egendom ej är beskyddad afsamnmna lag, som gäller för öfriga underj1C såters egendom, så länge är det d en dårskap att tala om ett höjande ja! af qvinnans ställning i allmänhet. te Oh. Dickens. Det betänkande, som innevarande riksdags! d lagutskott afgifvit rörande hr Walldns mo-jt: jon om en lagförändring, som skulle gå utjs lerpå, att gift qvinna, der ej annorlunda blifvit öfverenskommet, må få råda öfver sinla enskilda egendom eller åtminstone öfver sin!b wrbetsförtjenst, företer åtminstone ur en syn: )k punkt någonting glädjande, a Detta glädjande ligger deri, att utskotietjn I god tid gripit sig an med denna fråga och in framkommit med sitt utlåtande så tidigt, att riksdagens kamrar kunna hinna grundligt diskutera detsamma och, om så finnes behöfligt, återremittera sakea till utskottet för närmare utredning och sorgfälligare öfvervägande. Vid 1868 års riksdag blef en motion, som afsåg borttagande af de ord i giftermålsbalken, som handla om mannnens målsmanskap öfver hustrun, tillden grad försummad af lagutskottet, att den icke ens blef föremål för något utlåtande från utskottets sida. Vid 1870 ärs riksdag, då samma motion förnyades, behagade utskottet visserligen taga densamma i öfvervägande, men så sent, att betänkandet, som var afgifvet den 6 Maj, ej kunde komma till behandling i kamraree förr än den 10 Maj midt under brådskan för riksdagens afslutande. På samma sätt gick det med en motion i samma syitoing vidl 1871 års riksdag. Betänkande derom afgafsi den 4 och kom till behandling i kamrarnej( den 12 Maj, sålunda i riksdagens elfte timma. : Vid denna riksdag har utskottet ställt) denna angelägenhet bland de första, som borde: komma under behandling. Dess å kamrarnes l: bord va hvilande utlåtande är dateradt den 4 Mars, Vi se häri en hugnelig inverkan at denl. till allt större klarhet och inom allt vidsträcktare kretsar sig utvecklande allmänna mening,) som ställer denna fråga på dagordningen och skall fortfarande ställa henne der, tills hor erhållit en tillfredsställande lösning. Det är någonting ganska märkligt med den allmänna gången al vigtigare lagreformer, som afse att undanrödja stora häfdvunna orättvisor. Då förslag om någonting sådant först väckes, egnar det ofantligt öfvervägande flertalet af praktiskt och förståndigt folk deråt på sin höjd ett medlidsarat småleende. De karakterisera saken i fråga helt summariskt såsom fantasteri och känslosamhet och kunna icke rätt begripa, huru det kan falia någon in att vilja befatta sig med någonting så opraktiskt, då det finnes så ofantligt många saker, som ha ett riktigt praktiskt intresse för ögonblicket: jernvägsfrågor, myntfrågor, skattefrågor 0. s. v. Förslagetkommer då till en början kvappt under allvarsam behandling; om det icke blir i tysthet afdagataget af vederbörande utskoct, blir det af detsamma på mycket förnämt sätt och med mycken öfverlägsenhet förklaradt vara ar beskaffenhet att icke påkalla någon verklig utredning eller föranleda någon den ringaste åtgärd, och diskussionen i kamrarneinskränker sig vanligen till några af motionären samt möjligen någon annan opraktisk ledamot hållna sorgtal vid den oundvikliga begängelsen. Men förslaget, ehuru för tillfället begrafvet, är likväl icke dödt. Det kommer åter ännu en gång, flere gånger, och slutligen kan man icke undvika att inlåta sig på ett allvarligt diskuterande af detsamma. Nu drager man i utskottet fram en hel arsenal af det slags vapen, som lämpa sig att använda mot alla reformförslag. Det nuvarande förhållandet är häfdvunnet och har sin rot i det allmänna föreställningssättet; det sammanhänger så nära med ena mängd andra förhållanden, som icke kunna förän dras; det hvilar på en grundid, som är så vacker, at; man blir riktigt rörd, när man börjar tänka derpå, äfven om man under hand måste medgifra, att denna idå icke just beror på nämnda förhållande elier i och genom detsamma förverkligas. Det nya, som föreslås, är deremot någonting, som är oförsökt, och hvars verkningar det är alldeles omöjligt att kunna på förhand beräkna. Juristerna komma nu också med tusen betänkligheter. Den föreslagna förändringen berör så många befintliga lagstadganden, att det skulle bli ett mycket omfattande arbete att genomföra densamma, och detta arbete tyckas de anse såsom någonting så ocrhördt, att det icke kan komma i fråga att gripa sig an dermed, äfven om man i det fallet har att tillgå föredömet af de flesta andra civi liserade länders lagstiftningar. Nu kommer det emellertid till en allvarlig debatt om saken, i hvilken de skäl, som tala för reformen, bli med klarhet och bestämdhet framdragna, om också den konservativa sidan ännu öfverflyglar dessa med ett rikt förråd af både patos och satir och i voteringen vinner en lysande seger. Blir saken sedermera efter ett eller annat år ånyo bragt å bane, visar det sig emellertid, att denna seger icke varit så definitiv, som det kunnat synas. De frön,som under kammardebatterna och den offentliga diskussionen blifvit utsådda, ha under tiden grott och vunnit insteg i det allmänna tinkesättet, och reformfrågans motståndare känna i luften, att när den nu åter kommer ä bane, r D n d e 8 6 S 1 f E 1 s 1 f