sten Diskussionen rörande gifta qvinnans eganderätt. Första kammaren. (Forts, fr. torsdagsbl.) — Hr Nordströms AF de tre hufvudafdelningar, hvari familjerätten utgrenar sig, är det giftoamannarätten och målsmannarätten. som närmast röra qvinnans ställning i familjen och samhället. Under sistförflutna riksdag förevar frågan om upphäfvande af giftomannarätten tillpröfning. och yttrades då af en ärad talare och statsman bland annat att qvinnans rätt att träda i gifie efter eget godtfinnande, så snart hon uppnått myndighetsåldern, vore en af hennes oförytterliga rättigheter. Så betraktades den emellertid ock redan af den äldre Tagen, då den tillstadde domarens mellankomst F fall af giftomannarättens missbruk. Hvad man vid bifollet till upphäfvandet af denna rätt åter glömde. var dess nära samband med målsmanna. wätten, och huruledes principiella förändringar i det ena afseendet nödvändigt äfven ur denna syn punkt påkallade en revision i det andra. För slaget rörande giftomannarätten hade under se naste ksdag utgått från regeringen. Nu bar från henNe någor ej afhörts i afseende å målsmannarätven; det är på initiativ af en ärad med. lem af riksdagen. som frågan derom nu kommit till behandling. Hvarifrån initiativet utgått. må emellertid var likgiltigt; det vissa är, att. när Hagstiftningen hevättigar en till myndig ålder Tkommen qvinna att. äfven mot sina närmaste an hörigas råd, med hela sin förmögenhet träda ut tue sin familjs skydd och in under sin sjelfvalde mans välde, han ock bör erkänna hennes anspråk vå ect i lagen finna stöd för sin oförytterliga rä Sghet att blifva behandlad så, sem hennes sedh, 78 väsende krätver och hennes höga uppgifi wiljemoder påkallar. Det är i detta hän seende vr Jag, ännu ailtför mycket beherrskac af sådana Ssigter om hustruns ställning i äkten skapet, särs kildt hvad ezendomsgemensamheter angår, som i tidernas fordom omfattades al våra fäder. lemnar . tekiligt, öfrigt att önska, och som dock i senning v i förtjenar art betänkas hos os: ej mindre än i an få kulturländer. der man re dan frångått de älvte grundsatsers a. utan at Skconskapete helgå dernxenom visat sig hafva li it. S Lagutskottet, för sin det, har likväl i sitt 63 tänkande icke slutit sig till wenna mening. Gri pet, som det vill synas. af alltör känslofull hän förelse för äktenskapets ideal ock af djup beun dran af den sammansmältning, som emellan ma karne genom kärleken och förtroendet i äkten: skapet skulle åstodkommas, har det på en motivering, som egentligen icke vänder sig om huf: vudpunkterna i förslaget. hemställt, att motio nen ej måtte till någon åtgärd från riksdagen: sida föranleda. Härvid synes utskottet hafva förbisett, att det personliga förhållande makaree emellan, som sf detsamma framhållits. icke nt gör hufvudpönkten i motionärens förslag. Le fa kan ej skapa förtroendet; den kan endas ämmande inverka på missbruk deraf, och son sådant missbruk väsentligen kan af mannen ut d.fvas genom hans på målsmannpsrätten, så om fat tande den nu är, grundade förvaltning af ej väl boets gemensamma, som hustruns enskild: egen. tom, är det rätteligen på egendomsförhål landet .mäkarne emellan, som motionären sök fästa tu pmärksamheten. med hemställan om re vision 4 dithörande lagstadganden. Efter mit omdöme saknas icke skäl för en sådan hemstäl lan, och tillåter jag mig att ji sådant atseend erinra om åtskilligt till saken hörande. Lagen slufjer makars bo. i hvad eganderätter angår, i två delar: den. som hvardera maken cn skildt eger, och den, som båda makarne anse ega gemensamt. Den uppställer ock de grunder efter hvilka hvardera delen skall, då fråga deron uppstår, från den agsdra urskiljas. Den uppstäl Jer vidare såsom regel, att hvardera maken skal under titeln: giftorätt i det gemensamma boe sega lika stor andel, men tillåter derjemte at iftorätten må genom äktenskapsförord kunon: Yonventionelt bestämmas, tilläggande likväl sej örord göras om annat, än makarnes gifto rött. Men, då lagen tillerkänner mangen, Pp y nd af hans målsmannarätt. uteslutande rät till ) örvaltning ac hela boet med all dess afkast som fa