burhistoriska sällskapet yurattåk den naturhisto-. tiska sektionen af Stöckholms läraresällskap, ty om det sistnämnda existerar alls icke några sektioner; ett inom läraresällskapet förlidet år framstäldt förslag om sektioners bildande förkastades med alla röster mot fyra. Insändaren tister sig icke vid det i Aftonbladets referat förekommande uttrycket, satt endast i skolans 5 första klasser undervisning i mnaturvetenska skulle inrymmas: (ty ordet naturvetenskap är tydligen ett skriteller tryckfel för det riktiga orlet naturlära), ej heller vid orden insedda föremål, hvilka äro fullt ut lika obegripliga som attrycket allmän naturlära enligt referentens utsago skulle hafva förefallit naturhistoriSka föreningens ledamöter (insändaren veterligt yttrades det endast, att termen naturläraicke var tillräckligt tydlig), ej heller vid förmenant, att en gosse, som genomgått tredje klassen. efter det nya förslaget om nioårig inträdestid skulle vara endast 11 år (detta kanju likaledes vara ett oskyldigt misstag i stället för 12 år); insändaren vill i stället öfvergå till andra yttranden af referenten, hvilka bättre förtjena att å heter det t. ex., att naturalhistorien (naturligtvis i det kungliga förslaget) betraktas som en barnleksak; ett sådant uttryck fäldes åtminstone ej offentligt under den inaturhistoriska sällskapet hållna diskussionen. Vidare framställdes dervid, dock ingalunda allmänt, den åsigten, att i andra eller ännu hellre i tredje klassen början skulle göras med att i botaniken meddela en öfversigt af några få växtformer till uppfattning af deras organolikheter och så in-) hemta förberedande kunskaper att begagagna en flora; den åsigt, hvarom sällskapet förenade sig, ) innehöll dock blott, att en sådan kurs (jemte åtskilligt annat) skulle inhemtas i de treane första As3erna. I afseende på undervisningen i naturämnen ij fjerde och femte klasserna vilja vi anmärka, att Aftonbladsreferenten synes hafva uppfattat de inom sällskapet uttalade meningarna så, som skulle allmänna åsigten hafva varit den, att naturalhistoriens studium skulle hafva försteget framför studiet af de fysiska och kemiska grundbegreppen, då förhållandet deremot var, att lika rätt tillerkändes båda dessa afdelningar. vad vidare beträffar det i referatet uttalade påståendet, att ytterst få arbeten ens i de deskriptiva delarne och nästan aldrig i de morfologiskt biologiska numera författas på latin, dels att det lilla qvantum af latin, som erfordras härtill, ingalunda, såsom erfarenheten från många herrar författare i det deskriptiva bevisar, behöfver en 6-årig kurs i4atin, att i det dagliga lif. vet, i tekniken 0. s. v. begagnas en mångfald af uttryck (linier, punkt, qvadrat etc.), hvilkas begripande ej behöfver föratsätta latinska studier-, så talades det väl om innehållet i förra delen af detta citat, ehuru det egentligen icke kan sägas hafva ingått i diskussionen, hvaremot den senare afdelningen (från ocly med orden att i det dagliga lifvet-) alls icke nämndes under öfverläggningarna. S Längre fram i referatet läser man: och kunde den dag randas, då grekiskan uteslötes ur skolan och latinet inskränktes till sista klassen, så hletve tiden tillräcklig-. Dessa ord om latinet må stå för referentens egen räkning, ty något sådant påstående uttalades hvarken under diskussionen eller vid dess sammanfattande. Säkerligen skall mängden af sällskapets medlemmar instämma med insändaren i, att ett sådant uttalande legat utom sällskapets befogenhet, och att den sak, hvilken alla medlemmarne så varmt omfatta, skulle af en sådan förklaring — om den blifvit afgifven — lidit stor skada. ar detta dock redan skett, så får Aftonbladsreferenten skulden derför, som refererat mer än det, som föreföll, och gjort det på ett oklokt och för sakens framfång skadligt sätt. Utropet: Detta i en stadga lör Sveriges elementarskolor år 1873 kommer också ur referentens fatabur, men tillhör icke sällskapet. Hvad det sista stycket i referentens opus beträffar, så är det otvifvelaktigt det bästa i hela Uppsatsen, och insändaren är öfvertygad, att natnrhistoriska sällskapets medlemmar dela de deri framstälda åsigterna, men att just säga som referenten gjort. att sällskapet uttalade dessa åsigter-, är väl ett förhastadt påstående. De festa personer, som yttrade sig på sammankomsten måndagsaftonen den 24 Mars, höllo sig vid sak, och framkommo ej med granna fraser, som referenten gjort. Hans opus skulle tvifvelsutan hafva varit godt, om han gjort det till en sjelfständig BPR och ej i referatet inväft enskilda åsigter och önskningar samt utgifvit dessa för sällskapets. Insändaren af dessa rader är fullkomligt lika stor vän som referenten af naturvetenskapernas studium vid elementarläroverken, men han anser, att denna sak bättre befrämjas genonr hofsamhet i fordringar, och att en naturvetenskapernas målsman ej bör likna latinets och grekiskans beundrare i ofördragsamhet. Både gamla språk och naturvetenskap kunna väl trifvas bredvid hvarandra i skolan och samfäldt verka till bildningens befrämjande. En sak vinner ej, äfven om den är aldrig så rättvis, på att ensidigt framställas, hvilket skett i Aftonbladsreferatet. En god föreställning om det naturhistoriska sällskai måndags. uttalade åsigter fås deremot af jet referat, som stod att läsa i Stockholms Dagblad för den 27 Mars; så är åtminstone både nsändarens och andras mening. X.