lessa ord. lik Derföre att det någon gång kunde inräffa, att en hustra icke väl kandhade sin nskilda egendom, skola alla hustrur beröfras den lagliga rätten till sin egendom, utestängas från allt berättigadt inflytande på less förvaltning. Derföre att friheten afen D ch annan samhällsmedlem möjligen kan In nissbrukas till skada för honom sjelf och 5 ndra, bör ingen frihet finnas, utan alla rara slafvar. Det är märkvärdigt att under 9?! letta resonnement det icke fallit utskottet n, att då icke blott fall kunna inträffa, utan lagligen och stundligen förekoroma, då manens envåldsrätt öfver hustruns enskilda sgendom leder till förstöring af denna egenlom, till men för hustrun och familjen, det cunde vara skäl att lagstiftningen tärkte på någon inskränkning i denna absoluta makt. Skulle åter utskottet med nämnda fras vilja insinuera, att ett åt hustrun lagligen lemnadt inflytande på förvaltningen af hennes enskilda egendom skulle leda derhän, att denna egendom oftare än nu är fallet blefve vanvärdad och förskingrad, så innebure en dylik insinuation en förolämpning och en orättvisa, saknande hvarje stöd af erfarenheten, Betraktar man det allmänna förhållandet med enkor och myndiga ogifta qvinnor, som sjelfva handhafva sin egen dom, så skall man såsom allmän regel finna, att de visst icke äro mindre hushällsaktiga, ordentliga och försigtiga i affärsväg än männen; ja man kan till och med, utan att göra sig skyldig till någon öfverdrift, säga, att det snarare är tvärtom och att det jemförelsevis mindre ofta inträffar att en dylik qvinlig egendomsförvaltning företer ett slöseri, ett öfverdåd och en oklokhet, som leda till ruin. Med afseende på de olyckliga följder, som man med så mycken och så obeskrifligt öm förtänksamhet vill förspegla såsom hotande qvinnan sjelf i och genom denna reform, är det icke ur vägen att erinra om de hemska olycksspådomar, som på förhand låtit höra sig om hvar och en af alla de reformer, som i senare tider blifvit genomförda med afseende på qvinnans ställning, såsom i fråga om ogift qvinnas myndighet, beredande af någon möjlighet för henne att egna sig åt handel och andra yrken, hennes anställning i vissa underordnade befattningar i det allmännas tjenst, hennes tillträde till universiteten, inskränkningen i giftomannarätten 0. g v. Hvilken olycksalig förvirring och oreda har man icke från den konservativa sidan förutsett såsom en oundviklig följd af dessa förändringar; de skulle ju .ha till följd förstörandet af all sann och äkta qvinlighet och på mångfaldigt sätt bidraga att störta det stackars svaga könet i förderfvet! Vi vilja blott för tillfället erinra om det sågom ett kulturhistoriskt dokument nu mera ganska intressanta och kuriösa utlåtande, som en kunglig svensk hofrätt år 1827 afgaf med afseende på den af Lagberedningen då först väckta frågan om ogift qvinnas myndighet vid viss ålder. Man läser i detta betänkande följande tirader: Då qvinnan i vårt land, i följd af veder-. tagen uppfostrings-method icke bildas eller! danas till annan verksamhet än den somj. blir nödig för den inre hushållningens vård, hvarutöfver qvinnans egentliga verknings: krets ej eller synes vara ämnad; så måste ock deraf följa att hon, dagligen sysselsatt med sina husliga småbestyr, icke kan, så! gom mannen, reflecterande på de större tilldragelserna i allmänna lefvernet, vinna den bekantskap med händelsernas vanliga gång, eller förskaffa sig den erfarenhet af verlden: och menniskan, att en ovilkorlig rättighet att råda sig och sitt gods kunde utan fara henne anförtros, såsom medel till en sällhet, hvilken, då den vore sjelfberedd, förmodades-derigenom blifva mera hel och fullkomlig. Det torde i vår tanke vara alldeles otvifvelaktigt, att rikets äldre lagstiftningar, hvilka förklarat ogift qvinna böra stå under förmyndare, dervid, med hänsigt till det anförda, icke haft annat syftemäl, än att freda qvinnan från de faror, man eljest hefarat af hennes oerfarenhet och medfödda godtrogenliet; och det förekommer oss, som skulle man i detta fall, långt ifrån att vilja utöfva en orättvisa -mot qvinnan, tvärtom varit ledd af den mest ädla föresats, att, ge: nom det man uppdrog värden och förvaltningen af hennes egendom ät dem, som genom slägtskapsbanden voro henne närmast, bereda henne det lugn och den stilla förnöjelse, hvaraf hon, sig sjelf lemnad och i jemt beroende af andra, troddes icke komma i åtnjutande. Man lärer ej, utan att vilja jäfva erfarenhetens mest evidente läror, kunna påstå, att denna föresats i sin utöfning varit qvinnan skadlig, eller förneka, att, om ock exempel funnits på en och annan ogen eller orättrådig förmyndare, qvinnans rätt likväl i allmänhet varit med öm rävtrådighet behandlad. Under budet om qvinnans omyndighets-tillstånd, har hon, närmare sluten till familjekretsen, hittills undgått frestelsen, att med det bekomna fäderneeller möderne-arfvet försöka att, på egen hand, skapa sin lycka; hon har ock aldrig hittills blifvit blottstäld för vådan af dessa försök: hon har ej, utkommen från fädernehuset, behöft vända sig med bön om råd till den förstkommande: hon har sluppit begråta följderna af illa beräknade företag och obetänksamt ingåogna förbindelser; kortligen, hon har hittills icke känt vidden af sin egen svaghet: ledd af vänskapens förtroliga hand, åt hvilken lagen jemväl anförtrott vården af hennes egendom, har hon undgått falla ett dubbelt offer för förledarnes illistiga be räkniogar: vid sidan af en bldrig far eller mor, har hon förnöjsamt egnat sin omsorg åt deras hyllest och vård, ej lockad af begäret att, såsom sjelf myndig, tänka och handla blott för eget bästa; och hon har, då hon förr eller senare inträdt i äkta ståndet, ditfört med sig, icke inbillningen att den myndiga qvinnan vore lika god som den myndigr mannen, utan, då hon i sin make endast sett en sjelfvald förmyndare, hvilken af öm kärlek och välvilja åtagit sig hennes angelägenheter, har hon varit lifvad af den sanna undergifvenhetskänsla, som alltid skall utgöra ett oeftergifligt vilkor för den äktenskapliga föreningens sällhet och lycka. Sådana hafva, efter våra åsigter, följ derna varit af budet om qvinnans omyndighets-tillstånd och en framtids erfarenhet skall, om detta bud förändras, säkrast visa hvad I Rn fat Må 2 CV