Lagbyrån må svara för sig sjelf och in sändaren tror att byrån kan göra det. AfBigten med insändarens uppträdande är endast att fästa uppmärksamheten på den följd, som sannolikt uppkommer, om riksdagen biträder Andra kammarens mening. Behofvet af åtskilliga högst vigtiga förändringar i våra lagar är allmänt erkändt; lika allmänt, åtminstone hos alla sakkunnige, torde det erkännas att uppställandet och redigerandet af lagförslag erfordra synnerlig insigt och varsamhet. j Om nu äfven en mera omfattande lagfråga blifvit behandlad i lagberedning eller komit6 och dess vanligen efter fierfaldiga omröstrångar tillkomna betänkande föreligger, så återstår dock — i den ej osannolika händelse att regeringen icke till fullo delar kymiterades åsigter — ett grannlaga och vigtigt arbete för regeringen, som skall framlägga sitt eget, den ena statsmaktens, förslag. Regeringen måste bestämma sig för den hufvudriktning, uti hvilken lagförslaget skall affattas, och läta i öfverensstämmelse dermed detaljerna utarbetas. Af någon sakkunnig kan svårligen bestridas att justitieministern till biträde härvid har behof af särskilda för ändamålet tillkallade biträden. Sedan lagförslaget blifvit fullständigt utarbetadt, öfverlemnas detsamma till skärskådande af högsta domstolen; och antagligt är att med föranledande af gjorda anmärkningar en ytterligare slutlig revision af förslaget måste ega äum innan regeringen fraxalägger sitt förslag för den andra statemakten, Uppenbart synes det sålunda vara att hvar och en representant, som önskar att från regeringen erhålla de efterlängtade lagTörslagen, bör bevilja de medel, som erfordras för aflönande af justitieministerns biträden. Vägras åter anslaget, lärer anspråket på dessa förslag väsentligen få förminskas, . Varm vän af lagförbättring. ör ar RA Len St Ra