nom tanken att döda såväl hustrun som barne: den förra dels på grund af hvad som nyss för fallit och dels emedan han länge misstänkt hel ne för otrohet, som mycket skulle ha grämt hi nom, samt de senare dels derför att han ej al såg sig vara deras fader. och dels af det skä att han ville befria dem från att lida nöd. Ha steg nu upp och tog den i rummet å en hyfve bänk liggande yxan, gick derpå ut i köket oc tilldelade hustrun, som var sittande i sängen, e hugg i hufvudet under yttrande: Der har du och, då hon härvid qvidande föll tillbaka, ytte: ligare ett hugg, hvarefter hon blef tyst. Om delbart derpå dödade han, likaledes med yxar den utmed hennes sida liggande 3-årige soner at vände sig sedan mot vaggan och med tv slag af vedträdet dödade det deri liggande ba net. I samma säng som modren låg äfven de 5-åriga dottren, som vid huggens utdelande vak nade och började skrika, hvaraf åter den å gol vet liggande 7-årige sonen uppväcktes; tagand sina byxor i handen sökte han fly till dörren fö att komma ut, men träffades der af fadrens mö! dande hugg i bakre delen af hufvudet, så at han föll framstupa, dervid en del af hjernan fo ut på golfvet. Sedan detta var gjordt och all blifvit tyst, tog hau vedträdet oeh tilldelade hv strun ännu ett par slag i hufvudet för att för säkra sig om att något lif ej hos henne fann ox Efter att ba lagt vedirädet på hustrun röst, tog han den förskräckta flickan ur sänge med sig in i rammet och lade henne i sin bäd samt stängde och reglade dörren. Af personer, boende å Killingholmen, uppgats att den sårade flickan sagt, attfadern, sedan ha: slagit modren och syskonen, med en fällknif så rat henne, men att han, på hennes böner och ef ter det hon på hans Spana lofvat att ingen genting omtala af hvad hon sett, sagt sig vilj: skona henne till lifvet. Sanningen af denna Tpp gift förnekar Östlund helt och hållet. förmäland att detta barn var det enda han älskade samt at det aldrig varit hans mening att bringa henn om lifvet och att den skada hon erhållit had skett af våda alldenstund eggen af yxan kommi hennes hufvud för nära, då han högg till del bredvid liggande brodern Carl Julius. Under afgifvandet af denna bekännelse va Östlund lika slö oeh kall som förut samt förkla rade att han icke kände någon ånger öfver sil missgerning. Hustrun, hvars namn är Kajsa Jansdotter Wik ström, uppgifver Östlund vara född i Aug. må nad 1833 och sjelf säger han sig vara född de 29 Juni 1838 i Ransäters församling i Wermlan samt med denna sin hustru gift sedan 1863, di han var boende i Rude by i Tunasocken. I äkten skapet hade makarne haft 5 barn, af hvilka et dog för 7 år sedan. Att förnt hafva varit fö urbota brott straffad eller tilltalad förnekar han Vid Sundsvalls rådhusrätt har Östlund flerfal diga gånger varit tilltalad och dömd för fyller m. m. och många gånger har den nu mördad hustrun infonnit sig hos poliskommissarien och begärt hjelp och skydd mot mannens vildsinthe och våldsamheter, hvilken begäran dock ej kunna en alldenstand familjen varit utom städei ende. — En gröfre våldsbragd, skrifver Hudiksvalls osten, föröfvades sjelfva påskförmiddagen inon .ogsta socken,då skogvaktaren Blixt från Ström bruk aflossade ett revolverskott i bröst hus mannen Jonas Ågren från Brytte, till hvilket Blixt blifvit inbjuden på traktering.. Mellan dess: båda personer hade i flera år dödsfiendskap råd och hafva de sökt göra hvarandra så ondt som möj ligt, synnerligast under helgerna, då bränvins floden varit stridast, och för denna fienskaps skul var Blixt ständigt beväpnad. Vjdnu omförmäld: tillfälle var Blixt nykter, men Ågren full, lika som ock ett närvarande vitne; ett annat vitn var nyktert, men är en förklarad fiende till Ågren så att det ock, då Ågren ej föll, ehuru tvenn skott mot honom aflossades, under svordom be klagade, att skotten ej träffade bättre. Slutka tastrofen timade utanför Ågrens stuguknutar men ännu ett dygn derefter gick Ågren uppe på fötterna; nu är han, som det tyckes, på sitt yt tersta. Samma dag var ock Blixt nära deran at med ett skott träffa Ågrens sexårige son, dett: sannolikt utan afsiet; men huruvida brottet mo gren, som var full, var nödigt till sjelfförsvar torde väl blifvande FR upplysa, ifall de ena vitnet är fos gren, som förr vari anstä!d bland Jemtlands hästjägare och var ill känd för sin våldsamhet, har hustru och tre barn