Strödda underrättelser. Lavdoch folkbeskrifning. Gibraltar. Ur en korrespondens tiil en engelsk tidning hemta vi följande: Gibraltarklippan reser sig brant från det smala näs, som kallas neutralmark, och sammanbinder ien med Spaniens fastland. Östra sidan, eller rergets baksida, är nästan otillgänglig, och på ien vestra finns den underbara grotta, som kalas S:t Michaels håla och säges ligga 1110 fot öfver horisonten, och hvilken under Gibraltars yelägring var en tillflyktsort för måuga bland nvånarne, hvilka flydde dit för att finna skydd, när deras hus i staden grusades af den förfärliga bombardering, som de hade att uthärda från de ranska och spanska flottorna. Denna håla upplyses nu för tiden ofta med bengaliska eldar och acklor till nöje för ansedda främlingar eller vid 1e utflygter. til hvilka någon bland de förmögna invånarne på berget inbjuder, och det är då en vacker anblick. En regementsmusikkår placeras i grottans s. k. försal, under det att gästerna vandra omkring i det korta gröna gräset på latån straxt utanför ingången till gr stan, tydigen njutande af utsigten rundt omkring sig. Damerna, af hvilka många är, unga och vackra, klädda i lätta musslinsklö ningar och balmhattar, som kläda dem vP., likaa fjärilar i alla färser. Scenen är, när vi blicka ned genom sjelfva Ser försale.e, lik scenen i ett förtrolladt land. På bottnen uar musikkåren sin plats; deras och de omkrigg dem grupperade herrarnes och damernas figurer bli genom afståndet eller, rättare 89 sdt, grottans djup såsmå, attde knappt kunna apptäckas, under det att artillerister, som bära facklor, sitta ofvanför oss, uppklättrade på de rlänsande stalaktiternas snäckformiga toppar. Skenet från dessa är ytterst strålande. som komme det från en annan verld. Sedan vien stund betraktat denna tafla, vända vi oss om, medan vi ännu befinna oss i S:t Michael-grottans mörka öppning, och skåda då i strålande solsken de täcka kullar, som omgifva Gibraltar bugten. Dess intensivt blå vatten är öfversålladt med fartyg, hvilkas snöhvita segel och förminskade storlek göra, att de se ut som hvita fiskmåsar, fällande ihop vingarna, när de slå ned på vattpet. På berget finnas många andra grottor utom S:t Michaels, såsom Beefsteks-grottan, Poco Roco och Markatts-grottan. Under belägringen voro alla dessa bebodda, och i S:t Michael låg en fiendtlig trupp gömd några timmar, efter att ha klättrat uppför bergets baksida, men tvangs slutligen af en grenvadiertrupp, som upptäckte den, att gifva sig. Nu äro alla smärre grottor inredda till magasiner, eller ha de blifvit förvandlade till reservoirer, för att föröka vattenförrådet, hvilket tidtals blir temligen knappt på berget. Den stora mängd petrificerade ben, som finnas i bergets håligheter förtjena nämnas bland Gibraltars kuriositeter För åratal sedan upptäckte man ett fullständigt skelett af en menniska, hvilket låg inbäddadt i berget nära Rosia bay på södra sidan, och ben efter stora fåglar ha äfven hittats, alla pretrificerade. I anledning deraf, att apor af ett i Spanien okändt species visade sig bland branterna ochi grottorna, antog man en tid i enlighet med fabeltraditioner. att det fanns en underjordisk kommunikation mellan Ruropa och Afrika. Dessa bergsapor. såsom de kallas, funnos i betydligt antal, när korrfespondenten var bosatt på Gibraltar, och de brukade visa sig i stora hopar på bergets vestra sida med sin unge på ryggen på fullkomligt zigenaremanr. Mången timme har korrespondenten tillbragt med att hetraåkta dem genom tub nedifrån staden. På senare åren ha nästan alla dessa apor försvunnit, en omständighet som är rätt mycket att beklaga. emedan studerandet af deras vanor, då de hoppade omkring från klippa till klippa och från buske till buske. ätande dverg: almsfrukten, hela tiden bärande sina ungar i amnen, var ett ganska trefligt tidsfördrif för militärer, som ville studera naturalhistoria, under det de lågo i garnison. Med undantag aj 0, R få rödbenta rapphöns, änder och ett par andra fågelsorter, som kunna påträffas i grann skapet, brukade det finnas mycket litet villebråd.