STOCKHOLM den 18 Mars. Om behofvet af en förberedande examen för de teologiska studierna. Det är en egen företeelse inom vårt högre undervisningsväsende, hvartill vi tvifla att något annat land kan uppvisa något liknande, att, på samma gång elementarstudierna i sko lan få en allt större utsträckning, förspörjes en tendens att öka antalet af och fordringarna i de akademiska preliminärexamina. Så inrättades i medlet af 1860 talet en förberedande examen för inträdet i kanslioch rättegångsverken, hvilken i medeltal torde erfordra tre till fyra terminers studier, då den förra preliminärexamen för hofrättsexamen absolverades på en termin och för kansliexamen ingen dylik förut fanns. Införandet af denna preliminärexamer tro vi dock hafva haft fullt skäl för sig, så mycket mer som fordringarna i densamma äro af den art, att de kunskaper, på hvilkas befintlighet han utgör ett bevis, i allmänhet äro ej blott nyttiga, utan äfven nödiga för den blifvande embetsmannen. 1865 inrättades en s, k.teologico-filosofisk examen, ungefär motsvarande de äldre juridicooch medico-filosofiska examina, hvardera kräfvande en tid af tre till fyra terminer, hvilken, på samma gång den kunde träda i stället för filosofie kandidatexamen såsom förberedande för de högre teologiska studierna: kandidatoch licentiat. examina, gjordes valfri före afläggandet af de vanliga profven för inträde i presteståndet, i hvilket fall han medförde beräkninningen af ett presterligt tjensteår. Orsaken tillinförandet af denna nya examen, hvarom förslag för omkring tjugu år sedan utgick från teologiska fakulteten i Upsala, var helt naturligt att afhjelpa de brister i allmän bildning, som avsågos vidlåda presterna i allmänhet och i vår tid, med dess starkare andliga rörelser och i-allt vidare kretsar utsträckta odling, kunde verka missaktning mot sjelfva läroståndet. Denna orsak var fullt giltig, särdeles på den tid då förslaget framstäldes. Huruvida denna giltighet ännu i lika mån fortfar torde vara en annan fråga; liksom det säkerligen kan betviflas att denna examen, såsom frivillig, kunnat för höjandet af prestbildningen i allmänhet uträtta allt det dermed åsyftade gagn. Behofvet af nya preliminär-examina ansågs dock icke härmed fyldt. En af den förre ecklesiastikministerns sista embetsåtgärder, hvilken — om vf icke missminna 088 — ej ens under hans tjenstetid hann att offentliggöras, var införandet af en dylik säsom förberedande äfven de högre filosofiska spe: cialstudierna eller med andra ord en fördelning af den hittills befintliga filosofie kandidatexamen i tvenne, en kandidatoch en licentiat-examen, af hvilka den förra så temligen motsvarar de s, k. filarne för de högre studierna inom de högre fakulteterna. Äfven till denna nyhet var skälet lätt att inse. Den gamla filosofiska kandidatexamen med sina tvångsämnen och hufvudämnen ansågs allt för omfattande, oeh i stället för att koncentrera studierna kring de förra, valde man att ännu mera utsträcka den på bredden genom införande af en obligatorisk preliminärexamen. Denna utväg kan med fullt fog anses mindre lycklig, och klagomål öfver de frukter för studierna, som han befaras komma att bära, hafva ej heller underlåtit att höra af sig. Bland annat har rektor vid Upsala universitet i ganska allvarliga ord offentligt förklarat att de akademiska studierna på und af för mycket reglementerande hålla på att förlora sin karakter af sjelfständighet, hvilken tanke vår korrespondent i Upsala än vidare utvecklat. Om man besinnar, att vid sidan af denna riktning inom vårt undervisningsväsende tidt och ofta förspörjes klagomål deröfver, att den vetenskapliga bildningen i vårt land upptager allt för stor del af medborgarens lifstid, hvarigenom många dyrbara år, hvilka han borde få använda på utöfningen af ett praktiskt lefnadskall, åtgå för inhemtandet af den teoretiska skicklighet, som utgör blott ett vilkor derför; så förefaller det icke osannolikt att dessa saker stå i ett visst sammanhang med hvarandra. Det är nemligen ganska naturligt att ju större utsträckning de förberedande studierna erhålla, ju mera tid och krafter de taga ianspråk, desto mindre återstå för förvärfvandet af grundligare specialkunskaper, så att det stora flertalet af studerande stannar vid de förra, som ofta inhemtas på den 5. k. lexläsningsvägen, utan någon högre grad af sjelfverksamhet å deras sida, Den vidsträckta allmänbildningen utgör således ett hinder för utvecklingen af en högre veten skaplighet. Men om nu också den unge studeranden — hvars mål är ett af de två: antingen att nå högre sjelfständiga insigter inom den vetenskap, han på grund af håg och anlag gjort till sin hutvuduppgift, eller ock att så snart som möjligt blifva färdig med ett praktiskt lefnadskall — oaktadt han ena gången efter den andra gett målet glida andan och nya vilkor ställa sig mellan honom och detta; om han verkligen det eaktadt håller nt i sin kamp derför, är det dock naturligt att dels lång tid, som kunnat mer ändamålsenligt användas, blifvit förbrukad blott och bart på förberedelserna, dels att sinnet just på grund häraf mist en dei af den spänstighet, som lifvet för tyl landet af sina högre mål kräfver. Vi anse det derför för en välsignelse för den unge vetenskapsmannen och tjenstemannen, lika väl som för yrkesmannen, att så snart som möjligt komma till rätta med sitt. speciella kall för lifvet. Och detta bör så mycket lättare kunna ske, då det är ett af ingen, som med dylika förhållanden eger bekant: sn fhinm att dön NUvarande O OM mu br a DD od KR pt TT RR m—— 2 oh