina kommit ut Hjelp, afunds svarta Gud! Hjelp mig at smutsa till Med dy en hvar, som våga vill Att trampa samma jord, der jag Har varit herre tills i dag. Hjelp Momus, Komus, alla svarta makter Jag vill förvrida ord och göra fakter, Jag rida skall på tryckfel, bokstafsfel, Af boken ej en sida skall bli hel! (Upp af afgrunden stiga hat, afund och alla laster och omge hans stol.) Välkomna, gamla vänner, stän mig bi, Sen gammalt känna vi hvarandra vi, Jag säljer er min själ till evig tid, Om blott jag segra får i denna strid! (I vildt raseri hugger han till Magni bok. Det hviner i luften: det är infusionsdjuren som skrika; inne i boken skrika alla sotti serna. Ut ur boken hvimla hr Asinelli. Tizians jemnlike Contarini, Septimus Se verus, Giottos klockstapel, Ludvig af Bai ern, utom Apollo Belvedere, Verdi, Endy: meon, Paulo Veronese, Giovine, Phidias, om talande Zeusstatyen i Olympia, en del por trättstoder af gudar, Julia, från Julias Basilica, De romerska kejsarne, som voro ättlingar af kungarne, Kungarne, som Voro ättlingar af Romulus, Romulus moder La vinia m. fl., alla ha de Castor och Pollux som förelöpare. Marmorlejonen på Marcusplatsen afsluta täget. Allmän förvåning.) En maskerad skepnad (uppstiger ur jorden). Hvem är du, fräcke, som vågar slå Den bok, jag satt Imprimatur på? Didrik (förskräckt). Hvem är du, store? jag dör af skräck! Fictor (aftager masken). Nu skall du sölas i dy och bläck, De enda vapen jag ännu har Sen bättre strider och sällare dar. Didrik. I Hvad ser jag? Var detnisjelt! O Herre!