-——— V Lä 3. Digte af N. F. S. Grundtvig. Udvalg ved Svend Grundtvig. Forord af C. Hostrup. 4. Kirkelig og. folkelig Digtning af N. F. S, Brändtvig. Ved Udvälget for Tolkeorlysnings Fremme. 5. Grundtvigianismen og Skrifttheologien. Af Dr G. V. Lyng. Professor i Philosophi ved Universitetet i Christiania. (Kjöbenhavn, 1872.) 6. N. FE. S. Grundtvigs Jordefsrd og detkirkelige Vemnemöde d. 5 og 12 September. 1872. Ved I. Kr. Madsen. (Kjöbenhavn, K. Schönberg 1872.) Kjendsgerninger ere haarde Krabater, säger Grundtvig i en af sina skrifter om folkhögskolan; fakta äro hårda nötter att knäcka; dem bortresonerar man ej, äfven om man vänder dem ryggen; de stå ävar och draga till slät det längsta strået. Stsom ett dylikt Händäripligt, lifslefvändes föktun Blå i Nordens nyaste kulturhistoria den gamle siaren sjelf och hans ur så många synpunkter storartade lära. Väl kan denna lära Hknas vid en fackla, som kastar sitt sken i en tvåfaliig riktning: tillbaka mot det förflutna och framåt mot det kommande. lir sämtanlangöt dem emellan klart och hekådligt lagdt i dagen, då skall äfven det närvarande framstå i sin rätta allsidiga belysning. . Pillbaka till förntiden! var Örandtylgs löseri fill det första, ursprungliga, vår iro8. och vår ödlings barhdomstids, Men hvskörs detta? Icke för att hänsjurkai ett förmfadt, handlingslöst beskådande af de tidsåldrar, som flytt; nej, till forntiden vända vi ees allenast för att af dess höga anda, dess lysande föredömen hemta kvaft och vägledning till dugande idrott i nutidens, i fram tidens tjenst. Att inskärpa detta Los sin samtid, var en hufvuduppgift för Grundtvigs banbrytande verksamhet; Med fog har man på hohom kinnat tillämpa Öshlenschläbörs ord: Han stirrer til den straalende Top, Hvrorfra vi er sunken og satter skal op, Saa griber han Harpen i sin Haand For at indgyde Nutid Oldtids Aasnd. I samma anda skildrar Björnstjerne Björns son betydelsen at Grundtrigs lifsgerning i kantateh vid minnesfesten öfver den bortgänrgne i Kristiania. Hans dag blev den störste i Norden var set, med midnats-solens under den helt gik i et: ti lyset. som han sad i, var lyset af Guds fred, og det har ikke morgen, og aldrig går det ned. I lys af Guds fred han historien gav gom åndens gang på jorden, der död ej ved af! 1 lyset af Guds fred han de fedres storke vej til fölge og til varsku lagde åbem for dig! i 1yå ef Guds fred han årvågen vår med, — ne folket, htor det bygged, med ånden, som stred, Zset af Guds fred al oplysnings magt han så. og hvor hans ord blev troet, åer folke-skoler gå. I lys af Guds fred stod i bitreste sorg for Danmarkg folk hans tröst som en skinnende Org : I lyset af Guds fred skal det tabte tages En, 0g tusenfold foröges, hvad som en ligger hen! De vältaliga föredrag öfver Grundtvig, som i dessa dagar samlat en så talrik publik i vetenskapsakademiens hörsal, torde hos mången hafva väckt åstundan efter en fullständigare bekantekap med den berömde mannens åskädningssätt rörande kyrkans, gkolans och statslifvets angelägenheter. Vägen till en sådan bekantskap går naturligtvis genom studiet af Grundtvigs skrifter. Deras antsl är mycket stort, omkring sjuttio eller något derutöfver; en i det närmaste fullständig förteckning öfver dem finnes upptagen på omslaget till den på hr K. Schönbergs förlag utgifna berättelsen om Grundtvigs jordfästning och vänmötet i Kjöbenhavn i September 1872. Någon öfversigtlig framställning sf grundtankarna i Grundtvigs vidlyftiga författareskap ega vi ännu icke på vårt språk. Våra teologer ex professo borde det väl närmast hafva klegat att upplysa svenska allmänheten om hvad Grundtvig lärt och uträttat såsom kyrklig reformator; men det är betecknande för vår statskyrkliga teologis anda att grundtvigianismen, som väckt ett så oerhördt uppseende i Danmark och Norge, ännu aldrig blifvit något så när utförligt afhandlad i vår officiella ortodoxis organ, den i Upsala utkommande Teologisk Tidär Under sin tolfåriga tillvaro har tidskriften knappast mer än tre eller fyra gånger omnämnt grundtvigianismen, och då endast i förbigående samt i en ton af temligen utpräglad fiendtlighet. Måhända kunna vi dock våga det päståendet, att en på sakkunskap stödd redogörelse för Grundtvigs i våra brödraländer så flitigt omskrifna kirkelige Anskuelse skulle äfven för tidskriftens rättrogna läsarekrets varit minst lika välkommen som t. ex. hr v. Sch6eles ändlösa resebref med deras djefvulsbesvärjelser, m. m. Vi hafva här ofvan sammanstält några af de på senasto tiden utkomna skrifterna af och om Grundtvig, hvilka kunna tjena till vägledning för den oinvigde, som önskar lära känna Grundtvig i den tredubbla egenskapen af kyrkolärare, folkuppfostrare och skald, Kirkespeil eller Udsigt over den christve Menigheås Levnetslöb är den sista a? de skrifter, hvilkas utgifvande ombesörjts af gamle Grundtvig sjelf. Boken innehåller en i stora drag utförd framställning af Grundåtvigs kyrkohistoriska betraktelsesätt: af kristendomens historiska utveckling ej allenast såsom lära, ej allenast såsom den enskildes religion, men framför allt såsom ett lif i den kristna menigheten, begyndt af Kristus och fortplantande sig från slägt till slägt, ett lif som — enligt Grundtvig uasigt — icke kan läras ensamt af skriften, nya testamentet, som blott innehålier underrättelser om Frälsarens leinad och lära, men som leder sitt ursprung från Kristi eget omedelbart till menigheten stälda lefvande ord, sådant detsamma finnes sammanfattadt i dets. k. apostoliska symbolum eller trons artiklar. Vi inlåta oss naturligtvis ej här på något försök till granskning af Grundtvigs kyrkohistoriska satser. De hafva, som bekant, i lång tid varit föremål för ett särdeles lifligt meningsutbyte inom den dansk-norska litteraturen, och striden om grundtvigianismens hållbarhet såsom teologisk doktrin är ännu i dag långt ifrån afslutad. Men hvad som förtjenar framhållas, oberoende af hvarje skiljaktighet i åsigter för öfrigt. är den sannt demokratiska andan i Grundtvies kvrkligea hetraktolgogätt För