Vv OATIURAAUA A HUA TIK LIMA, SUVI ML, OA vilken här är i fråga, blifvit genomförda i lke: ere andra länder, utan att man kunnat jbai våra någon enda af de vådor och olägen-go eter, hvilka förespeglas såsom oundvikliga ho: sljder af densamma. I sjelfva det uti dy-lha ka hänseenden så konservativa England loci ntog underhuset år 1870 en lag, stödd på ke; en enkla grundsatsen, att giftermålet ejge kulle inverka på qvinnans eganderätt och ifr tt hon i allt, som angår hennes egendom, jm: kulle legalt betraktas såsom vore hon ogift. iun Jen komitå, som af underhuset var nedsatt up ör att utreda denna fråga, anställde sorg-licl älliga undersökningar och lät, såsom sedjho er är, höra en mängd personer, som kunde jan neddela upplysningar i ämnet och lemna jike aktisk redogörelse för olägenheter, som här-se löto ur det hittillsvarande tillståndet. Detbä orde kunna vara af något intresse att upp-jaf riska i minnet några af de fakta, som då jge lefvo framdragna. Det är bättre att citera hbu ådana fakta från ett främmande land, der jlit örhållandet var fullkomligt såsom hos oss, llit Skulle vi, äfven utan namn, anföra casus och i (o; illdragelser inom vårt eget land, skulle det lic! tid konna betraktas som personliga hän-ur yftningar. Sjeliva de missbruk, som deninc rättvisa lagstiftningen medför, äro temlilly sen efahanda i det ena landet som i detjkhe undra, Vi meddela här derför efter en en-lor selsk tidskrift ett kort utdrag ur redogö ds relsen för de upplysningar komiten hade invemtat: Ett egendemligt fall anfördes, bland annat, afseende på en enka, som efter sin aflidne man hade en liter förmögenhet, gifvande några pund sterling om året. En resandel? handelsman, som tvifvelsutan noga studerat lagboken, kom att fundera påden der lilla fört mögenheten, som set skulle vara trefligt nog P att rå om. Förmodligen tviflade han på sin egen tjusningsförmåga, eller antog han att den förmögna enkans advokat skulle blifva för nogräknad angående sin klients intressen; allt nog han hittade på den sinnrika utvägen att locka föremålet för sin egennyttiga läga att dricka, och under ruset öfvertalade han henne att blifva hans hustru. Til all lycka bestod den olyckliga qvinnans förmögenhet v hufvudsakligen i fast egendom, och som åt-? skilliga förbaudlingar inför rätta blifvit af? nöden, ingick krämaren slutligen på att göra. upp saken medelst vänlig öfverenskommelse. 1 Hade i detta fall förmögenheten icke bestått ? i fast egendom, så hade mannen stoppat alltb sammans i fickan och öfvergifvit hustrun så snart han behagade,lemnande henne fullkomc ligt hjelplös. Två fall berättas af ett vitne,l som varit sekreterare i lagförbättringskomitn, när denna fråga var före, så lång tid sek dan som 1856. Det ena fallet handlar om ett) fruntimmer med en förmögenhet af 2000 punds årlig inkomst, omkring 36,000 rår, hvilken af : okunnighet eller vårdslöshet hade ingått äktenskap utan förord. Hennes man förvandlade ! all hennes egendom i reda penningar, som ! han förslösade, och sedan han så fått allt,l! öfvergaf han den olyckliga qvinnap, med hvilken han troligen ingått äktenskap blott! för att åtkomma hennes förmögenhet. Det ; stackars fruntimret skaffade sig ett tarfligt: uppehälie genom att göra blommor, men kunde naturligtvis när som helst vänta att mannen skulle återkomma och hon då åter förlora det lilla hon möjligen kunnat spara. Det andra fallet rörde en hustru, som varit gift en gång förut och efter sin första man, en vinhandlare, fått en ganska betydlig egendom i aktier m. m. Som hon var helt och hållet okunnig i alla lagfrågor, gifte hon sig med sin andra man, utan att tänka på förord och blef förfärad att finna, sedan det var för sent, att hon på detta sätt beröfvat barnen i första giftet alla deras rättigheter. Det synes som om, i detta fall, den andre mannens uppförande icke lemnade rum för någon anmärkning, och att hvarken hustru eller barn blefvo lidande. Men detta förhållande var icke lagens förtjenst. Ett annat vitne berättar ett särdeles. ömmande fall. Ena gift qvinna, som var ute i tjenst, hade råkat ut för en lättjefull och slösaktig man. Han misshandlade henne ej precist, Joch gom hon var ute i tjeöst, kunde man ej heller säga att han hade öfvergifvit henne. I Men han hade gjort till en vana att, med en viss tids mellanrum, slå ned öfver henne som en hök och borttaga hvarje öre hon kunnat spara, för att sedan lemna henne iden yttersta fattigdom. Det är svårt att tänka sig ett mera hjertfrätande, hopplöst lif än denna stackars qvinnas, och hon var dock en aktningsvärd, flitig och sparsam menniska, ÅI fall sådana som detta är det som om la Igen utsatte ett pris för dem, som vant sig vid lättja och vårdslöhet. Hvarföre släpa och spara, om en sådan oduglig lätting skall skörda frukten deraf? Och likväl samlade och sparade hon åter och åter igen och tusental göra det dagligen liksom hon, med samma påföljd. Mr Septimus Hansard, pa stor i Bethnal Green, som kan antagas hafva mera erfarenhet än de fleste andra om den arbetande klassen, afgifver sitt vitnesmål lom denna fråga utan någon tvekan. Han eger kännedom om många bekymmersamma och svåra förhällanden, skapade af den nuvarande lagen, och han omtalar ett fall, utvisande en ovanlig brutalitet. : En qvinna I hade sparat en liten pennirg till sin stundande förlossning. Mannen, som kom underI fund med att den arma varelsen hade en lliten summa gömd någonstädes, yrkade på Ådess framlemnande, förslösade, penningarna loch lemnade henne att genomgå sin barnsäng bäst hon kunde. Att ett sådant vidlunderligt handlingssätt skall af lagen tillåtas, är i och för sig tillräckligt att en gäng för alla utdöma ået nu varande tillståndet. Mr Mansfield, som 8 eller 10 år varit domare i Marylebones polisdomstol i London och som förut 842 år innehaft samma befattning i Liverpool, torde äfven kunna förmodas känna något till saken. Talrika falb, säger mr Mansfield, hafva kommit till min kännedom, om qvinnor som ha skapat sig ett nytt eget hem, med eller utan barnen, och hvilkas hem blifvit plundrade och uppoch zedvända af mancen, som har kom: I mit och tagit hennes egendom i besittning, till och med förstört den, i kraft af sin äktenskapliga myndighet... Mr Mansfield har påträffat många härdt arbetande qvinnor, hvilka fortfarande lefvat tillsammans med sina på dryckenskap begifna männer, oaktadt desse systematiskt förskingrat hustrurnas förtjenst, och han tror att det enda bo ås Ila fun dattan dsamummavnlina anFaPnAas ill si k n ; d