nämnd den glada kristendomen?. Dess an hängara ställa sig till efterrättelse aposte lens uppmaning: fröjden eder i Herranom alltid, och åter säger jag: fröjden eder! Hela kiltärlifvet, allt dat sant och sundt menskliga — vetenskapen, konsten, foster landskärleken, kampen för medborgerlig fri. het och jemlikhet — sätter Grundtvig j oupplösligt samband med kristendomen. Huru gtor är ej olikheten mellan denna i sanning frisinnade uppfattbing så! evangeliets natur och den på så många hålli värt land gängse pietistiskt-asketiska lefnadsåsigt, för hvil ken nästan allting är syndigt, så snart det ej står i omedelbart samband med den ofta saliska trångsint uppfattade religiositeten! fin största och mest obestridda beröm melse har Grundtvig vuöntit i egenskap af den nationella folkuppfostrans förkämpe i Norden. Hvad ban såsom sådan uträttat är numera väl bekant för den bildade sven ska allmänheten. Folkhögskolorna i Danmark, Norge ech Sverige utgöra ett varaktigt minnesmärke af den från Grundt vig på detta område utgångna väckelsen. Hittills har man i den nordiska bokhandela saknat en samlad upplaga af de märkliga skrifter, i hvilka Grundtvig för 30 å 40 år gedan framlade sina åslgter angående folkuppfosträns rätta beskaffenhet samf om folkhögskolan Appgift och arbetssätt. Den i fråga varande bristeå kor nu blifvit afhjelpt genom den kort före Grundtvig frånfålle utkomna samlingey af hans Smsar skrifter om den historiske Höiskole, bvil ken lärer hafva blifvit ombesörjd utaf föreståndaren för Gruodtvigs folkhögskola vid Marieiyst, hr Carl Grove. Man återfinner här alla desså i sitt slag klassiska skrifter, som fått en så stor betydelse för den nordiska folkbildningens pånyttfödelse: Federnelandet og Modersmaalet, -Skolen for Livet og Akademiet i Sorö, Den danske Höiskole, Lyköagekaing til Danmark, Til Nordmend om en norsk Höiskole, m. ff. Som bekant uppstod tanken på folkhögskolor först hos Grundtvig och utvecklades af honom i flera småskrifter kort efter det att danska bordeståndet genom ständerförordningen at 1834 fått delaktighet i rådslagen om landets offentliga angelägenbeter. Det ökade medborgerliga inflytandet medförde behofvet af ökad medborgerlig bildving. Denna bildning ville Grundtvig ställa på nationel, fosterländsk grundval. Han ville en folkelig Höiskole, hvor ter slet ikke er Spörgsmäl om eoten hvad der står i Griekers eller Romeres Böger, eller hvad noszle Eukelte kunde föle Lyst eller Trang til at vide, men kun om Folkets og Landets og Modersmålets Natur og Beskaffenhed, nierverenda Tilstand og nar turlige Forbedring og Fremgang, og hvor disse enhver Borger magtpåliggende Ting ej behandles som Gjenstaude for en död og ufrugtbar Kundskab, men legges for Dagen i Jlevende Vekselvirkning. I Dansk Kirketidende fanns för några veckor zedan en notis om att en teologie professor i Upsala fått i uppdrag att granska den svenska psalmboken och framkomma med förslag till nya psalmer. Med anledning häraf frågar Dansk Kirketidende: Vil den svenske Kirke ved denze Lejlighed glemme, at Norden ejer N. F.S. Grundtvig? Spörsmålet kan ej kallas obefogadt. Grundtvigs storhet sågom skeld är känd och erkänd; men i denna egenskap eger han lock gin största betydelse såsom diktare af psalmer af oförgänglig kraft och skönhet. En förträfflig karakteristik af Grundtvigs lynne och egendomlighet såsom skald, särskildt såsom psalmdiktare, finnes i det af pastor C. Hostrup skrifna förordet till det urval af Grundtvigs dikter, som offentligrjorts af hans son, professor Svend Grundtvig. Grundtvig är icke en estetisk konstliktare, en poet i ordets vanliga mening. Han betragtede aldrig Digtekunsten som st Livemaal, men som et Middel for Livet, yttrar pastor Hostrup. Medens mange paa len Tid, da han traadte frem, i Poesien sögte Tröst for Matheden og Tomheden i leres, Liv, saa de flygtede fra den fattige Virkelighed ind i en rig Drömmeverden, saa vilde Grundtvig netop före Poesien ind i Virkeligxheden og derved give denne den Fylde og Kraft, som den savnede. Detvar Livet, som skulde forvyes og beriges; det var ikke blot nogle danneds Mennesker;der skulde tröstes med en skjön Dröm; det var hele Folket, der skulde viekkes af en flerehundredaarig Dvale og blive sig sin Herkomst og sit Kald bevidst, og derfor skulde Sangen lyde i Danmark. Grundtvigs stora arbete Nordens Mythologi eller Sindbilledsprog af 1832 er, säger pastor Hostrup, ikke blot en saare poetisk Bog, men umiskjendelig et Skjaldeverk, som oplader en stor Rigdom af Syner for alle, der har Öjne at see med, og hvari le, som ville gjöre Bekjendtskab med Grundtvigas storartede og sammenhaengende Betragtning af Menneskelivet, Historien og Norden, selv om de nermest söge poetisk Nydelse deri, ogsaa kunne finde den i rigt Maal. Men som Digterisnevrere Forstand har Grundtvig udfoldet en overordentlig Sangrigdom i sine folkelige Viser, der nu ved Siden af Piougs udgjöre Hovedbestandåelen af det danske Folks Visebog, eg sino Skoleog Börnesange. Og alle hans Fortrin som lyrisk Digter have aldrig aabenbaret sig fuldere end i hans Sangverk for sden danske Kirke og hele den derpaa fölgende Psalmedigtning. Her er han ikke blot narmest ved at fyldestgjöre de kunstneriske Fordringer, men der er en saadan Forening af Irderlighed ox Kraft, af Klarhed og Dybde, af Jevnhed og Fiugt i den grundtvigske Psalmesang, saa at de, som eengang have faaet den kjer, ikke fuldt kunne tilfredsetilles ved nogen anden, og selv om de ikke tör sige, at han er den christne Kirkes störste Psalmesanger, dog i Grunden kave den Overboviisning, at han aldrig er overgaaet, og at han har gjort den danske Menighed til den sangrigeste, som findes. — Åtskilliga af Grundtviga herrliga psalmer finnas införda såväl i urvalet af hans Digte som i samlingen Kirkelig og folkelig Digtning. Ett bidrag till bedömandet af grundtvioianismens förhållande till den gängse or-.