— Konserter. Den andliga konsert, som gistlidae lördags afton gafs i Adolf Fredriks kyrka, erbjöd ett kärkommet tillfälle att återhöra hr P, A. Ölandors Missa Solennis, ett bland de mest framstående arbeten i denna genre, vär inhemska musiklitteratur eger, och hvars bekantskap man alltid gerna förnyar. Har kompositören här visat sig i allmänhet ega det herravälde öfver formen, som fordras för en skicklig behandling af det rikhaltiga ämnet, hvars utarbetande af månge och de störste mästare på samma gång utgör ett stöd och ett hinder, så röjer sig dock hans styrka hufvudsakligen i den varma kolorit, den kraftigt katolska stämning, hvarmed han utpreglat sitt verk. Kyrie, Sanctusoch Agnus Dei torde vara att nämna såsom messans -glansnummer; men de öfriga sluta sig värdigt till dem genom de förtjenster, ett omsorgsfullt konstnärligt arbete innebär, och af matthet eller slentrian bär kompositionen intet spår. Det bela utfördes väl och gjorde mäktigt intryck. Ett par koraler,?ett orgelsolo, förträffligt utfördt af hr Rendahl, samt ett verldsberömdt adagio för stråkinstrumenter af Haydn utgjorde första afdelningen af den värdefulla konserten. Mera heterogent sammansatt var den mating, som i går, för välgörande ändamål, gafs i Stora börssalen. Några af vår lyriska scens mest lofvaude yngre artister uppträdde emellertid här med synnerlig framgång. Fröken Riego sjöng den första 80pranarian ur Skapeleen med kraftigt, måhända något chargeradt uttryck, men utider en röstdisposition, som lät hennes höga toner ypperligt göra sig gällande. I Mendelssohns äria uri Blias hörde man med nöje hr Lundviks ovanligt starka och på samma gång mjuka stämma, som; då sångaren förvärfvat större vana vid offentligt uppträdande, säkerligen skall blifva af utmärkteffekt. Fröken Moe utförde Kjerulfs innerliga sånger med det behag, som städse utmärker hennes musikaliska prestationer, och gaf hr Jacobssons glädtiga visa med så mycken friskhet, att bon tillvann sig stormande bifall. Solonumren interfolierades med folkvisor af Söderman samt Abts bekanta tondikt Näckrosen, Hvilka uttrycksfullt, ehuru ej alldeles jemnt, utfördes af qvartettsångare, och konserten inleddes med eu å quatre måins särdeles väl återgifven karakteristisk piano komposition af Franz Schubdert.