onsin åter till nationalmuseum, Men kor efter detta besök — den 3 Februari — skre: konungen sitt testamente. Hans gåfva a sina samlingar är i sanning storartad och betydelsefull för den inhemska konstodlin gen, som han med så mycken kärlek och tillfredsställelsg omfattat. Det lider välicke RBågot tvifvel, att den svenska staten, som får em9ttaga denna gåfva, skall söka på ett värdigt sätt bevara och göra henne frukt örande; men huru detta ändamålsenligast skall kunna ske, derom tyckas meningarna ännu vara något delade. Låtom oss derföre närmast tillse, huru konungen sjelf tänkt sig denna sak, för så vidt sådant är kändt. Enligt testamentet komma konungens målWingar af svenska, norska och danska konstnärer att öfverlemnas till nationalmuseum och vapensamlingen till lifrustkammaren. Deremot är inventing uttryckligen sagåt om de på Stockholms och Ulriksdals slott be fntliga konstsakerna och konstindustriföre målen, som bostå af fajanser, porsliner, glas och glasmålningar, emaljer, arbeten i silfver och guld, ur, arbeten ijern, brons, ön sing och tenn samt möbler och andra föremål ar trä, arbeten i ben, elfenben, sköldpadd, kokosnöt, bernatea m. m. äfvensom väfnader, broderier och stickerier; tillsam. maps mer än 2100 nummer. Hvad först angår taflorna, så lära dessa, och i allt fall de som anses böra inational mnsei galleri införlifvas, der finna platser för sig beredda. Tillökningen blir stor och af utmärkt beskaffenhet. Sveuska mästare. sådana som Wickenberg och Blommår, hvilka man länge saknat i statens samling, komma. att representeras genom förträlliga arbeten, för att icke nämna andras. Och huru skall icke den norska konsten nu visa sig hos oss genom alster at Tidemand, Gude, Eckersberg, Baade, Mordt, Fernley, Cappelen, Morten Miller, Niels Möller, Årbo, Lorch, Böe mm, fd. Af danska konstnärer förefinnas Tå, men bland dem de bekanta marinmålarne Sörensen och Melby, Vi behöfva icka erinra, att konungen, sjelf målare, gjort urval för sitt galleri med en kännares öga, Sam. lingen eger af hans egen hand fem Jandskap; det sista står ännu qvar på sitt staffli, sädant det lemnades i Juli månad förliden sommar, förgäfves väntande på de sista penseldragen. Beträffande åter den vackra vapensamlingen, sem räknar omkring 1200 nummer, så kan den icke, åtminstone icke annat än delvis, erhålla rum i lifrustoch klädkammarens nuvarande lokal irationalmuseum, Lif rustkammaren sjelf har der icke fått baofästa sig, .har icke fått någon stat, sksom konstsamlingarna, existerar liksom en uttjent indelt soldat i mycket knappa omständigheter och tillväxer blott genom gåfvor. Men hvilka minnesvärda vapen eger icke han! Armbost och pilar från Engelbrechts och Strrarnes tid; Gustaf Wasas och Gustaf Adolfs svärd vid sidan af destore Carlarnes värjor. Det är icke någon hemlighet — det har redan för åtskilliga år sedan blilvit offent-! ligen uttaladt — att konungen. hade den planen att, sedan kongl, biblioteket fått sig en egen byggnad, låta öfverflytta lifrustkammaren jemte den dertill hörande klådkammaren till nordöstra slottsfygeln, derj kongl. biblioteket nu är. Derigenom skulle lifrustkammaren, äfven med inbegrepp afl konungens vapensarbling, erhålla en både j rymlig och passande lokal, utan att sådan behöfde förhyras, Det är läst att påvisa I både behofvvet och önskvärdheten af en såj dan förSyttning, om: hvars verkställighet : Man synes med skäl kunna hysa förhoppning. . Såsom man torde erinra sig, öppnades nationalmuseum år 1866. Men den öfverstal: eller tafievåningen var då upplåten för den skandinaviska konstexpositionen, så att sta-! tens samlingar endast kunnat ordnas i mellersta våningen. Vid denna tid hade man insatt gravyrsamlingen i mellersta eller skulptarvåningen, ehuru detta icke öfverensstämde med inredningskomitens förslag. Efter en särskild framställning fann K. M:t för godt: att vid denna anordning låta tillsvidare bero. ! En annan oegentlighet var, att klädkam: maren, skild från lifrustkammaren, insatteå i den så kallade hörsalen af taflevåningen,: dit den icke hörde. Efter särskild fram-: ställning lät K. M:t äfven vid denna anordning tillsvidare bero, dock med föreskrift att för klädkammaren icke fioge anskaffas : annan förevisningsmateriel än som kunde: passa i hvarje annan lokal. ! Om nu klädkammaren jemte lifrustkarmma : res flyttades till slottsflygeln, så kunde gra : vyrsamlingen insättas i den så kallade hör-! salen och, såsom tillbörligt, ansluta sig tilll l J taflesamlingen, oafsedt att den skulle få en för sig afskild och lämpligare lägenhet än nu. Men derigenom vunnes äfven en annan: stor fördel, i det att hörsalens väggfält, delt största i något rum af hela bygnaden. kun-l; de användas för en delaf de största taflorna, : hvilka i annat fall torde behöfva bortflyttas i från museum, sedan taflegalleriet fått en så: stor tillväxt under den senaste tiden. 1 Om sålunda lifrustkammaren och klädkammaren bortiflyttas och gravyrsamlingen uppflyttas i taflevåningen, så blefve i mel-!r lersta våningen disponibla två stora salar,!e ett sidogalleri samt ett stort och tre mindre1 rum, tillsammans med en golfyta af omkring : 9000 qvadratfot! 1 Här kunde konung Carl XV:s ofvannämn-1 da konstsaker och konstindustriföremål finna en säker och lätt tillgävglig fristad. Ochls till dess detta kan ske, torde de väl kunnal(q påräkna några extra nådår på Ulriksdals 1 slott, till följd af förekomna bevekande em(c ständigheter. JS Vi veta väl, att hr C. F. Lundström il: Andra kammaren väckt motion derom, attia for 1872 måtte anvisas extra anslag, dels afl1 5000 rär till förhyrande af lokal för nämnda c konstsaker, och dels 6000 rdr för en gårig F i 1 1 8 E 4 j till deras anordndnde. Och det säges i mo-8 tionen, att man borde förhyra en lokal, hvilken, enligt sakkunniga personers uppgift, med en golfyta af omkring 5000 qvadratfots areal, lemnar utrymme både för de nuvarande samlingarna och den tillökning, som under loppet af åtskilliga år antagligen kan genom gåfvor tillflyta desamma. . ; Denna första och farliga illusion i afse