stögdigt att ådagalägga en dylik moderati not en konungens rådgifvare, så vågade doc tal. hoppas att reservantens uppfattning ich delades af den kammare,) af hvilken ha reservanten, hade åen äran att vara ledamo Jemte hr statsrådet yttrade sig för bifa till punkten grefve Ehrensvärd, hyr Dahn Hasselrot, Berlin och Almqvist, de båda s nare hvardera förordande ett tillägg, i er lighet raed deras till punkten fogade rese vatior.er, den förres gående ut på ett u sträckt studium af tyska språket, den sen: res på att naturalhistoren icke skall utgör uUndervisningsämne i de högre klasserna Pp alla linier, hvilket yrkande dock sedermer frångicks. Samtlige desse talare yitrad sig med mycken värme för frågans lösnin; i hufvudsaklig öfverensstämmelse med för slaget och ansågo såväl uppskof som afsla; medföra ett drygt ansvar. De förnämste talarne mot förslaget Vvorc utom grefve Hamilton, brr Rydin, Carlso och Bergstedt, at hvilka den förre hufvud sakligen sökte att försvara de i hans re servation uttalade Bsigterna mot den kritik som statsrådet Wennerberg underkastat d samma, dervid tal. dock nödgades göra åt skilliga medgifvanden både med hänsigt til bristfölligheterna i formen och äfven rö rande vissa af de der förekommand uppgifterna. Hr Carlson trodde ej att det kungl, för slaget hvarken ville eller borde betrakta; såsom en oskiljaktig helhet, utan som el förändrad anordning i vissa delar af nuva rande skolorganisation. Man kunde derför utan att gilla det i sin helhet, med glädje antaga åtskilliga af förändringarna, hvilks tal. ansåg som stora förbättringar. Angå ende den föreslagna läseplanen hyste har dock betänkligheter. En så genomgripande förändring, som den här ifrågasatta, skulle endast verka osäkerhet och otrygghet, i främsta rummet för den generation, som för Närvarande begagnade elementarundervisgen; och ögonblicket för en sådan förändring vore icke gynnsam. De skäl, som häremot förelåge, vore i främsta rummet den ojemna fördelning af skolarbetet, som derigenom blefve en följd. Dessutom blefve ej den studerande ungdomens ålder och dess med anledning deraf utvecklade fattningsförmåga rätt tagen i betraktande. Hufvudskälet emot den i fråga varande förändringen vore dock, att tyskan blefve det enda spraket, som lärjungen under trenne år 8y8sselsatte sig med, hvarigenom han allt för uteslutande upptoges med studiet af ett främmande folks kultur och språk. Men oafsedt anmärkningarna mot denna punkt af förslaget, erkände tal, villigt och gerna de fördelar, som lige i mänga af de öfriga föreslagna förändringarna. Hit hörde först och främst inrättandet af fullständiga realläroverk, anordnandet af läroverk i Stockholm, realliniens förkortande samt den djupt ingripande förändringen i frågan om utvidgandet af klassläraresystemet, hyar. igenom undervisningen mera erhölle tarakteren af uppfostran. Han ville ej yttra sig om förslaget i dess helhet, men trodde att detsamma, i synnerhet i fråga om afslutningskurserna, ej vore fullt moget, på samma gäng han erkände det ärliga arbete, som På den vigtiga frågans lösning vore nedlagdt. En definitiv lösning ansåg han dock ej nu vara att motse, hvarför han af många skäl ansåg sig på den i fråga varande punkten böra yrka afslag. Hr Bergsted4, betraktade det k. förslaget såsom ett förmedlingsförslag mellan stridiga Äsigter och medgaf att han der funnit ätskilliga vackra tankar uttalade. Dock fruktade Jan att det bifall, hvaråt det från ett visst håll haft att glädja sig, hade sin grund deri, att man här trodde sig finna uttryckt den grundsats, att de klassiska studierna få maka åt sig, hvilken en gång utsagd af en stor man nu öfvergått till en banal fras, ett simpelt skiljemynt, misshandladt såsom ett sådant, hvilket mist sin ädla prägel och blott har qvar sin dåliga metall (!). Tal. fruktade att undertryckandet af de klassi. ska. studierna skulle beröfva samhället all andlig aristokrati och göra alla lika bil dade eller snarare lika litet bildade. Vid slutet af aftonens digkussion uppträdde åter statsrådet Wennerberg, bemötande åtskilliga af de mot förslaget gjoria inkasten och särskildt betonande att det bästa korrektiv mot den af den siste tal. fruktade andliga nivelleringen var ås olika gäfvor, den olika grad af flit och ihärdighet, med hvilka menniskorna af Gud blif vit utrustade. Han trodde ej heller att en dylik fara om hon verkligen fanne?, skulle komma på bråidt uppå, att ej konung och riksdag kunde erhålla rhdrum att vidtaga åtgärder till hennes afvär jande. Tel, var derför fullt öfvertygad att ingen fara funnes vid att antaga den nu föredragna punkten med den förändrade lydelse, utskottet gifvit den samma. Under den i går afton fortsatta öfverläggs nirgen i Andra kammaren om den första Punkten i utskottets förslag, derunder de upp: l4 trädande talarne, enligt hvad vi förut nämnt, alltjemt begagnade sig af tillfället att angifva sin uppfattning af och sin ställning till förslaget i sin helhet och derunder en del talare gingo ganska djupt i detaljer äff Ven rörande andra delar deraf än den för ä tillfället föredragna, förordades förslaget ytterligare af hrr Adlersparre, Hjem, Carlen (med hvilken hr Malmberg instämde) Linne, t Jonas Andersson i Häckenäs och Lyth. HufVvudskälet var för de flesta, stt förslaget, med hvilka brister det än vore behäftadt.dock hade den stora förtjensten att latinet något undanskjutits. Dock syntes härvid emellertid som om hrr Lyth och Carlen mera gifvit vika för den rädande allmänna öfvertyfl gelsen än för någon egen åsigt om den tidiga latinläsningens olämplighet; ty den förstnämnde ansåg sig särskildt böra taga såväl studiet af de klassiska språken, som den klassiska linien i allmänhet i försvar för de angrepp, som blifvit mot densamma gjorda, och den senare bekände sig hysa den äsigt, att äfven den reala linien kunde hafva gagn 2 af latinet såsom grundläggande formelt bildningsmedel, Emot förslagets antagande uppträdde åter Wider aftonens sammanträde hrr Lyttkens och Hedin, hvilka yrkade återremiss, samt hr Thomasson, som under uttryckande af den ksigt, att representanterne ej haft tillräcklig tid för att pröfva ett på kommande ge nerationer så djupt ingripande förslag som det föreliggande, föreslog att riksdagen, under anförande af denna omständighet som skäl, hvarför den ej kunnat fatta något bestämdt beslut, skuile anhålla, att K. M:t ville taga frågan i förnyadt öfvervägande och till nästa riksdag inkomma med nytt förslag. t Det allvarsammaste angreppet mot förslaget var likväl det, som gjordes af hr Hedin. Denne talare anföll, såsom man lätt kan ana. förslaget från en helt annan nunkt än