Strödda underrättelser. Verldsutställningar. Utställningen i Wien. De för den orientaliska utställningen bestämda buffeterna, restau rationerna, cafterBa, tobaksoch antiqvitets bazarerna, tpaviljongerna o. s. v., hvilka snart äro färdiga, bli af stort intresse så väl i kultur historisk som etnografisk riktning, då de komms att erbjuda rikt tillfälle till studium af orienta lernes egenheter, seder, bruk och behof. Dess utom får man der göra bekantskap med orien talisk musik, utförd af musici, som den turki re regeringen engagerat för hela utställnings tiden. En missräknisg vid utställningen i Wien. Geheimerådet, baron Schwarz, generaldirektör för verldsutställningen i Wien, var för någor tid sedan den populäraste man i kejsarestader och ett föremål för allas beundran; men nu ha bladet vändt sig, och om hans öde skulle afgöras genom allmän omröstning, vore det förbi med honom. När riksrådet på sin tid anslog sex mil lioner gulden till utställningen på det uttryckliga vilkor, att icke en enda gulden mer fick utgifvas rådde blott en mening derom, att Schwarz, som då var anstäld vid generalkonsulatet i Wien, var rätte mannen att lösa nypgiften. Schwarz val sjelf af denna åsigt och åtog sig att leda upp förandet af utställningsbyggnaden, utan att det skulle kosta mer än den anslagna summan. Ny måste likväl geheimerådet Schwarz sjelf tillstå. att för att fullborda arbetena skola 15, millio. ner gulden åtgå, eller mellan dubbelt och tre dubbelt så mycket, som stod till hans förfogan. de. Denna upptäckt har gjort ett så mycke starkare intryck, som wienarne ha låtit fullkom ligt dupera sig af geheimerådet. De vallfärdade ou po riat till Pratern för att taga verldsut ställningens ofantliga byggnader i ögonsigte, och ju mer de beundrade: allt hvåd de sågo, destc större blef deras beundran för generaldirektören som för lumpna sex millioner kunde prestera så mycket, att Wien alldeles skulle fördunkla Pa ris, orktadt utställningspalatset der hade kostat en tredjedel mer. Om någon då hade våga kröka ett hår på geheimerådet Schwarz hufvud. skulle wienarne, trots sin verldsbekanta godmo. dighet, Ha behandlat-honom mycket illa. Små ningom började likväl tvifvel uppstå derom, at eneraldirektören var en såstor hexmästare. som an hade rykte om sig, och slutligen funnos i Wier några bland de chikanösa räknemiästare, som ha en medfödd böjelse att störa sina medmenniskors goda lynne genom hvarjehanda evolutioner med qvatuor species. Dessa personer togo sig före att uppgöra beräkningar, som kastade en mörk skugga öfver hr Schwarz gloria, och då de sa tiriska tidningarna sågo, hvilket negativt facit uppstod, gjorde de honom genast till föremål för sitt kitsliga åtlöje. De allvarsamma tidningar na, som på fullt allvar hade trott på generaldi rektörens snille, började nu också sysselsätta sig med honom, och slutligen blef oväsendet så starkt att det inträngde i riksrådets finansutskott, son menade, att dess värdighet kräfde att skaffa ljus i saken. Geheimerådet Schwarz blef derföre kallad att inställa sig hos bemälda utskott. Har efterkom genast denna uppmaning. och utan at slå ned ögonen för de stränga blickar, som rik tades på honom, förklarade han med sjelibelå tenhet, att allt vär på det yppersta inrättadt Det var, sade han, tvingande omständigheter som hade försatt honom i den ställning, hvaröf verman utan fog beklagade sig. Man måste komma ihåg. att till en början en påtaglig ljumhet hade rådt hos industri-idkarne, isynnerhet i Österrike. Ungern, och att man påsin höjd hade räknat på 9000 ntställare derifrån; men nå hade ensamt från OCisleithanien 18.000 anmält sig, och Ungern skulle bli representeradt af 6000. Utomlands hade det varit en dylik progression. Hvad kostnaderna anginge, så borde man icke glömma, att flere byggnader skulle få stå qvar, t. ex. det stora maskingalleriet. som var öfver 3000 fot långt och sedermera skulle begagnas till nederlagsmagasin. Han räknade med säkerhet på att både de anslagna sex millionerna och det halfva tjog, som skulle. gå åt derutöfyer, skulle bli er: satta genom de inkomster, som utställningen lemnadå8. Finansutskottet hörde med mulna miner på geheimerådet Schwatz lyriska utbfott och sangviniska beräkningar, och när han slutat, svarade de honom buttert. fn medlem gjorde den spetsiga anmärkningen, att det var en Guds lycka, att den 1 Maj var så nära, emedan derigenom en gräns sattes för hvad generaldirektören kunde ösa ut. Den anklagade svarade kort och godt, att landets ära stole på spel, att det vore en skandal, om arbetena skulle stå ofullbordade, när främlingarne kommo till Wien, och förklarade till slut sig vara öfvertygad, att fjuanserna skulle bönorerå den vexel på 10 millidnör, som