gång till medel för bestridande af omkos naderna finnes af de besparingar på förs hufvudtiteln, som uppkommit gendm Söt i madö trönskifte. Den. ohdå anmärknin få På än nå Hell kunde finna sig befoga ll Käknd göra, skulle möjligen gälla de sena uttalandet af konungens vilja i dett afseende, hvilket möjliggjort den yttring underdånigt fjäsk, som vid riksdagens bö jan gjorde ett så obehagligt intryck. Hä till har dock möjligen skälet varit någno slags tvekan 8 H. Mits rida om terefion säs lämplighet, lksöm orsaken dertill, att bt åilltst Sm kröning i Norge tidigdre fatt: ues och tillkännagafs, kanske låg i det stad gande derom, som norska grundlagen anse innehålla. När ett sådant beslut åter ya fattat, syntes mähända en uraktlåten kri ning i Sverige H. M:t innebära nåson Hiså aktäln tööl detta land och dess tUntonell Ställning, till följd hvaraf senare det besln tillkommit, hvarigenom vårt land tidigar än broderlandet skall få åtnjuta förmåne; af en krönt konung. Härom är då nu mer: ingenting att säga, utan vilja vi blott met anledning af det fattade beslutet uttryck: den önskan, att den högtidliga teremdnier måtte för konungön personligen liksom för fäderneslandet i gin Kölheb fhodförå allt dö pop otK dett Fälsighelse, som dermed kun gyltas. Emellertid tyckes, äfven 8ågn Iragan dy sv na kröningen benom K. M:ts uttalande mast Vit stöld på aln rätta bönkt, ett oKNdt för KNM frPör densamina och hvad dertill -vfer. Samma underdöniga fjesk, som, in nan konungens tanke i frågan var känd, visade sig så beställsamt att genom hennes för tidiga upptagande inom riksdagen gifva henne en skef riktning, Kar ätör indre Kifrndstidets Eömmunalstyrelse Varit iramme vch väckt ett obetänkt förslag, hvaraf resultatet tvifvelsutan blifver lika obetydligt, som af talmarskonferensen på riksdagen. Äfven här har man sökt taga den besln tande myndigheten sgenöm örvorradi Häri dan lika kitet lyckades deri. Vid Svadsfullmäktiges sammanträde i tisdags blef nemligen, såsom numera är allmänt kändt, efter det åhörare och referenter utvisats, beredningsutskotteta förslat dörtni, ant. tok. helms Stad iedelst eh festbal borde fira deras majeståters kröning, helt och hållet oförberodt föredraget KA hå att; då robositign deröts trölhetälts och SliFiL ihod Lägra ja besvarad, genom kfubbslag förkla: ras antaget, när lyckligtvis bordläggning af några ledamöter begärdes, Då eninsänfark 1 dagens tidning, hyllkeh synes frillt hkemmMastadd med saken, upptagit deäs formölla sida till beträktande, villa, vi söka stt är ei PDAG synpinit Belyna Ha , ren 10rst beträffar betydelsen af sjelfva kröningen, på hvars uppskattande paturligen frågan om lämpligheten af desz ytter. ligare högtidlighållande gönömM akdra festof är beroende, hafva vi förut förklarat oas ej gätta densamina yntterligen liögt, Fan targ, Ripa deck i dätta fall vata Äelacb, R vi vilja derför antaga att konunzens mening i detta fall är, säsom hon bör vara i alla, ett sant uttryck af hela folkets. Men om äfven betydelsen för svenska folket af dess konungs kröning skattar än så högt kan väl ifråsäsåttåe butuvida Stockholms stad derför bör atställa eh särskild fest. Vi förmoda döck attimånheten om hufvudstadebs värdighöt såsom läidets första kommin I Berödningsitsköttets förut om hämnd förslag, Bj heller vilja vi förneka Kiltigheten af det motiv, utskottet anfört för sitt förslag, nemligen att sädana fester tillförena vid Nikons tillfällen ögt räns, forsta blott attmärkahda ätt ch bed eldläst orjenar alt Dibeh ilas, såvida den är god, Men äfven tänder antagande att hufvudstadeh lämpligen bör gifva något uttryck a find glada och hjetidliga KAhalet bd AR: Jednipg DD. Musz xröning, kunna vi icke anse en bal för ett synnerligen Passande, Detl är väl sannt act just det sättet förr begagRats, mon förändrade förhållatidet toröb tar! vå fö eg häri, Vid ett, biläger, såsom 230 elich 1069, må en till de höga unga Makarhes ära och glädje tillställd festbal! ånseb hafva åtminstone HäTton styjtimelse till skäl för sig. Vid eh krönlug ellök änrhati nn konöbgahtsdt glädjande tillfälle kan en bal bl anses opassande, i fall det har några. föedlemmar, som kunua förutsättas ha något nöje deraf, såsom fallet var både 1844 och 1860. För närvarande Äter kan en bal knapti antagas erbjuda något nöje åt konungen och drotiningen — do enda af konöngahusstsl. medlemmar, för hvilka det rimligen kanji tänkås vara ånstäld -— äå den förre redan: befinner sig ett bodt stycke inne i medel Udet HOl Gen senare, ehuru visserligen ännu: Bola dansåldern, allmänt anses ega en allvarligare sinnesriktning, än att en luxuös ball: för henne akulle vara nägon angenäm loc-: kelse. Hvad som dock mest talar mot en bal såsom en å komtanfions värnar och på dess beköstjäd tillstålld fest är att den kan. blifva tillgäk5lig endast för representanterne, BF Vistö samhällsklasser, som på grund af! tang eller förmögenhet redan förut äro tilll räckligt gynnade, Skall Stockholms stad4 nödvändigt anordna en fest, anse vi att den1 Å E t bör ställas så, att e2å många söm möjligt af dess invånare af alla klasser deraf kunna få nägon glädje och ett godt minne. Hufö en sådan fest skall anordnas är visSörligen ett problem, som ej är lätt att lösa och hvad oss sjelfva angår äro vi ej fullt på det klara rörande lämpligheten af en sådan. Men desto fastare är vär öfvertygelse om vlämplighetön al hvarje festtillställning, vid hvilken de lyckligare lottade samhällsläSserna roa sig på det allmännas bekostnad. Man behöfver ingalunda vara kommu nist derför att man har någon försyntbet för att väcka förargelso hos de svagare och ringare, Slutligen kunna vi ej underlåta att an. märka det något föråldrade i den uppfattningen, att ett fritt och tänkande folk skall vara färdigt att vid första vink mitrycka känslor af glädje eller sorg till följd af inj! om konungahuset timade händelser. Svenska! folket och Stockholms befolkning ej minst! deltog nyligen af uppriktigaste hjerta isak: ! naden af en ädel och folkkär konung. Jul) sannare och mindre på beställning fram-! komna uttrycker af dessa känslor voro, de-!1 sto mer motbjudande förefalla oss de offici-!. ella glädjebetygelser, som man nu vill anordna. Förtroendet, aktningen och tillgif; j l q 1 : i 1 Er AR a de ma on venheten för hans efterträdare behöfva i sanning ej vara mindre, derför att man betviflar lämpligheten af särskilda fröjdefester såsom mer eller mindre omedelbara följder af tronskiftet. Kamrarhea ha i dar vid middacwetidan haft