han drog på dem. Utskottet förblef länge sam ladt, och ljungande tal höllos: men ingen be tviflar, att det måste gifva med sig. Medlem marne skola förnämligast sjelfve vara af dennns mening, och det är just det, som förargar den mest. Man har rent af spelat riksrådet ett puts och huru klandervärdt detta också är ur mora lisk synpunkt, tror man dock, att wienarne, nä det första intrycket af den obehagliga upptäck. ten har lagt sig, skola bli belåtna med hvad som skett; ty huru det än går med Österrikes starkt medtagna finanser, är det utan allt tvifvel, att deras privata fickor skola finna sig väl af den begångna missräkningen. För sex millio. ner skulle man blott ha varit i stånd att pre stera något, som enligt nutidens anspråk på en stor stad, hvilken bjuder hela verldens industri till gäst, skulle ha gjort fiasko, hvaremot Wien nu skall bjuda sina gäster någonting alldeles EE Den yta, hvarpå utställnings byggnaden i Paris var uppförd år 1867, utgjorde blott 441,750 qvadratmåtres, under det att Wiens utställningsbyggnad med tillbehör skall utbreda sig öfver en terrain af 2,230,631 qvadratmbtres. Det är med dessa mått geheimerådet Schwarz bemöter finansutskottets anmärkningar. -Jag får till slut bedja er, mina herrar-, sade han till utskottet, att nppskrjata er dom, till dess utställningen är förbi. å skola vi talas vid! Geheimerådet Schwarz skall stå och falla med sitt verk; han tager hela äran, om allt går väl; och gå Ået på tok, får han bära skammen; men balansen måste riksrådet betäcka. — Kina på utställningen i Wien. Sex hundra år ha förfintit, sedan den berömde venetianske resanden Marco Polo meddelade Europa de första bestämda underrättelserna om det himmelska riket. På ett ställe i sin berättelse uttalade han sin önskan, att en måtte få skåda Kinas omätliga och mångfaldiga skatter. Knappt tänkte han sig väl dervid, att så många århundraden skulle förflyta, innan Kina skulle för det förvånade Europas blickar såsom ett heltframlägga sina naturoch konstprodukter. Dettakommer att ske för första gången på verldsatställningen i Wien. Om man eckså icke i Wien får ;e någon utställningskommissarie med hårfläta, :ty ryktet att en kinesisk mandäårin skulle ha blifvit utnämnd till kommissarie har befunnits vara sannt, så komma icke desto mindre det himmelska rikets konst, industri och handel att bli li tt fullständigt och värdigt sätt representerade. Väl var den kinesiska regeringen till en början vf farhåga för de dermed förknippade kostnaderna ldeles icke betagen af någon förtjusning öfver rerldsutställningsiden och har i sjelfva verket varken uppoffrat millioner eller hundratusen för etta företag, men den beredvillighet, hvarmed on gick de utländska uppmaningarna till mötes; ja vida öfverträffat all förväntan. Hufvudsakigen har man för detta resultat att tacka den österikiska regeringsrepresentanten och konsulskåren, fvensom å andrasidan nitet hos det utmärkta inesiska, efter europeiskt mönster inrättade och teslutande af europter förvaltade tullverket, i petsen för hvilket står den i Kina kanske inflyelserikaste främlingen, engelsmannen hr Hart.